För det första kan jag tycka att det är en konstig sak att lämna för bara sådär, om du nu älskar och är kär i honom. För det andra, bor barnet med dig och du och pappan inte bor ihop så kan du begära underhåll från honom ändå? Bor barnet heltid med dig och inte honom så måste han bidra. Så är det bara.
Är ni inte gifta så kan du dessutom låta bli att skriva på för gemensam vårdnad tills det att barnet är stort nog och alla dagar är slut. Råder iofs inte dig att göra det eftersom det kan bidra till mycket onödiga konflikter, men säger bara. Om han ska vara larvig och inte hjälpa till någonting ekonomiskt så är det klart du ska kunna ordna så att du och barnet klarar er tänker jag.
Ja alltså, som jag skrev tidigare. Brukar inte råda folk till att vägra skriva på för gemensam vårdnad, eftersom att jag anser att man är jämställda som föräldrar. MEN beter man sig sådär och resonerar som att man vill behålla dagarna bara för att ha dom UTIFALL ATT, när det är mer än uppenbart att du behöver dom NU, ja då kan man lika gärna vara utan. Verkar inte som att han tänkt vara speciellt närvarande ändå.
Har egen erfarenhet av ansvarslösa män och jag pissar på sånt rent ut sagt. Hade jag kunnat göra om så hade jag vägrat skriva på det där pappret, det har inte gjort annat än att förstöra för oss. Skaffar man barn så gör man, vill man ha det jämställt så får man ta halva ansvaret med. Man kan inte förvänta sig en jävla massa om man inte gör ett smack. Man har inga rättigheter när det gäller barn (vilket många verkar tro), men man har en hel del skyldigheter - vilket folk verkar ha svårt att förstå. Hatar hatar hatar män som lägger allt ansvar på kvinnan, medvetet eller omedvetet. (Hatar kvinnor som lägger allt ansvar på män också, men det ser jag ju inte lika ofta.) eller en (s.k) förälder som inte har något intresse av att ta hand om barnet men ändå ska leka ihop någon gång ibland, nej fy. Äe, se till att ordna delad ekonomi eller vägra skriv på och behåll alla dagar, samt begär underhåll. Skulle jag gjort. 