Tror du det finns en mening med allt?

Till exempel att vi träffar vissa människor för en anledning? 

Jag har så svårt att förstå varför så många ska lida av hjärtesorg på grund av krossade förhoppningar och förhållanden. Vad ska man lära sig av det? Att allt går över med tid? Att inget egentligen är så speciellt som man tror? 

Jag själv befinner mig i en situation där jag förälskat mig i en person som jag inte kan vara med. Jag kommer aldrig kunna glömma honom och hur han fick mig att känna. Hur unik han var och hur vi klickade. Jag kan väl ändå se att om det fanns en mening med allt skulle jag liksom i mitt liv ha upplevt lidelsen av att älska men inte vara älskad tillbaka. Har nämligen aldrig befunnit mig i den sitsen förut. 

Men det är en sann lidelse må jag säga...jag kan inte se hur jag någonsin kommer komma till freds med att det inte fick bli vi. Hur jag inte kommer jämföra honom med varenda man jag träffar. Han hade liksom en sån pondus och var på något sätt så värdig. Lite sådär gammaldags som jag egentligen inte trodde jag gillade. Kunde se hans själ i ögonen, djupet, känslorna, hela honom och fan vad vacker han var...

Så...tror du det finns en mening? Och vad är den isåfall?