Överreagerar jag? (Alla hjärtans dag)

Förra året på alla hjärtans dag fick jag en jättefin bukett av min man, men fick höra flera flera gånger att buketten var dyr, dyr, dyr!

Några veckor senare kom det fram att min man varit otrogen mot mig, och även köpt blommor till sin älskarinna.

Dessa alla hjärtans dag blommor ligger i huvudet. Dyrt dyrt dyrt dyrt!! JAG HATAR BLOMMOR efter denna händelse!!

Jag valde att försöka och stannade med honom.

I år sa jag till honom, köp inga dyra blommor, köp rosor på plantagen för 40kr! Och vad gör han? Köper blommor med blombud för över 500kr.

Jag flippar!! Flippar totalt!! Arg är bara förnamnet när butiken ringer för att stämma av så jag är hemma under dagen. Men det kommer inga blommor.. jag väntar till 22 som är sista tiden o frågar då min man. Jo men visst hade blommorna kommit, vid 3tiden när han skulle snabbt mer i källaren o lämna kartonger.. då passa han på och riva upp blommorna och slänga iväg dom..

Överreagerar jag? Jag är fly förbannad!! Han LJUGER då att lämna kartonger när blommorna egentligen blir levererade.. så inga blommor + över 500kr åt helvete..

Har ni gemensam ekonomi? Eller varför är pengarna ett sådant probleml?

Han kanske hellre lägger 500 på att få en fin bukett hem än att gå in på plantagen?

Och nej. Du kan absolut inte bli arg för att han hivade blommorna. Han försökte göra feta han kunde för att ställa saken till rätta.

Du överreagerar helt klart över blommorna.

Men otrojeten är naturligtvis en helt annan sak.

Jag skulle ha blivit förbannad av många orsaker, bland annat för att han slängt blommor som du visste att du skulle få, skadan var ju redan skedd, nu är pengarna lika brända som han. Han fattade antagligen inte hur känsligt det var för dig med blommor efter det där med älskarinnan.

När separerar ni?

Han kanske gav blommorna till älskarinnan?

Tack för att du förstår, ja jag vet inte när jag ska förstå att det inte är hållbart att kämpa. Vi kan inte läsa av varandra längre, lr har vi någonsin kunnat det?

Med tanke på hans otrohet så är det ju en fråga jag förstår att du ställer dig själv, och nästa fråga blir ju också om han respekterar dig numera? Tveksamt, men det har ni ju försökt lägga bakom er åtminstone.

Det är svårt att säga när det är dags att sluta kämpa, och alla relationer behöver bearbetas, men när det känns som att det nästan hela tiden måste vara "kämpa" och inte så mycket att bara slappna av och njuta, då tror jag relationen tar mer energi än den är värd. Var tror du själv att ni står där?