Vi som planerar syskon 2022

Vi har två sedan tidigare en 7 åring och en 4 åring så om allt går som planerat kommer dom vara nästan 8 och 5 år när nästa kommer.

Första barnet kom till på tredje försöket och andra barnet var en hole in one om vi säger så. Haha.

Nu vill jag bara börja känna igen min kropp igen efter att ha haft spiral i 2.5 år. Vill bara att mensen ska komma igång.

Min man är helt säker på att det kommer gå snabbt så hoppas han har rätt.

Haha ja henne går det ingen nöd på. Fullt ös hela tiden. Hon är vårt medicinska mirakel som inte borde finnas här med oss, men gör det ändå. Och det vore så fint att kunna ge henne ett yngre syskon. Hon skulle bli en fantastisk storasyster. Redan nu är hon helt inställd på att bli barnsjuksköterska som vuxen. De gånger hon legat inlagd har hon snabbt snarare pryat än varit patient. :D

Nu verkar jag snart ha blött färdigt i alla fall och när jag tog ett graviditetstest igår var det negativt, så hormonerna har gått ur kroppen snabbt. Känns som om jag kan lägga det bakom mig och gå vidare nu.

Hade ett missfall före jag blev gravid med min son också. Alla mina missfall har skett i v6 och det är vad jag skulle ha gått in i nästa vecka nu denna gång med. Om jag nu väntar någon månad, räknas det då som tredje på rad om jag skulle få ett till eller börjar räkningen om?

Men gud vad spännande!!! Hoppas kroppen snart är tillbaka, låter som jätte bra åldersskillnad ju! :)

Känner att jag behöver bolla lite med er tjejer.. :)

Tanken har hela tiden varit att börja försöka bli gravida nu april och förhoppningsvis få ett syskon till vår 3åring. Men just nu vet vi inte längre vad/hur vi ska göra.. Som tidigare nämnt har jag fått veta att jag har fått en cysta pga att min ägglossning funkar inte som den ska och därför har jag ingen mens. Har fått hjälp nu och det ska bli skönt att få gå på återbesök om ett tag och se vad nästa steg ska vara och hur min fertilitet påverkas osv.

Det svåra är ju också att jag studerar och har 1.5 år kvar till sommaren och skulle jag bli gravid inom några månader så kommer jag ha en termin kvar. Vi utgå ifrån att det kan ta sig på första försöket och hur vi ska lösa det då även om det förmodligen kommer ta lite tid. Jag är inte intresserad av att ta studieuppehåll med så lite kvar av utbildningen och sambo tror inte att det är möjlighet att vi både skulle ha möjlighet att vara hemma under sista terminen för ekonominsskull.

Jag har väl landat mer och mer att det kanske är bästa att börja försöka vi årsskiftet istället och förhoppningsvis göra klart utbildningen så vi slipper alla scenarier. Samtidigt har jag längtat efter flera barn i ett år och väntat på att sambon skulle bli redo och detta upptar mina tankar varje dag. Förstår inte hur jag ska överleva så många månader till, haha!

Hur tycker ni att jag/vi ska resonera i detta? Köra och tänka att allt löser sig eller vänta tills slutet på året?

Känner att jag behöver bolla lite med er tjejer.. :)

Tanken har hela tiden varit att börja försöka bli gravida nu april och förhoppningsvis få ett syskon till vår 3åring. Men just nu vet vi inte längre vad/hur vi ska göra.. Som tidigare nämnt har jag fått veta att jag har fått en cysta pga att min ägglossning funkar inte som den ska och därför har jag ingen mens. Har fått hjälp nu och det ska bli skönt att få gå på återbesök om ett tag och se vad nästa steg ska vara och hur min fertilitet påverkas osv.

Det svåra är ju också att jag studerar och har 1.5 år kvar till sommaren och skulle jag bli gravid inom några månader så kommer jag ha en termin kvar. Vi utgå ifrån att det kan ta sig på första försöket och hur vi ska lösa det då även om det förmodligen kommer ta lite tid. Jag är inte intresserad av att ta studieuppehåll med så lite kvar av utbildningen och sambo tror inte att det är möjlighet att vi både skulle ha möjlighet att vara hemma under sista terminen för ekonominsskull.

Jag har väl landat mer och mer att det kanske är bästa att börja försöka vi årsskiftet istället och förhoppningsvis göra klart utbildningen så vi slipper alla scenarier. Samtidigt har jag längtat efter flera barn i ett år och väntat på att sambon skulle bli redo och detta upptar mina tankar varje dag. Förstår inte hur jag ska överleva så många månader till, haha!

Hur tycker ni att jag/vi ska resonera i detta? Köra och tänka att allt löser sig eller vänta tills slutet på året?

Om du gärna vill ha ett syskon så skulle jag inte skydda mig. Men vem är jag att ta beslut.. kan bara se från egen erfarenhet att det kan ta ett tag och då kanske man ångrar att man inte börjat "tidigare" . Vi renoverade när vi försökte och sambon hade krav att vi skulle ha ett sovrum, vi hann göra trädgård, sovrum, altan, veranda, trappa/hall, hall nere och barnrum innan vår dotter kom haha. Nu i efterhand känns det bra men i stunden var det jobbigt.

Om du blir gravid i april blir det januari, tänker jag fel när jag räknar, har du inte ett år kvar då på utbildningen?

Du skriver att du har 1.5 år kvar till sommaren? :)

Åh jag förstår hur du menar. Som det känns nu så gör det inget om det skulle ta några månader men jag vet ju också att när man är i det så vill man ju inget annat än att bli gravid direkt. Jo du har helt rätt, i januari nästa år har jag ett år kvar. Eventuellt kanske vi börjar försöka i sommar i stället då allt också är lite lugnare och man kan landa mer och då kanske vi kan pricka in om vi har tur att jag max har en termin kvar när bebis kommer eller vill kroppen något annat och det blir efter examen :) Efter sommaren går jag på min 5/7 termin (1.5 år kvar) :). Att det blir en lite större åldersskillnad än vad som är vanligast är inget vi lagt värdering i och vi har kunnat lägga mycket tid och energi på vår dotter men får man önska så skulle vi helst inte ha mer än max 5-6 års skillnad.

Tror och hoppas att en del kommer klarna efter mitt återbesök och att vi då känner hur vi vill göra till 100 %. Jag hoppas vi vågar slänga oss ut då och släppa allt praktiskt! :)