Soff skrev 2021-02-20 12:48:13 följande:
Är ledsen om jag bidragit till en del negativitet här ibland. Vill ju övervägande bidra med positivitet, men samtidigt så tycker jag det är viktigt att man fritt kan öppna sig här och dela med sig av både det jobbiga och det positiva med denna resan. Personligen så hjälper det mig när man får höra att andra känner likadant ibland. Tycker alla håller en väldigt vänlig ton här inne och är så himla stöttande, och det är jag väldigt glad och tacksam för. Vi alla är ju i en rätt sårbar situation, så när man öppnar upp sig hur man känner, så behöver man just det stödet. Tack till er alla <3
Hursom, nu börjar ÄL närma sig för mig (beräknad Tisdag), så snart börjar en ny väntan på bim :) Jag tog ett ÄL-test imorse som näääästan var positivt faktiskt, redan på CD10. Brukar bara ta såna tester på eftermiddagen, men kände att det var något på gång så vågade inte vänta. Tror faktiskt att det kommer vara positivt senare idag, eller ikväll.. brukar aldrig testa 2 gånger om dagen men känner att jag vill göra det idag så jag inte missar peaken. Har dessutom massa fertilt sekret och börjar känna av lite ÄL-molande..
Ericky skrev 2021-02-21 13:01:49 följande:
Måste bara säga att jag älskar dessa första-barnet trådarna från månad till månad. Klart det är negativt ibland (som någon sa) för det är verkligen inte bara roligt det här utan mycket oro, tidvis desperation och en enorm längtan. Och det är just det jag älskar, att jag kan dela det med andra kvinnor i exakt samma sits <3
Tycker att det är så lugnande också att vi nu är MÅNGA i tråden som kämpat många, många månader. Min oro för att jag inte skulle vara "normal"-fertil har stillat väldigt mycket i att vi delar av oss med hur många försök vi gjort. Så TACK för att ni delar med er alla av högt och lågt! Kram
Ååh det var inte alls meningen att någon skulle behöva be om ursäkt - jag tycker att du/ni bidrar med otroligt mycket positivitet och pepp, och de gånger det är sorgsna inlägg så är ju det viktigt och behövs också! Just att ni är så öppna och ärliga uppskattas jättemycket!
Som någon påpekade var det bara en anonym persom som skrev det men jag ville bara varna (inom citationstecken) ifall någon ville hoppa över mitt eget gnälliga inlägg, då jag tänker att det kanske beror på var man är i sin cykel om man behöver solskenshistorier och pepp eller igenkänning i lite mer negativa eller sorgsna tankar.
Jag ÄLSKAR att vi diskuterar alla delar i de här trådarna, för jag skulle inte bara vilja läsa om ena sidan utan behöver både läsa glada, peppande tankar såväl som när någon delar med sig av sånt som känns lite tyngre och som man också kan känna igen sig i. Så tack för allt ni delar med er av i en alltid så välkomnande ton som gör att jag känner mig mindre ensam i den här berg- och dalbanan som barnlängtan kan vara
Mensen kom idag, så mars kommer att bli mitt nionde försök. Idag är en tung dag, tycker nog att varje mens under barnförsöken har varit jobbig men det känns just nu som att jag blir mer och mer förkrossad för varje gång och att hoppet minskar och därmed gör mig till en negativ, pessimistisk person som jag inte känner igen. Med det sagt: jag år så glad att få följas åt tillsammans med er för pepp och stöd och igenkänning och förståelse 
Vet att vi pratat om detta ämne tidigare och att många känner igen sig.
Jag kan bara tänka mig vilken besvikelse och sorg det måste vara, när ni hunnit planera och drömma och vara glada t.o.m. vecka 6. Jag beklagar verkligen och skickar en stor kram! 
Stort grattis! <3