BIM Mars 2021 - första barnet

Känns totalt hopplöst. Jag vet att det fortfarande tidigt att säga för har bim på fre-lörd... men tempen dippade idag och börjar känna av lite molande... och då känns det totalt kört redan. Kan jag ens bli gravid?! Fan va det känns totalt omöjligt.

Weloty skrev 2021-03-02 08:58:59 följande:

Åh, jag vet precis hur du känner dig. Jag har också BIM på fredag och har svagt molande värk som kommer och går. Typiskt tecken på PMS för min del. Jag har aldrig varit gravid i hela mitt liv och börjar tro att jag aldrig kommer att vara det heller. 

Önskar att jag kunde komma med lite pepp men just nu känner jag också en hopplöshet. 

Det är stöd nog att få prata med andra som går igenom samma sak <3 Ja, det är typiskt för min del också.. allt känns som vanligt, som tidigare cykler.. så kan inte tänka mig att det blivit något denna gången heller :( min temp som gick så stadigt uppåt... nu känner jag mig bara enormt nere.. Vill bara ringa fertilitetskliniken så min sambo kan ta ett test och så vi kan komma vidare nån gång. Är så vansinnigt trött på detta så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Blir förbannad att han vill vänta tills det gått ett år innan han testar sig. Vad gör det för skillnad att göra det nu?! Det här är vårt 11:e försök!....i maj har det gått 1 år :((( trodde aldrig jag skulle hamna här. 

Och för varje gång känner jag mig alltmer stressad för är ganska säker på att min bror och hans tjej kommer komma med gravidbesked närsom... hon fick missfall för ett tag sen men dom har hela tiden haft så lätt att bli gravida... och har bara en känsla att hon redan är gravid igen men att dom bara väntar med att berätta.. 

Otroligt trist. Tog ett gravtest nu också för att bekräfta och det var förstås negativt, som alltid. 

Ah okey, samma sits för oss båda då. Var också och kollade mig och allt såg bra ut. Min sambo tror dock inte att det är något fel på honom, han tycker mest att man ska försöka 1 år innan man ska fundera på det. Men det är så lätt för honom att säga, som knappt berörs när det blir negativa besked, mer än att jag blir ledsen. Han stressar inte upp sig över det. Jag däremot blir helt förkrossad. Berättade precis om negativt test, och det enda han gjorde var att krama om mig och sen gå och jobba igen och var precis som vanligt. Blir bara fruktansvärt provocerad av detta. 

Ja precis, det är just därför jag vill göra det. För jag känner att jag stressar upp mig något enormt över detta. Och jag vill bara få slut på lidandet. Och på nåt sätt så är det ju bara han som kan hjälpa mig med det genom att ta det där testet, men när han inte vill göra det så känns det indirekt som han inte vill hjälpa mig med att få slut på den här skiten. Men det är samtidigt fel av mig att tänka så, jag måste ju respektera hans känslor/åsikter också. Vet bara inte hur jag ska fortsätta orka med detta. 

Mm :(( näe, har inte bim förns på Fredag eller Lördag, men känner i hela kroppen att det är kört. Efter så många månader av försök så känner man verkligen igen de där menssymptomen som man kanske tidigare inte tänkt på. Jag kan typ börja rysa/frysa lite i kroppen någon/några vecka/dagar innan, sen så får jag som ett litet molande.. och så börjar jag bli lite tröttare i kroppen när jag anstränger mig.. det är liksom typiskt.. och så enormt provocerande när jag gång på gång känner det... 

Åh, ja det är så svårt :( och så fruktansvärt jobbigt, och man blir så arg och ledsen på samma gång av de bristande reaktionerna!... vet inte vart man ska ta vägen!! Jag sa till honom idag "var det allt??" och då blir han bara irriterad på mig. Som att det inte redan är jobbigt att vara förkrossad över att det förmodligen är kört denna gången med, så ska han dessutom bli irriterad på mig.. Näe, usch. Blir så ledsen. Samtidigt försöker jag intala mig att jag kanske inte kan förvänta mig att han reagerar precis så som jag behöver och vill, då han inte kan sätta sig in i min situation riktigt, hur mycket han än vill.. från hans utgångspunkt så ser han ju inte alls varför jag blir så ledsen. Han förstår det inte. Ja.. det är inte lätt... svårare än vad jag någonsin hade kunnat ana. 

Nu har vi pratat ett tag och till slut så sa han att "okey, kan vi ge det 1 försök till, så gör jag det där testet sen". Jag är ju lättad om han gör testet, men känns som att jag tvingar på honom det samtidigt, och det får mig att känna mig som en skurk. Men jag vill ju bara att vi ska komma framåt, och jag orkar inte vänta med att få hjälp för detta knäcker mig totalt. Samtidigt då som man ska respektera att han vill vänta tills det gått ett år.... jag slits itu. 

Tack för att du skriver och för att vi kan dela detta med varandra iallafall <3 skönt att känna att det finns någon/de som förstår. 

Skönt att det blivit bättre för er. Det är ju så viktigt att känna att man får tröst i allt detta. Så det är därför det blivit dubbelt så ledsamt för mig när det blivit sådär som det blivit nu varje gång... han försöker väl att trösta på sitt sätt, men det krockar samtidigt för att han inte förstår och han säger hela tiden att han inte förstår och det är inte direkt härligt att höra hela tiden heller. Får en att känna som att man "överreagerar", och det känns som att han blir så less på mig när jag reagerar såhär varje gång. 

Men bra som du säger, att vara tydlig och säga precis det man behöver. För det är väl just det man behöver vara. Kanske har jag inte varit tillräckligt tydlig.. 

Blir så less på allt detta. Just nu känns det meningslöst att fortsätta försöka, för det verkar ju ändå inte bli nåt. Men det lär vi väl göra ändå.. Så får vi se hur det blir med det där testet framöver. Köpte faktiskt ett sånt hemmatest för flera månader sen, men efter att jag läste allt om det så ville jag inte att vi skulle använda det.. det kommer ju bara stressa om resultatet blir dåligt, och resultatet säger ju ingenting egentligen så då kan det kvitta. Så det får absolut bli på klinik. 

:((( näe precis, hoppet får inte finnas där länge... och man har liksom hunnit sörja innan mensen ens har startat..  

Tack <3 jag såg att ni kanske missat ÄL denna gången, jag hoppas iallafall att ni ändå hinner få till det i tid och att du inte behöver vänta länge till på plus <3