Min sambo får mig att känna krav

Det beror ju på hur länge man har tänkt att bo ihop också. Värmen kommer dig och ditt barn tillgodo också, och det är klart att det kostar att bo inklusive värme och andra nödvändigheter. 

Men jag förstår ditt perspektiv. Det kanske är så att er relation inte är redo att "go all in" så att säga. 

Hur mycket kostar det att hyra ett halvt hus i ert område? Jag bor i Stockholm, så här kostar det multum att hyra en villa. Men det är säkerligen betydligt billigare på andra håll i landet. 5000 kr i månaden är ju ett väldigt billigt boende i mina öron. Men jag kan som sagt vara färgad av att jag bor i storstan. 

Å andra sidan är ju även du och barnet beroende av att pannan funkar...

Det finns ju många frågeställningar här, somliga mer krasst ekonomiska och somliga lite mer "känslomässiga".

I sak så håller jag med dig TS. Huset är din sambos, han har bott där i  6år själv innan du flyttade in. Ni var överens kring premisserna när ni blev sambos. Har han varit ensam husägare under så pass lång tid så torde han förstå att ett hus kan kräva ett långsiktigt planerade, gällande exempelvis underhåll och reparationer, och därmed även kanske ett sparande ("underhållsfond").

Men nu två år in i relationen så verkar din sambo ha ändrat inställning, både till kostnader hänförliga till huset och boendet, men även kring ditt arbete och anställningsgrad.

Det spelar ju inte så stor roll vad alla vi andra tycker och skriver. För detta handlar om privatekonomi, något där de två parterna skall vara rimligt överens.

Om det nu är så att din sambo tjatar om ditt arbete och om "hus-kostnader" så pass otta som 2ggr/vecka då är det nog läge att sätta er ned, sätt av tid, och gå igenom detta ytterligare än gång.

Mina erfarenheter är; att ständigt diskutera ekonomi, budget, inkomster och utgifter där endera part ständigt hävdar "mitt" och "ditt" när man lever i en relation är ett ypperligt sätt att ta död på en relation... Då är det bättre att ta diskussionen, ta tjuren vid hornen, var inställd på att man kommer kanske inte vara 100% överens om allt, men önskar man leva tillsammans så får man hitta olika lösningar.

Jag tänker att ni har olika syn på ditt bidrag och att det faktiskt är väldigt rimligt att inte ta ett lån i en fastighet som man inte äger. Jag tänker att mycket vill ha mer och att det faktiskt är så att din sambo har en helt annan syn på vad som är rimligt än vad du har. Det är å andra sidan rimligt att betala till en fastighet som man bor i.

Personligen tycker jag att folk ibland är idioter och utnyttjar varandra och att det är viktigt att skydda sin framtid.

Hur mycket mer är det tänkt att du ska bidra med? Tänker han att han bär dina kostnader och att ni tillsammans ska rusta upp huset, eller tänker han att det är så att ni bor ihop och att det faktiskt är rimligt att du bidrar med.

Det är ju ändå så att ni nu är i en lågintensiv konflikt eftersom han två gånger i veckan försöker få dig att göra något du inte vill.

Rent krasst då tär det på ett förhållande. Att vara sambo ska vara på bådas villkor och fungerar inte villkoren kommer det inte att hålla. Det betyder dock inte att man ska gå med på massa saker som man inte är ok med.

Det kan vara en kompromiss att bo i hus, dyrare än man tänkt sig, men att ta ett lån för 60 000 för något man inte kommer äga är väldigt mycket pengar att lägga på en kompromiss. Det är en extra hyra på 15 000:- kronor per år, utslaget på 4 år.

Då tror jag mer på att omfördela det belopp som TS ska betala. För det är ju antagligen mer än pannan som kommer ryka.

Jag tänker att man får hitta en summa som är rimligt att föra över till den andre om det inte är ok som det är. Men absolut inte att ta lån.

Vad hade du för kostnad för mat och boende innan ni flyttade ihop och vad ligger den på nu? Det känns inte rimligt ifall konsekvensen av att man flyttar ihop är att den ena får mer pengar över än vad den hade innan och den andra mindre. Kanske läge att föreslå att ni flyttar till något mindre där du har råd att betala hälften?

Okej. Då har du alltså gått +-0 (rent ekonomiskt) på att flytta ihop medan han gått 8000 plus. För mig ser det väldigt orättvist ut. Det känns mer rimligt att fördela det så att ni båda vinner ekonomiskt på att bo tillsammans.

Hej TS! Jag får nog säga att jag instämmer i att du inte ska betala mer. Huset är hans och därför ska amorteringar och renoveringar (investeringar) av huset bekostas av honom.

Jag får väl dock säga några varnande ord (tough love). Jag tycker som sagt att oavsett om du jobbar 50 eller 100 procent så ska du betala som idag och det är fint att du trivs med ditt jobb och att din ekonomi går ihop, men glöm inte att jobba 50 procent verkligen påverkar ekonomin långsiktigt - inte minst pensionen. Det går runt säger du, men har du ett långsiktigt och kortsiktigt sparande? Du hade en billig hyresrätt tidigare, men om relationen tar slut eller blir särbos är det då lika enkelt att hitta en lika billig hyresrätt?

Jag får också peppa dig lite - du kan faktiskt börja fundera på vad för jobb du skulle vilja ha, söka jobb och sedan välja ett som du verkligen vill ha. (Eller om det går förhandla upp tiden till 100 procent?). Det är inte omöjligt. Förändring är läskigt, till och med positiv förändring kan kännas läskig, men jag skulle råda dig att verkligen tänka långsiktigt framförallt med tanke på ekonomin  (även det inte inte innebär att du betalar mer för boendet än idag). Lycka till!

Vet inte riktigt varför du citerade mig i det här inlägget när du inte svarar på det jag skrev. Men din syn på ert samboskap verkar inte lira med hur han ser på saken. Köper du in dig i iaf en del av huset så är det din säkerhet och ni kan gemensamt göra renoveringar och investeringar och betala utefter ägandeskap. Att bo som ?hyresgäst? är oftast inte något man gör långsiktigt utan mer som en prova på period. Det beror ju på just sånnahär saker.

Du skrev i nått annat inlägg att han inte behöver tänka på en massa hushållssysslor för du sköter allt sånt. Jag tycker det är lite sorgligt att du väljer att jobba 50% och sen går hem och gör allt hemarbete gratis...

Nej du kanske inte ska göra investeringar i hans hus, men jo, jag tycker det känns fullt rimligt att han önskar att du tar en större del av ekonomiska ansvaret. Han är ju inte emot att du köper in dig, som jag förstår det? Utan det är du som prioriterar bort det och alltså själv ta beslutet att han ska stå för större del av boendekostnaden.

Jo du prioriterar bort det iom att du inte ens söker jobb. Trots att flera år har gått och att ni diskuterat att du ska köpa in dig när/om du har en heltidstjänst.

Det låter som att ni har olika bilder kring huruvida nuvarande lösning är långsiktig eller om ni väntar på att kunna påbörja mer gemensamt ägande/ansvar.