Bim April 2021 - Första barnet

Tack för att du svarar! Jag har faktiskt precis börjat träna mer, och försöker få till minst 20 minuter om dagen (yoga, jogg, styrketräning) så hoppas det ska göra mig gladare :)

Ja jag har funderat på om jag skulle behöva prata med någon annan, men vet inte hur man går till väga för att komma dit? Ringer man bara en vårdcentral eller hur gör man?

Tack för att ni finns här och hejar på mig och visar stöd <3 

Mensen kom imorse, och jag känner mig så himla ledsen. Denna gången så var jag i princip övertygad om att det tagit sig. Jag började till och med tänka tankar som att jag äntligen skulle få berätta positiva nyheter för familjen etc. Jag hade ju den där ljusrosa flytningen några dagar innan bim, sen så blev jag febrig och har varit väldigt trött. Jag har haft kraftig mensvärk, men som sen i princip försvann(!?) Tänkte att kanske mensen kommer inatt då, men hade inte ens någon mensvärk och då var jag helt säker på att nu var det något!..... men så från ingenstans så kom den imorse :'(( jag som alltid brukar känna när den är på gång, så det var så himla konstigt att det bara började blöda utan att jag fick värk. Den kom dock några minuter senare... Jag har dessutom haft huvudvärk från helvetet i över 1 dygn som är KONSTANT. Så vaknade och hade typ panik inatt för att det gjorde så ont. Och den har fortfarande inte gett sig. Så mensvärk, huvudvärk, och ingen bebis denna gången heller. Allt känns orättvist och jag känner bara mer och mer att det bara kommer hända andra. Inte mig.

2 dagar kvar till bim. Vanligtvis så känner jag allt möjligt men är sjuk och har febersmärtor så känner inget annat än det just nu, vilket på ett sätt är skönt haha>< för då känner jag inte efter så mycket med det andra.. 

lite tydligarebild man såg bätte på mobilen än datorn, antagligen spök..

Det blir inget 13:e försöket heller. Men känns i nuläget som att det bara bekräftar det jag redan visste. Har liksom ingen känsla av hopp kvar i kroppen längre, känner mig nästan tom. Men jag känner mig också arg. Tänker jag djupare på det blir jag förstås enormt ledsen, och även enormt stressad, men jag orkar inte ens gå in i dom känslorna. Är trött på att bli helt förstörd varenda gång. 

Har ju besök på fertilitetsklinik inbokat på Torsdag men är hemma sjuk denna veckan. Fick dock negativt covid-test igår, och jag känner mig idag helt ok! Min röst låter dock inte bra. Så frågan är om man ändå kanske kan gå... jag får ringa och prata med dom vad dom tycker... 

<3 tack, ja jag tror det också <3 är ju inte helt bra heller än, så tänker att det är bra att vila ordentligt nu och inte gå ut för tidigt i onödan. Jag ringde och hörde med fertilitetskliniken och dom tyckte det var helt ok att komma, med negativt covidtest och om jag nu var på bättringsvägen. Så besöket på Torsdag kommer bli av tack och lov. Känner mig mycket bättre idag, och det är bara Tisdag, så borde inte vara några problem då alls. 

Ja nu sätter jag min tilltro till hjälpen, för uppenbarligen så verkar det inte spela någon roll vad vi gör. Vi har inte druckit ett uns med alkohol någon av oss på flera månader, vi äter tillskott, försöker äta varierat etc. men inget verkar ju spela roll. Känns skönt att släppa lite på sin egen tunga börda och få konkret hjälp. Hoppas det bara är något enkelt som man kan rätta till.

<3 kram

Jag och min sambo var på fertilietskliniken idag och gjorde spermaprov, och jag fick även göra ultraljud igen. Jag fick även ta blodprov för att kolla sköldkörteln. Blodprovet får jag svar på senare, men spermierna var det inget fel på. Det såg bra ut. Och på mig kan dom inte hitta något heller. Så allt ser bra ut! Det är ju förstås jätteskönt att höra! Men samtidigt så blir jag frustrerad över att man försökt i snart 1 år och det är ingenting fel på någon av oss. Vad är det då som händer!? 

Känner mig förutom det lättad över dagens besök att få bekräftat att allt såg bra ut med killens spermier!! Känns jätteskönt. Då kan man släppa den biten. 

Jag pratade med henne på kliniken om att jag skulle vilja kolla hur det står till med mina hormoner, men det tyckte inte hon behövdes, eftersom jag har ägglossning, och jag har regelbunden mens. Med andra ord menar hon att det inte finns något som pekar på någon hormon-obalans.

Om det fortsätter att inte hända något så är ju ivf nästa steg. Men är orolig för väntetider... som att man inte redan väntat länge nog... någon som vet vart man ska vända sig i stockholm? där det inte är alltför lång väntetid? tänker att det är bäst att ställa sig i kö.. 

 

Ja, det får vi vara glada för <3 men absolut, blandade känslor när det inte gått vägen. Hon sa att om vi vill gå vidare med ivf så kan dom skicka remiss, när det gått 1 år av försök, vilket det gjort om 1 månad. Så tänker att dom får göra det, så vi har alternativet iallafall. Så får man hoppas att det ändå går av sig självt tills det blir aktuellt.

Okey! Dom verkar dock inte utföra ivf, men tack ändå <3 fick tips av en vän om sophiahemmets fertiltetsklinik, så tänkte jag kollar med dom. Hon skulle få ivf där men blev gravid precis innan hon skulle påbörja sin behandling ^^

Ingen fara <3 Aa känns bra att göra det, så har man som plan att försöka en stund till men går det inte så får vi hjälp helt enkelt. Det finns tider innan sommaren, men i.o.m att vi har 1 månad kvar till att remiss skickas, och det tar ca 6 veckor innan den blir godkänd, så kommer det bli tidigast i augusti pga semestertider.

Hej Lena! 

Har suttit och letat upp ditt inlägg nu bara för att jag så gärna ville få dela med mig av resultatet. Hoppas så, så mycket på att det skulle bli för mig som det blev för dig Att jag skulle bli gravid efter att polypen på livmodertappen tagit bort. 

Och titta här :) 10:e försöket och första försöket efter att man tog bort polypen <3 Jag är övertygad om att polypen suttit i vägen hela tiden och dessutom orsakat mellanblödningarna mina. Är världens lyckligaste :) 

Tack igen för att du tog dig tid att skriva till mig tidigare, fick upp hoppet igen <3