Jag vill ha barn, inte min partner...
Hej.
SNÄLLA, behöver all hjälp jag kan få här.
Jag lever med min man och vår tvååriga dotter. Vi är båda 28 år. Vi har ett ganska bra förhållande men småbarnsåren har absolut tärt på oss.
Att få barn var en chock för min man och han har haft svårt att förlika sig med det. Nu står vi vid någon form av vägskäl. Jag känner i hela kroppen att jag måste få fler barn, längtar ihjäl mig och tänker på det hela tiden. Vill så gärna ge min dotter ett syskon. Hade en tuff start med depression och är därför ledsen att vår första bebistid inte blev som jag tänkt.
Min man vägrar.. Han är nöjd och vill inte ha fler barn, han säger att han hellre lever ensam än med mig och ytterligare ett barn. Han är beredd att kämpa för vår relation men kommer inte ge sig menar han.
Jag överväger därför om vi ska leva ihop eller inte. Men då skulle jag ge upp vår mysiga familjeliv för att leva ensam, träffa dottern varannan vecka och med största sannolikhet få leta länge innan jag hittar en ny partner. Att skaffa barn på egen hand funderar jag också på men det känns som ett stort beslut.
Jag är så vilsen och ledsen och vi pratar varje kväll om detta. Båda är ledsna och vill inte göra slut, men jag vill inte ge upp min största längtan heller. Är jag ego och borde "nöja" mig med dottern? Ska man följa sin dröm men ge upp sin familj? Snälla hjälp mig att tänka, alla tankar är välkomna.
Jag lämnade en stor kärlek, just pga denna fråga. Vi hade dock inga barn, men det var just det som var problemet. Jag ville men inte han, och han trodde inte att han någonsin skulle vilja ha barn. Jag var inte beredd att ge upp min dröm om barn så vi gjorde slut och senare träffade jag min nya man och vi har idag 1 barn ihop och hoppas på fler :) Ångrar såklart inte mitt beslut, har ett jättefint liv med min familj precis som jag längtade efter.