Det viktigaste av allt är att du vet vad du själv heter och på vilken ort du är född och vilket år. Om du dessutom vet samma sak kring dina föräldrar och mor- och farföräldrar så är det ett plus som underlättar enormt mycket.
Så mycket som du bara kan ta reda på från äldre släktingar hjälper enormt mycket.
Man kan släktforska på olika vis. Jag började med "rakt nedstigande led", alltså min mamma och pappa, deras mammor och pappor och så vidare. När jag var ny släktforskare så tog jag inte reda på syskons födelseår och ort. Det ångrar jag idag eftersom jag får göra om ibland. Ta reda på allt! Om du har fullständiga personnummer så blir det ännu lättare.
När man plötsligt inte vet längre, så kan man slå i "Dödboken" där man får mycket information. Den finns digitalt. Jag minns inte riktigt vilka årtal den sträcker sig över, men det är en bit in på 1900-talet i alla fall (när man inte kan slå i kyrkoböcker.) Därefter är det kyrkoböcker och andra dokument. Just det kan vara en hel djungel, men jag kan bistå med hjälp om du inte kan.
En sak som är värd att nämna är att om man över huvud taget ska kunna släktforska, så måste man kunna läsa skrivstil (den från 60-talet och bakåt.) Om du bara kan den, så kan du snabbt lära dig äldre skrivstilar. Om man kommer ner på 1600-talet så kan det bli bökigt och svårare, men det går även det att lära sig. Sedan gäller det att inte ge upp direkt om man tror att en handstil kan vara svår. Det finns enorma mängder präster i det här landet som har skrivit in sjokvis med text i kyrkoböcker samtidigt som de har druckit upp nattvardsvin (som man inte fick slänga ut, eftersom dessa var Kristi blod och kropp.) och så är det inte helt lätt.
Ställ gärna frågor till mig, så ska jag försöka hjälpa, på oavsett vilken nivå du är på. Jag håller också gärna den här tråden vid liv, eftersom det tog många år innan jag själv förstod hur man gör, och om jag hade fattat tidigare, så hade det gått så otroligt mycket fortare.
