• Thu 18 Feb 2021 15:01
    385 visningar
    3 svar
    3
    385

    Jag vill ha barn, inte min partner...

    Hej. 

    SNÄLLA, behöver all hjälp jag kan få här. 

    Jag lever med min man och vår tvååriga dotter. Vi är båda 28 år. Vi har ett ganska bra förhållande men småbarnsåren har absolut tärt på oss. 

    Att få barn var en chock för min man och han har haft svårt att förlika sig med det. Nu står vi vid någon form av vägskäl. Jag känner i hela kroppen att jag måste få fler barn, längtar ihjäl mig och tänker på det hela tiden. Vill så gärna ge min dotter ett syskon. Hade en tuff start med depression och är därför ledsen att vår första bebistid inte blev som jag tänkt. 

    Min man vägrar.. Han är nöjd och vill inte ha fler barn, han säger att han hellre lever ensam än med mig och ytterligare ett barn. Han är beredd att kämpa för vår relation men kommer inte ge sig menar han. 

    Jag överväger därför om vi ska leva ihop eller inte. Men då skulle jag ge upp vår mysiga familjeliv för att leva ensam, träffa dottern varannan vecka och med största sannolikhet få leta länge innan jag hittar en ny partner. Att skaffa barn på egen hand funderar jag också på men det känns som ett stort beslut. 

    Jag är så vilsen och ledsen och vi pratar varje kväll om detta. Båda är ledsna och vill inte göra slut, men jag vill inte ge upp min största längtan heller. Är jag ego och borde "nöja" mig med dottern? Ska man följa sin dröm men ge upp sin familj? Snälla hjälp mig att tänka, alla tankar är välkomna. 

  • Svar på tråden Jag vill ha barn, inte min partner...
  • Anonym (vänta­)
    Thu 18 Feb 2021 15:26
    #1

    Måste du ha ett barn till nu på en gång? Måste din lilla dotter bli direkt stor bara för att du ha en sån längtan (tänk på att det inte bara din partner men även din dotter påverkas av att få en bebis till i familjen - hon ska aldrig mer få all din uppmärksamhet och behöver dela all din tid med ett syskon)? Kan inte du vänta ett par år först - då kanske både din partner ändrar sig och er dotter blir större och mer självständigt för att kunna uppskatta ett syskon och inte se det som en permanent rival i allt när det gäller föräldrar?

  • Anonym (G.)
    Fri 19 Feb 2021 07:24
    #2
    Anonym (vänta) skrev 2021-02-18 15:26:10 följande:

    Måste du ha ett barn till nu på en gång? Måste din lilla dotter bli direkt stor bara för att du ha en sån längtan (tänk på att det inte bara din partner men även din dotter påverkas av att få en bebis till i familjen - hon ska aldrig mer få all din uppmärksamhet och behöver dela all din tid med ett syskon)? Kan inte du vänta ett par år först - då kanske både din partner ändrar sig och er dotter blir större och mer självständigt för att kunna uppskatta ett syskon och inte se det som en permanent rival i allt när det gäller föräldrar?


    Han KANSKE ändrar sig ja.. och att få syskon behöver inte vara bara nackdelar. Jag har två år mellan mina stora och den glädjen de har av varandra är enorm. Såklart bråkar de oxå men det bästa jag givit dem är varandra. Men alla barn/familjer är olika.
    lovelilove skrev 2021-02-18 15:01:06 följande:

    Hej. 

    SNÄLLA, behöver all hjälp jag kan få här. 

    Jag lever med min man och vår tvååriga dotter. Vi är båda 28 år. Vi har ett ganska bra förhållande men småbarnsåren har absolut tärt på oss. 

    Att få barn var en chock för min man och han har haft svårt att förlika sig med det. Nu står vi vid någon form av vägskäl. Jag känner i hela kroppen att jag måste få fler barn, längtar ihjäl mig och tänker på det hela tiden. Vill så gärna ge min dotter ett syskon. Hade en tuff start med depression och är därför ledsen att vår första bebistid inte blev som jag tänkt. 

    Min man vägrar.. Han är nöjd och vill inte ha fler barn, han säger att han hellre lever ensam än med mig och ytterligare ett barn. Han är beredd att kämpa för vår relation men kommer inte ge sig menar han. 

    Jag överväger därför om vi ska leva ihop eller inte. Men då skulle jag ge upp vår mysiga familjeliv för att leva ensam, träffa dottern varannan vecka och med största sannolikhet få leta länge innan jag hittar en ny partner. Att skaffa barn på egen hand funderar jag också på men det känns som ett stort beslut. 

    Jag är så vilsen och ledsen och vi pratar varje kväll om detta. Båda är ledsna och vill inte göra slut, men jag vill inte ge upp min största längtan heller. Är jag ego och borde "nöja" mig med dottern? Ska man följa sin dröm men ge upp sin familj? Snälla hjälp mig att tänka, alla tankar är välkomna. 


    Om din sambo utrycker att han hellre lever ensam än med dig och ytterligare ett barn så hade beslutet varit klart för mig. Jag skulle inte stanna i den relationen utan söka efter någon som har mer samma mål och drömmar. Skulle det visa sig om några år att man inte hittat rätt skulle jag skaffa barn på egen hand. Jag skulle aldrig förlika mig med att bara få ett barn om jag kunde få fler.

    Tycker oxå samhället ser på det så lustigt, varför ska den som inte vill få sin vilja igenom? Längtan efter barn är ju lika stark som känslan av det räcker.. Man är ju två i det såklart men bådas känslor är ju att ta i beaktande.

    Skriver som ovan, det bästa jag givit mina barn är varandra. Att dela uppmärksamhet och kärlek med ett syskon ger mycket mer än det tar.
  • Anonym (Emma)
    Fri 19 Feb 2021 08:33
    #3
    lovelilove skrev 2021-02-18 15:01:06 följande:

    Hej. 

    SNÄLLA, behöver all hjälp jag kan få här. 

    Jag lever med min man och vår tvååriga dotter. Vi är båda 28 år. Vi har ett ganska bra förhållande men småbarnsåren har absolut tärt på oss. 

    Att få barn var en chock för min man och han har haft svårt att förlika sig med det. Nu står vi vid någon form av vägskäl. Jag känner i hela kroppen att jag måste få fler barn, längtar ihjäl mig och tänker på det hela tiden. Vill så gärna ge min dotter ett syskon. Hade en tuff start med depression och är därför ledsen att vår första bebistid inte blev som jag tänkt. 

    Min man vägrar.. Han är nöjd och vill inte ha fler barn, han säger att han hellre lever ensam än med mig och ytterligare ett barn. Han är beredd att kämpa för vår relation men kommer inte ge sig menar han. 

    Jag överväger därför om vi ska leva ihop eller inte. Men då skulle jag ge upp vår mysiga familjeliv för att leva ensam, träffa dottern varannan vecka och med största sannolikhet få leta länge innan jag hittar en ny partner. Att skaffa barn på egen hand funderar jag också på men det känns som ett stort beslut. 

    Jag är så vilsen och ledsen och vi pratar varje kväll om detta. Båda är ledsna och vill inte göra slut, men jag vill inte ge upp min största längtan heller. Är jag ego och borde "nöja" mig med dottern? Ska man följa sin dröm men ge upp sin familj? Snälla hjälp mig att tänka, alla tankar är välkomna. 


    Hej! Jag förstår ditt dilemma och resonemang. Det är en jättesvår situation såklart! Men jag tycker absolut inte att du ska låta någon annan (som dessutom hellre lever ensam än med dig och ett barn till) bestämma en så viktig fråga! Risken om du låter bli att skaffa fler är ju at du blir bitter och olycklig. Å andra sidan så är det såklart inte enkelt att lämna en relation som man satsat på och bildat familj med!

    Jag lämnade en stor kärlek, just pga denna fråga. Vi hade dock inga barn, men det var just det som var problemet. Jag ville men inte han, och han trodde inte att han någonsin skulle vilja ha barn. Jag var inte beredd att ge upp min dröm om barn så vi gjorde slut och senare träffade jag min nya man och vi har idag 1 barn ihop och hoppas på fler :) Ångrar såklart inte mitt beslut, har ett jättefint liv med min familj precis som jag längtade efter.
Svar på tråden Jag vill ha barn, inte min partner...