Önskar ni att han/hon lämnar?

Det är måndag, inte fredag. 

Frågan är en ickefråga eftersom att vara otrogen inte finns på kartan att jag skulle vara. 

Är inte otroskap alltid en följd av missnöje i äktenskapet/relationen på något vis? Om personen faktiskt faller för sin älskare/älskarinna saknas något i äktenskapet. Är det p.g.a. av att personen önskar leva i polygami så måste hen finns två jämnlikar som accepterar det levnadssättet (här tänker jag att frun/mannen inte är av samma åsikt för annars skulle otroskap inte vara nödvändigt). Vissa önskar nog ett slut på äktenskapet men får inte till det utan mer drastiska åtgärder som är omöjliga att ta tillbaka så som att skaffa sig en älskarinna/älskare. Oavsett så är nog något allvarligt fel på äktenskapet eller relationen när man inte kan kommunicera och reda ut problemen utan söker sig till tredje part. Jag tänker att man söker inte en flykt eller utväg utan anledning.

Jag har inte själv varit i en sån situation (ursäkta att jag tog mig friheten att svara).

För att vara ärlig tror jag otroskapet oftare handlar (iallafall i början) om att äktenskapet har brister än att en individ faller handlöst för en annan och gör denne till sin älskare/älskarinna. Hade personen varit redo att lämna äktenskapet så tänker jag att hen hade gjort det innan istället för att skaffa sig en älskare/älskarinna. Om man faller för en annan individ så avslutat man det gamla innan det går så långt i den nya relationen. Äktenskapsprocessen låter inte avslutad då tycker jag. Sen kan man som sagt behöva en språngbräda. Men som sagt jag tror hela situationen handlar mer om äktenskapet än om relationen till älskaren/älskarinnan.

Men jag kan ha fel! Det kan finnas hopp!