Fostret har för mycket vätska i buken
Jag fick dåliga besked på RUL och fick som tur va komma tillbaka samma dag för läkarbesök. Då fick min sambo vara med eftersom de inte alls såg bra ut. Jag tycker du ska fråga om du verkligen inte får ha med dig någon och hur du ska kunna hantera situationen ensam, kanske finns en kurator att tillgå. Är det andra föräldern känns det dessutom som om den förtjänar att få korrekt information från en läkare.
Jag är väldigt tacksam att jag fick ha med min sambo för i den förtvivlan kunde jag inte tänka klart fören min sambo började ställa lite frågor.
Vår missbildning visade sig vara allvarlig så vi fick rådet att avbryta men begärde ändå en second opinion. Så efter en vecka bar det av till Sthlm för bedömning och de var inte speciellt oroade utan vi valde att fortsätta.
Veckan mellan det dåliga beskedet och resan till Sthlm vald vi att leva på hoppet och läsa på allt vad det gick. I efterhand är jag glad för den vecka med hopp som jag fick. Den sorg ett avbrytande eller sent missfall innebär kan man ändå inte förbereda sig på.
Vår resa är fortfarande osäker men inte hopplös. Jag undersöks nu varannan vecka i Sthlm just för att hålla koll på om missbildningen kommer orsaka vätska i buken.
Jag tycker du ska försöka leva i nuet och leva på hoppet. Jag håller tummarna att ni kommer igenom det här med positiva besked. Jag vet vilken sorg och förtvivlan dessa besked skapar. Jag googlade som en galning men kunde ändå hålla kvar förnuftet, för mig ger information trygghet.