• Soff

    BIM Mars 2021 - första barnet

    Grapefrukt89 skrev 2021-03-11 20:35:10 följande:

    Åh... Men helt förståeligt och alltid ok att du känner som du känner. Du har all rätt till dina känslor! Förstår också att det känns tufft...


    Kramar... <3


     


     


    Tack <3 kramar! 
  • Soff
    Sellerin skrev 2021-03-11 20:59:51 följande:
    Tack Link92, MAKL, Soff, Ericky, neongirl, Vickan31, Längtan1987, Emlan93, Emmalucy och apan95! Jag tror fortfarande inte på det, känns som mensvärk, och jag vet ju att risken för missfall finns och att några av er varit med om det, så försöker vara chill med det hela tills lite fler veckor har passerat.

    Gjorde för övrigt tre saker annorlunda från dag 1 i denna menscykeln:

    1. tog Super Bidrottninggele (1000 mg)

    2. började äta frukost, efter att ha läst på Vulverines sida att periodisk fasta (som jag normalt äter enligt) kan påverka fertiliteten negativt

    3. Tog inga ÄL-test (blir lite stressad av det), tempade bara.

    Har känt sådant enormt stöd i detta forum kring gemenskapen och längtan efter ett första barn. Slutade med p-piller mars 2020 och nu ett år senare kom det äntligen ett plus! Håller tummar och tår för alla på dessa BIM-listor! Kärlek till er! <3

    Håller verkligen tummarna att allt går bra för dig <3 fantastiskt att höra en historia där någon också fått kämpa men att det faktiskt går till slut <3 


    Kram!!! och grattis igen!! <3 

  • Soff
    Sellerin skrev 2021-03-11 21:10:14 följande:
    Jag berättade för min mamma för några månader sedan, sa inte så mycket detaljer egentligen, men ville att hon skulle veta att det fanns något som var lite jobbigt just nu. Tyckte det kändes skönt att säga något, som att pressen (som jag själv byggt upp) lättade ytterligare lite. Kan relatera till din känsla med ett syskon som ska få barn när man själv vill, det har hänt mig med. Stor kram till dig Soff. Har läst om att du ska bokat in akupunktur och så framöver. Tycker det låter mycket hälsosamt. Jag hade faktiskt bokar in zonterapi i nästa vecka för att se om den personen kunde säga något om hormonerna och kroppens balans i det stora hela, men nu när plusset kom tror jag att jag kommer avboka det.

    Tack för att du berättar din upplevelse <3 Tror nog att jag kanske också ska göra det, för går just nu och bara har ångest över nästa samtal med henne, hur/vad jag ska säga. Och så kan det inte fortsätta. Vi pratar i princip varje dag så hon kommer ju undra hur det är med mig, och hon kommer också nämna deras graviditet. Så just för att lätta på pressen att inte förväntas låta glad när det pratas om deras graviditet, så får det väl kanske bli så. Det är inget jag egentligen vill, för jag tycker det är privat, och jag hade också sett fram emot att det skulle bli en överraskning sen när man berättar. Det blir det väl ändå på ett sätt eftersom hon inte vet när det blir, men inte så som jag önskade. Men man får väl kanske släppa hela den grejen, för inget har ju blivit som jag tänkt. Och det börjar tära för mycket. Så himla tråkigt bara. 


    Ja precis! Kommer gå varje vecka nu ett tag, och det är en lugnande känsla i sig att jag har det som bryter av vardagen. Försöker liksom stanna i den känslan resten av veckan. Åh du hade det? Men kanske det är bra ändå att gå, om det ger avslappning <3 är ju alltid härligt liksom. 

  • Soff
    Emmalucy skrev 2021-03-11 21:14:56 följande:
    Jag tror att andra har uttryckt så fina svar, men vill bara skicka massor med kram Hjärta det blir mer och mer tung att bära på vet jag, hoppas att du känner dig redo att berätta för de som verkligen behöver veta, det är en befrielse kan jag säga Glad jag är ensambarn och hade mycket press från min mamma när jag var med exet att det var en tävling mellan jag och hennes mans dotter, vem som ska ha första barnbarnet... det kändes så bra att få prata om allt med henne, hon tom försökte att hitta saker som kunde hjälpa mig Glad denna gång gömmer jag det för tillfället, men tänker liksom lite glädje kommer hon ha, att få höra att försöket är på gång igen, med tanke på att ingen har haft något att vara glad över senaste åren! Vi har inte träffats på över ett år Gråter 

    Tack <3 och kram tillbaka <3 ! Ja det blir verkligen tyngre :(


    Åh jag förstår att det måste varit en enorm stress. Skönt att du kände att du kunde berätta och bli lite lugnare av det, och få hjälp och stöd. Men åh va jobbigt att inte ha träffats på så länge :( <3 hoppas ni får träffas snart igen, och att det får komma in lite mer glädje i livet. 


    Kommer eventuellt berätta för mamma i nästa samtal, men kan inte bestämma just nu hur jag ska göra. För jag är så kluven. Jag vill inte berätta, samtidigt som jag vill lätta på bördan. 

  • Soff
    Rumpelstiltskin skrev 2021-03-11 21:16:21 följande:
    Förstår att det är tufft. Jag fick ett liknande besked här i dagarna. Massor av kärlek till dig!
    Åh! :( ja, det är verkligen supertufft... Tack <3 Massor av kärlek tillbaka till dig! <3 
  • Soff
    Lisen91 skrev 2021-03-12 12:12:36 följande:
    Åh, skickar all kärlek och styrkekramar till dig <3

    Har läst vad andra skrivit till dig och ser att du fått så fina, stöttande svar. Jag har inte varit i samma situation men håller med som någon/några skrivit att lätta på trycket till någon mer ex. mamma. Det gjorde jag också en dag, kunde inte hålla fasaden uppe i ett telefonsamtal vi hade, och då pratade vi inte ens om ämnet. Men jag bara bröt ihop och allt bubblade upp. Lättnaden efteråt att bara få prata av mig var obeskrivlig. Sen vet jag att alla inte har den typen av relation till kanske sin mamma men jag önskar att alla hade någon i sin närhet man känner att man kan dela med sig till <3

    Tack <3 och kram och kärlek tillbaka <3 


    Ja, man får så himla fint stöd här <3 blir rörd. Jag har en väldigt bra relation med min mamma, och det kan hända att jag känner precis som du, en lättnad, när jag väl tar upp det. Har känt mig ledsen över att jag ska behöva ta upp det, för att jag innerst inne ville att detta skulle vara en hemlighet. Men man orkar ju inte hålla fasaden uppe, framförallt inte när det är saker runtomkring som gör att sånt kommer fram, som min brors situation. 


    Tack för stöd <3 

  • Soff
    Ericky skrev 2021-03-12 12:46:33 följande:
    Jag vet precis Soff. Alla är/blir gravida runt om nu och jag ska själv behöva medicinera pga ingen/för dålig ägglossning och hålla ut ännu mer efter 8 månader. Du ligger ju ännu längre fram, men jag tror jag kommer att komma dit med med mina problem.

    Är för tillfället otroligt bitter över det då jag drömt om barn sen jag var 20 typ och har haft riktigt pissiga år här bakom mig. Känns fruktansvärt orättvist att även detta nu skulle behöva bli en kamp. När ska det bara få vara lite lätt undrar man?

    Kram <3
    Ericky skrev 2021-03-12 14:05:15 följande:
    Kan ju lägga till också att jag idag ska sitta på digital avtackning för en kollega som är gravid. Alla kollegor har barn och 2 av de är gravida. 1 av dessa ska avtackas idag. Så det blir ett långt samtal som enbart handlar graviditet. Hur jobbigt det kommer att bli nu att vara föräldraledig för att det är så tufft, även om det också är härligt osv osv. Jag hade gärna sluppit. 

    Aa fy fan, så himla tufft alltså :( vad du/vi ska behöva gå igenom...


    Fy, förstår verkligen att det känns orättvist <3 :( Jag har velat ha barn ganska länge också men har inte träffat någon innan som varit på samma "ställe" som jag. Mitt ex ville inte ha barn, och det var bland annat det som gjorde att det tog slut. Det var mycket annat också, destruktivt förhållande, men det var en avgörande sak för mig.


    Min nuvarande har inte varit redo, och jag har under flera års tid känt mig mer och mer stressad att jag bara ska sitta och vänta på detta. Så blir man bitter och uppgiven över att det inte blir som man tänkt eller vill, och så bara övergår det i ytterligare jobbigheter som du säger. Det känns helt orimligt att det ska vara så svårt. Kan man verkligen fråga sig :( 


    Näääe men fy faaaan! Alltså, stackars dig!!! <3 >< det låter ju fullkomligt hemskt! Du får "delta" och stänga av ljudet xD...... KRAM!!!!!

  • Soff
    Emmalucy skrev 2021-03-12 14:39:24 följande:
    Jag hoppas att mamman har empati och förståelse, det är tufft att prata om, jag förstår att du absolut inte vill att folk ska veta, i det här fallet känns det som det enda sätt att få lite förståelse.... samtidigt dem som inte har gått genom denna kamp brukar inte kunna relatera... ?klart du kan bli glad för deras skull? nej det är inte klart, det är ett smäll i ansiktet när man själv kämpar varje dag... styrkekram <3

    Liksom med alla kamp så tycker jag att det inte ska gömmas, det behövs folk som pratar om detta, det är nästan som en tabu att ha fertilitetsproblem, och med all mental och fysisk problem så är det inte mycket man ha kontroll över. Jag hoppas/tror att en dag framåt så kommer aldrig nån känner att de skäms över nåt de inte ha kontrol över <3 vi förtjänar stöd och support precis som alla!

    Näe det är risken, att människor inte kan relatera för att de inte gått igenom det. Jag tycker man märker på en gång om någon har gått igenom det, eller inte, hur man pratar om ämnet. Min mamma brukar vara bra på att sätta sig in i andras känslor, och vara stöttande, oavsett. Så kan bara tänka mig att hon agerar stöttande. 


    Det har du så rätt i. Jag önskar ju själv att människor pratade mer öppet om det, så att man inte skulle känna sig så ensam i det, att det blev lite mer normaliserat. Så är väl i sig en anledning att prata om allt det där jobbiga. 


    Tack för fina ord <3 

  • Soff
    Carina82 skrev 2021-03-12 15:51:54 följande:
    Jag tycker att det låter som att du skulle må bra av att prata med din familj, iaf din mamma. Annars finns ju risk för att familjen - utan att förstå - gör eller säger saker som du blir ledsen eller får ångest av. Det kan nog till och med utveckla er relation, jag tror dom kommer tacka dig för att du delar med dig <3

    Jag har funderat på att berätta för mina föräldrar men bara vågar inte. Jag är ensambarn och för några år sen sa mamma att ' hon nog aldrig kommer bli riktigt lycklig innan hon blir mormor '. Jag blev SÅ LEDSEN så sen dess skyddar jag mitt hjärta och nu vet inte mina föräldrar ens att vi vill ha barn. Jag bara vågar inte säga nåt.

    Jag tog steget idag och berättade för min mamma faktiskt. Jag har inte svarat på hennes samtal från igår för jag har inte orkat, men idag svarade jag och jag bröt ihop ganska snabbt när hon frågade hur det var och var orolig över hur jag mådde. Som vanligt känner hon ju på sig direkt när det är något utan att jag ens säger något. Så kunde inte göra annat än att berätta kände jag, och fick full support <3 känner mig faktiskt väldigt lättad efter samtalet <3 Hon kommer prata med de närmaste, dvs. sin man, och min bror. Hon frågade om jag ville det, så att alla kan tänka på och ta hänsyn till vår situation <3 Jag ville ju förstås aldrig att det skulle komma dit alls, men tror det är det bästa i nuläget för att minska min stress, och oron över vad alla ska säga när vi ses. 


    Åh, det låter som en fruktansvärd börda att bära på <3 :(( förstår verkligen att du blev ledsen över det!!! <3 KRAM

  • Soff
    Carina82 skrev 2021-03-12 21:16:48 följande:
    Åh vad glad jag blir över att du berättade! Jag tror verkligen det kommer göra livet så mkt lättare för dig, nu slipper du oroa dig för att få pikar om barnbarn eller bilder på ultraljud skickade utan att du är förberedd. Tror verkligen att din mamma uppskattar att du bjöd in henne till den här resan som du är på, som förälder vill man nog oftast finnas där och stötta så mycket man någonsin kan <3 Plus. Tänk vad glada alla kommer bli när ni väl har nyheter om bebis nu när dom vet hur ni kämpar <3

    Tack för kramen <3 Jag inser nu i efterhand hur mkt mammas kommentarer och pikar har påverkat mig. Har haft stora problem att separera på mina känslor; vill jag ha barn på riktigt eller vill jag ha barn för att andra vill. NU vet jag vad jag vill, men då är jag helt plötsligt supergammal. Haha! Försöker att inte grotta ner mig i bitterhet men är lite svårt ibland ; )

    Ja jag tror också det faktiskt <3 känns som att en stor sten lyfts från mina axlar när jag vaknade idag. Aa, Mamma tackade för att jag berättade för hon märker ju när något inte står rätt till och vill finnas där för mig och stötta. Fina mamma <3 Ja, det är mycket sant <3 fastnade nog lite väl mycket i att det inte skulle bli något överraskningsmoment längre, men det blir det ju ändå, och kanske extra glädje när dom som sagt vet att vi kämpat <3 


    <3 Åh, inte lätt det där alltså.. har också brottats med sånt, dock inte barn-relaterade ting. Är så lätt att blanda ihop. Skönt iallafall att du kommit till insikt med vad DU vill <3 livet måste ha sin process, och ibland kan det tyvärr ta tid. Men du är inte supergammal!! <3 Och näe det är fan inte lätt att inte vara bitter ibland, som kanske framgått från min sida också, haha! Men får helt enkelt vara så. Något jag försöker intala mig själv hela tiden just nu är att vara så snäll jag kan mot mig själv, för att minska den inre stressen. 

Svar på tråden BIM Mars 2021 - första barnet