"Fick jag chansen skulle jag ta den" skrek min fru

Dom flesta brukar inte tycka det är ok att skicka kärleks-emojis, hjärtan osv till en "vän" av motsatta könet. Personligen tycker jag det är ok med vänner av båda könen men bara om min partner inte är av typen som måste flörta med allt och alla. Men om man skaffar sig en ny vän av motsatt kön så har man också ett ansvar att sätta en tydlig gräns och sedan anstränga sig för att hålla den. Allt för att visa respekt både till vännen och partnern.

Om du är kontrollerande vet jag inte men det är inte konstigt att du kollade hennes telefon. Och du hade ju rätt. Du hittade nåt som du tyckte var över gränsen. Och när du vill prata med henne om det reagerar hon med ilska!!?? Antingen döljer hon saker och/eller så har hon ett j-ligt trist humör och är lika mogen som en femåring. Hon måste ju förklara vad den där emojin betyder? Ni måste ju kunna prata som två vuxna människor. Har du betett dig vuxet i denna situationen så ligger bollen hos henne.

Det är mycket i din frus agerande som är provocerande och gränslöst..

Det är inte ok att ha daglig snapchat kontakt med kollega av motsatt kön, i varje fall inte när det inte är någon ens partner känner. Det är inte ok att skicka kärleksemojis till en sådan kontakt och att reagera så aggressivt när man blivit påkommen med sådan uppenbar gränslöshet.  Det är inte ok att hota sin partner med otrohet när man är irriterad på denne. Det är inte ok att vägra bära ringar bara för att man inte känner för det.

Kanske dags att boka tid till parterapi, innan din frus beteende urartar ännu mer. Men i det minsta markera dina gränser och ställa krav på ringbärande och avbruten kontakt till denna kollega. 

Snapchats vet jag inte vad det är, det är väl något som tonåringar håller på med? Vänner av motsatt kön däremot, är väl inga problem alls. Jag väljer att se folk som människor i första hand, och inte kön.

Förklaringen hon gav är att hon brukar skicka såna emojis till sina syskon och tjejkompisar och att det inte betyder något speciellt för henne.

Har verkligen försökt få till parterapi och att sagt många gånger att jag skulle bli glad om hon ville bära ringarna. Men jag kan ju inte (och vill inte) tvinga henne.

Snapchat är en app där man skickar videor och bilder som försvinner direkt efter att man tittat på dem. Man kan också chatta och chatten försvinner automatiskt inom kort tid om man inte sparar.

Hennes beteende är inte ok och att hon blev så arg visar ju att hon vet det, men försöker anklaga dig istället. Bra om hon kapat kontakten (om det är sant) 

Är kvinna själv men varken jag eller min man skulle tycka det var ok att den andre hade så tät kontakt med en bekantskap som tillkommit senaste åren. 

Din fru verkar ha normaliserat en obalans i erat förhållande, som gör att hon tycker hon kan bete sig som hon vill.

Om ena parten i ett förhållande ber om parterapi så är det inte något som den andre kan bara avvisa utan att samtidigt avvisa relationen, och ringar bär man inte för att göra sin partner glad, utan för att det är en del av konceptet av att vara gift. 

Du måste nog börja konfrontera henne och markera dina gränser. Du kan inte tvinga henne att behandla dig med ett minimum av respekt, men hon kan heller inte tvinga dig att fortsatt vara gift med henne.

Frågan är väl snarast hur du mår i er relation? Hur du vill att ditt liv skall vara. Jag tycker du skall fundera på det. Vill du ha ständiga bråk? Eller finns det stunder som är bra mellan er?
I ditt läge skulle jag ta hjälp och fundera över hur framtiden skall gestalta sig och om det är kompatibelt med hur hon tänker.
Att behöva snoka i hennes telefon är inte värdigt dig. Och att behöva vara orolig över vad hon gör klarar man inte i längden. Man ska kunna ha lite kul och känna sig trygg. Annars blir inte livet värt att kämpa för.
Så lägg inte på henne hur det skall vara utan fundera på vad som gör dig glad.
Åtminstone tillräckligt ofta.

Bortförklaringar!

Det måste hon ju begripa att det är skillnad på tjejkompisar och killkompisar. Man måste nog faktiskt anstränga sig extra mkt med en killkompis så att den relationen inte misstänks gå över gränsen. Detta förstår hon nog men skiter i. Att inte kunna diskutera saken utan att hon flyger i taket ska du helt enkelt inte acceptera. Det får du förklara för henne. När det händer kan du säga att ni kan diskutera vidare när hon lugnat sig och slutat skrika.

Får jag fråga ts, brukar du ha lite svårt med din personliga gränssättning? Är det din fru som styr och ställer i ert förhållande med hjälp av sin ilska? Om hon inte vill medverka till parterapi, så skulle du kanske må bra av att gå i terapi på egen hand? Där kan du få hjälp att hitta inre styrka och styra upp var dina gränser går. Det finns många psykologer som ger terapi via nätet. Jag önskar dig lycka till.