Tror du det finns en mening med allt?

Ibland är det svårt att inte se att det skulle vara en mening i vissa möten om man nu vill tillskriva det Gud, ödet eller något annat. Jag har några sådana möten, både större och mindre, i mitt liv där slumpen är så löjligt osannolik att det känns som en orimligare förklaring. Så jag vill inte utesluta sådan mening, däremot tror jag inte att den genomsyrar allt jag gör och jag tror det är farligt att försöka tillskriva allt en mening (som i att en högre vilja ville detta).

Men.

Det går att göra allt meningsfullt. Att känna tacksamhet för det man ändå fick, att dra lärdom inför nya möten osv.

Tråkigt att det inte kunde bli ni men utgå inte från att det var meningen, det är inte omöjligt men blir en konstig livsinställning. Ibland är livet bara orättvist. En mening som du verkar kunna skapa av är insikten att du gillar en annan typ av man än du trodde. Kanske du ska börja leta någon annanstans än var du hitintills letat?