Önskar ni att han/hon lämnar?

Det är måndag, inte fredag. 

Frågan är en ickefråga eftersom att vara otrogen inte finns på kartan att jag skulle vara. 

Tack för din input. Men som min första mening lyder så vänder jag mig till de som lever i en relation och som även har en relation vid sidan om. Men jag är glad att även du vill dela med dig av dina tankar.

Pratade just med en vän som levde i 3 år med en gift älskare. Hon var då själv gift, men ville ur sitt äktenskap, det kanske inte du vill iofs, så inte helt lika kanske. 

Hon gav till slut älskaren ett ultimatum, på ett fult sätt; Om inte han berättade för sin fru att han ville skiljas så skulle hon göra det. Han hade inget val. De levde som ett par i kanske 4 månader, sedan meddelade han en dag bara att han inte skulle komma hem till henne utan flytta hem till sig igen. 

Frun hans hade redan köpt sig ny bostad och hade ny karl, antagligen var hon otrogen på sitt håll redan innan, men hon var med i en sekt dr skilsmässa på eget initiativ inte var tillåtet. 

Risken man tar om en blir singel är att den andre kan köra utpressning så att man står helt utan partner, vare sig den man är gift med eller älskare blir kvar. 

Den äkta maken/makan för att hen inte vill leva med en otrogen person, älskaren för att man själv troligen inte vill leva med någon som svikit en på det viset. 

Min vän säger att hon inte skulle agera på samma vis idag utan istället säga att hon vill att älskaren ska lämna sin partner och bli tillsammans med henne på riktigt, och ville han inte det skulle hon avsluta med älskaren. 

Är inte otroskap alltid en följd av missnöje i äktenskapet/relationen på något vis? Om personen faktiskt faller för sin älskare/älskarinna saknas något i äktenskapet. Är det p.g.a. av att personen önskar leva i polygami så måste hen finns två jämnlikar som accepterar det levnadssättet (här tänker jag att frun/mannen inte är av samma åsikt för annars skulle otroskap inte vara nödvändigt). Vissa önskar nog ett slut på äktenskapet men får inte till det utan mer drastiska åtgärder som är omöjliga att ta tillbaka så som att skaffa sig en älskarinna/älskare. Oavsett så är nog något allvarligt fel på äktenskapet eller relationen när man inte kan kommunicera och reda ut problemen utan söker sig till tredje part. Jag tänker att man söker inte en flykt eller utväg utan anledning.

Jag har inte själv varit i en sån situation (ursäkta att jag tog mig friheten att svara).

Jag tycker det lät som kloka ord och tar gärna alla inputs. Frågan är väl inte om det är något som saknas i äktenskapet utan om man är redo att släppa äktenskapet om ömsesidiga känslor uppstår med älskaren/älskarinnan. Eller om hen får känslor för dig. Hur blir då reaktionen?

För att vara ärlig tror jag otroskapet oftare handlar (iallafall i början) om att äktenskapet har brister än att en individ faller handlöst för en annan och gör denne till sin älskare/älskarinna. Hade personen varit redo att lämna äktenskapet så tänker jag att hen hade gjort det innan istället för att skaffa sig en älskare/älskarinna. Om man faller för en annan individ så avslutat man det gamla innan det går så långt i den nya relationen. Äktenskapsprocessen låter inte avslutad då tycker jag. Sen kan man som sagt behöva en språngbräda. Men som sagt jag tror hela situationen handlar mer om äktenskapet än om relationen till älskaren/älskarinnan.

Men jag kan ha fel! Det kan finnas hopp!

Orsaken till att man skaffar en älskare/älskarinna kan vara många. Missnöje, öppna relationer, spänning i ett ospännande liv etc. Den diskussionen finns i andra trådar. Det jag undrar över är när man väl har en parallell relation och känslor uppstår hur man reagerar. Jag har ingen egen erfarenhet här och undrar lite från de som har. Jag och exfrun hade båda två en parallell relation med andra innan vi skiljde oss. Men från min sida uppstod inga fler känslor än attraktion.

Jag var otrogen och valde att lämna min man. Men, jag valde den fega vägen och använde väl det antagligen som språngbräda ut ur relationen. Det är inte alltid så lätt att vara den som lämnar en familj och sårar den som blir lämnad kvar.

Sen fortsatte jag relationen med den vid sidan av, uppstod känslor, ömsesidigt. Han valde däremot inte att lämna av sina skäl, vilka jag kan förstå. Tror man är olika som personer. Jag kan inte leva kärlekslöst eller sexlöst och tycka det är ?okej? för barnens skull eller så. Sen lämnade jag ju inte för honom heller, fanns inte såpass starka känslor när jag varit otrogen och vi separerade utan det kom sen. Utan mitt förhållande var såpass dåligt att jag någonstans kände jag var tvungen att göra något drastiskt och var typ utsvulten på en fysisk kontakt jag faktiskt själv ville ta del av.