Drygt att pendla¿

Om du söker och tar ett jobb i Stockholm kan du under tiden söka de tjänster som kommer ut i din hemstad. Då har du dessutom erfarenhet och är mer attraktiv för arbetsgivare i din hemstad.

Du behöver ett jobb oavsett? Eller är det antingen eller här?

Jag pendla 180 min tur och retur. Det funkar. Har dock ingen fritid (men det har jag inte ändå med barn). Jag hade hellre jobbat där jag bor men det finns inga jobb närmare för min utbildning.

30 min är vad jag har till jobbet trots samma stad. Eller kanske snarare 20-25 min + dusch eftersom jag cyklar så länge det är isfritt. Det funkar bra.

90 min enkel resa. Nej, inte om man inte kan jobba på tåget eller jobba hemifrån ett par dagar/v.

60 min enkel resa. Mjae... Jag tittar på ett par såna jobb nu men vet att de inte är för evigt utan bara för att få mer erfarenhet.

30 min måste vara jättevanligt - tycker inte riktigt att det gills som pendling... Det har jag till jobbet, dörr till dörr. En timme kollektivt måste också vara vanligt i de större städerna, om man ska gå, byta buss, vänta, osv.
Om det är smidigt i ändarna av tågresan hade jag nog tyckt att du skulle ta det, och sedan försöka göra bra saker på tåget - gärna jobba, men annars äta frukost, läsa tidningen, vila, osv, så att det känns som kvalitetstid. Har du ett jobb där man kan få jobba hemifrån ibland?

De allra flesta som bor i Stockholm bor i förorterna. Det är inte ovanligt att de pendlar mer än 60 minuter - enkel väg.
När jag bodde där skulle det ta 55 minuter. Men så verkade det gå inflation i att renovera järnvägsräls så i realiteten tog det runt 2 timmar - enkel väg. (rekordet låg på 4 timmar)

Idag bor jag på landsbygden och har 20 minuter till jobbet. Det är livskvalitet. Här är avstånden 3 ggr så långa men det tar samma tid.

Jag har pendlat lika långt med tåg. Jag tyckte att det var jättebra, eftersom jag hade med mig en dator eller en bok eller sov. Det blev lite som att få lite extra "slapptid" och jag betalade räkningar eller släktforskade eller ritade, eftersom det inte fanns någonting annat att göra, så det där blev min "fixa tråksysslor-tid" eller "vara-kreativ-tid", men det här var innan jag fick barn. När jag sedan hade en bebis hemma, så klarade jag inte ut det alls, och fick därmed både flytta och byta arbete.

Jag vill tillägga att om det hade varit så att jag var tvungen att köra bil eller byta buss eller någonting annat, så hade det inte alls varit samma sak. Jag satt helt enkelt på ett trevligt pendeltåg och då är det ganska vilsamt att pendla just den biten (om man inte har barn hemma som man saknar och vill hem till så fort som möjligt.)

Jag har pendlat mycket ... och långt. På olika orter, för olika jobb. Det blir en grej. Man vänjer sig och det blir lätt. Det är egentligen inte förrän man hittar ett närmare jobb som man inser hur mycket "onödig" tid man lagt på perronger och stationer. Men som sagt, man vänjer sig och det blir lätt. Man lär sig att få saker gjorda på vägen, eller helt enkelt att somna (för mig blev det en så stark vana att gå i däck på tåget att jag somnade så fort jag satt i något som rörde sig i säkert ett par år efteråt. Så fort jag skulle åka bil med någon osv, så var jag borta ...)

Det som är drygt och problematiskt är när det inte fungerar. Det är ett skit. Man blir sen till jobb eller BRUTALT sen hem. Vet inte hur mycket förlorad arbetsinkomst jag egentligen anser att tågbolagen är skyldig mig, t ex. Det blir mycket bytande och letande osv, och missar man då ett byte så kan konsekvenserna bli sjukt tråkiga. Mycket gående också, för den delen. Man kommer ju aldrig exakt dit man vill, som om man hade kört själv.

Men se det inte som något större problem, man kommer in i det och tycker att det liksom är självklart efter ett tag.

Om det blir jobbigt eller inte beror ju på många saker. Själv har jag runt 1h dörr till dörr och jag åker tåg, inga byten och jag bor nära tåget i båda ändar.

Jag har fritt jobb med fria tider och jag kan jobba på tåget om jag vill det, eller så fixar jag ärenden eller bara slösurfar. När barnen var små och inte åkte hem själva jobbade jag ca 6-15 för att vara hemma tidigt. Just nu är det tyvärr arbete 100% hemifrån pga pandemin.

Byten tar ofta tid så undvik arbetsplatser som inte ligger på gångavstånd från tåget och välj en arbetsgivare där du får styra din arbetstid någorlunda fritt är mitt råd.

Om du bor utanför SL så får du väl dra av resekostnaden?

Jag pendlade - före Covid och hemarbetet - med tåg 45 min ekel väg, 60 min från dörr till dörr. Har gjort i 6 år nu. Tycker att det är helt ok, men det är bara för att jag har flextid så jag behöver sällan vara stressad över att missa tåget eller att tåget blir försenar. Dessutom kan jag för det mesta använda tiden på tåget till att maila eller läsa rapporter och därmed räkna det som arbetstid. Jag kunde också jobba hemifrån då och då, vilket underlättade enormt vid dagar med tex läkarbesök eller annat som skulle göras.

Att slippa pendla är så klart jätteskönt, men det är många saker som spelar in - tjänsten, arbetsplatsen, flexibilitet och villkor, lön etc. Jag hade självklart valt att slippa pendla om jag kunde, men jag skulle alla gånger pendla om det gav mig ett bättre jobb.

Hur som helst har du ju inget att välja mellan just nu. Har du inget jobb i hemstaden och det är få jobb som kommer ut där så är det ju inte mycket mer att göra än att söka jobb i Stockholm. När det dyker upp ett jobb i hemstaden kan du söka det. Det är ju inte ens säkert att du får det första gången, i synnerhet som du är nyutexaminerad, så det kan ju ta år. Då är det bättre att du har jobbat i Stockholm under tiden.

Jag har både veckopendlat och dagpendlat, under en period i kombination. Veckopendling verkar inte aktuellt för dig så här är mitt omdöme om dagpendling: Jag hatade att resa så mycket. Pendeltåg, fulla bussar o tunnelbana är så otrevliga platser att vara på. Det bullrar och luktar illa. Man måste stå nära en massa främlingar. Precis allt är skitigt (och då är jag ändå inte rädd för baciller). Hade jag åkt regionaltåg eller landsvägsbuss i glesbygd hade jag nog trivts bättre. Då kan man läsa, handarbeta etc.

Men det äter också upp ens tid. Under mitt år i Stockholm gjorde jag i princip inget annat än reste, jobbade, åt och sov. I synnerhet inte den period jag hade 90 minuters enkel resa. Med 60 minuters enkel resa blev det bättre. Men hade jag haft barn då hade jag knappt hunnit träffa dem. Jag jobbade heltid då vilket också kändes nödvändigt för att visa framfötterna. Vi deltidar sedan barnen kom.

Men, när man är nyutbildad är det bara att ta de jobb som finns. Det gäller att komma ut på arbetsmarknaden snabbt och visa vad man kan. Arbetslöshet ser inte snyggt ut i cv. Jag veckopendlade de första åren till olika ställen och flyttade sedan till den ort där jag erbjöds fast jobb. Det är några hundår att avverka. Även om de åren så klart ser olika ut i olika yrken. För din del blir det väl snarare lång dagspendling än veckopendling tex. Men sammanfattningsvis var det värt slitet. Det gav erfarenheter och referenser som gjorde det möjligt att sedan få ett bra jobb på en bra plats. De av mina kursare som inte orkade hundåren jobbar idag med annat än det vi utbildade oss till.

Fast du ska väl inte jobba där resten av livet? Det viktigaste är väl att du får ett jobb och kan försörja dig, sedan kan du ju ändå söka andra tjänster närmre hem. Tänk även på att det kan bli mer acceptabelt att jobba hemma, så du behöver kanske inte åka in till jobbet varje dag, och de dagarna sparar du mycket tid. 

Vad är alternativet? Jobba med något som inte ligger i din utbildning?