• Anonym (jaha)

    Finns de nån vettig karl i de här landet?

    Anonym (Less) skrev 2021-02-24 11:50:51 följande:
    Ja de e nog ganska korrekt de du skriver :( ja går i terapi för min självkänsla o skam/skuld osv. Ja tror att mycket ligger i min uppväxt. Men nu vet ja inte om ja nånsin vågar släppa in nån igen.. tänk om ja fortsätter att lura mig själv?
    Fast är det inte ganska vanligt att tjejer med problem ofta söker sig till idioter till män?

    Då ligger kanske grundproblemet främst i dina issues som gör att du säker dig till assholes och inte i att det skulle råda brist på vettiga män. Jag menar... vad spelar det för roll om det kryllar av vettiga män när du bara dras till idioterna?

    Om du befinner dig i ett rum med 80 vettiga män och 20 idioter och du enbart dras till de 20 idioterna. Vad tror du resultatet kommer bli?
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Less) skrev 2021-02-24 12:19:38 följande:
    Då e ju risken att han e jäävligt trasig o inte kan lita på nån :(
    Fast om du själv är trasig, varför skulle en vettig man lita på dig?
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Less) skrev 2021-02-24 12:34:44 följande:
    Ja e absolut inte trasig, men ensamheten har gjort att ja blev deprimerad under en period. Ja förbättrar mig själv hela tiden just av den anledningen att då vet ja att de inte hela tiden kan vara fel på mig. O den sista mannen ja träffade var äldre o hade levt singel länge. Han utstrålade självsäkerhet o trygghet. Men me tiden så insåg ja att de var nåt som inte stämde. Han kunde komma me nedvärderande kommentarer, förminskade mina känslor. Trodde ALDRIG på nåt ja sa.. o ja vet ju va ja inte vill ha.. men av nån anledning så måste ja ju göra nåt fel hela tiden..:(
    Anonym (Less) skrev 2021-02-24 12:40:49 följande:
    Ja har varit väldigt uppmärksam när ja träffat nån som verkat intressant, o så fort ja sett tendenser lr annat konstigt så har ja tagit avstånd. Ja har tom provat att berätta om mitt liv för att ja tänkte att då kanske han kunde lita på mig. Men då fann han ist anledningar o anklagade mig för att leka me hans känslor... o de e definitvt inte en sån människa ja e. Ja fastnar inte lätt för nån, men när ja gör de, då gör ja allt för människan.. (nästan) ja ger heller inte upp i första taget, ja tycker att man ska kunna prata om saker o lösa problemet. Men när man ser att ord inte stämmer me handling så blir man väldigt osäker..:(

    Alla åker ju på nitlotter då och då eftersom ingen skyltar med sina brister. Alla vill ju framställa sig så bra som möjligt inför en ny partner och döljer sina mindre bra sidor. Ingen vet hur en annan människa är egentligen utan att ha lärt känna personen bättre och när man upptäcker det är man ofta en bit in i förhållandet. Med tiden och erfarenhet blir man bara bättre på att upptäcka varningssignaler så man kan dra i handbromsen tidigt.

    Men då gäller det ju att lyssna på dem oxå och inte ignorera dem och intala sig själv att det kommer gå bra eller snacka bort dem för sig själv, då gäller det att vara stark nog att bryta med en gång trotts känslor.... och jag tänker att det är kanske där det skiter sig när man har dålig självkänsla och depression. Att man tolererar mer skit än man annars skulle gjort och ju längre in i skiten man vadar desto svårare blir det att ta sig ut?
  • Anonym (jaha)

    OBS! Jag syftar INTE på dig nu... men jag kan ge dig ett exempel "från andra sidan".

    Jag var för länge sen ihop ihop i 5 år med en tjej som hade stora problem med självkänslan. Hon kom från ett tidigare förhållande med en man som misshandlat henne.

    Det tog ett tag innan jag fick reda på det och började se hennes brister. Men naiv som jag var trodde jag att hennes självkänsla botas med kärlek och ompysslande. Jag upptäckte (alldeles försent) att det var rent önsketänkande. Det var som att hon hade ett tomrum i sig som aldrig kunde fyllas. Det spelade ingen roll hur mycket bekräftelse och kärlek hon fick, hon blev aldrig nöjd utan vill bara ha mer och mer. Hon såg aldrig allt hon fick, utan bara det hon inte fick. Hennes dåliga självkänsla gjorde det svårt att leva med henne. 

    Hon hade extremt stort behov av bekräftelse, blev aldrig nöjd, ville bara ha mer och mer.

    Hon var extremt lättkränkt, tolkade alltid in massor med saker i allt man sa eller gjorde. Vilket gjorde att man alltid fick passa sig för vad man sa och gjorde.

    Hon var extremt egoistiskt med sina känslor, vad hon kände var viktigast, vad hon behövde var viktigast.

    Hon hade en enorm offerkomplex, det var alltid synd om henne, även när det var hon som gjort fel. Alla skulle alltid anpassa sig efter hennes behov, annars var man jättetaskig.

    Det kändes som att bära på en stor jäkla ryggsäck på 80 kilo konstant. Det dränerade mig på energi och livsglädje. Efter 5 år fick jag nog och drog. Ärligt talat borde jag dragit långt tidigare. Men jag var naivt och saknade erfarenhet av sånt. Men jag lärde mig en hel del av det. Och efter det satte jag stopp med en gång så fort jag såg såna tendenser. 

  • Anonym (jaha)
    Anonym (Less) skrev 2021-02-24 13:02:30 följande:
    Absolut, o ja tror att han utnyttjade situationen oxå. De e ju guldläge för såna att hitta nån som mig i den situationen. Han fick ju mig att tro att ja hittat tryggheten i honom. Hade de varit en "normal" man så hade ja ju ist tagit mig ur depressionen. Man lyfter ju varandra i en vettig relation.

    De var en mycket märklig man..
    Jo, det blir kanske lite av en ond spiral kan jag tänka mig. Ett förhållande med en sån person sänker väl självkänslan ännu mer än den redan var, och ju lägre den blir desto svårare att ta sig ur... osv
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Less) skrev 2021-02-24 13:12:07 följande:

    O alltid denna svartsjukan o misstron. Trots att ja verkligen gjort allt för att dom ska lita på mig.. ja vet faktiskt inte riktigt va ja gör för fel..

    Kan ni se nåt uppenbart så berätta gärna. För ja e medveten om att ja absolut inte e felfri o de e inte alltid man ser allt de "dåliga" hos sig själv..:(


    Jag tror inte man ska slösa tid på att fundera för mycket över varför en person tänkte och agerade som den gjorde. Vissa människor är bara konstiga eller trasiga. Allt man behöver veta är att det inte var någon att satsa på och lämna det där. 
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Less) skrev 2021-02-24 13:09:02 följande:
    Ja tro mig, ja har tänkt på allt.. alla mina män har ju inte varit dåliga. Men dom har haft en sak gemensamt, den där självsäkerheten. O dom 2 sista förhållanden ja har haft så har de blivit värre o värre beteenden..

    Ja kan faktiskt inte se hur ja skulle kunna vara problemet i de. Ja har rätt bra självkänsla o självinsikt numera. Men dom har bara hittat fel på mig, lr om ja velat ha en förklaring på något så har dom reagerat i ilska. O de har ju i sin tur lett till att ja blivit mer osäker..
    Jag tror det är lite mer komplext än så... vad vi blir attraherade av är ju till stor del omedvetet. Vi väljer ju oftast inte medvetet vad vi attraheras av, det vi oftast väljer är om vi gör nåt av attraktionen eller inte. Och det kanske är så att du dras till personlighetsdrag som ofta finns hos just den typen av män.... dvs den där självsäkerheten du attraheras av finns kanske oftast just hos den typen av män?

    Sen exakt varför du dras till den sortens självsäkra män kan jag för lite psykologi för att uttala mig om. Kan ju varar vad som helst i ditt liv, allt som formar en människa, barndom, uppväxt, tidigare erfarenheter, instinkter... etc....

    Har du aldrig bollat det med din terapeut?
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Less) skrev 2021-02-24 13:36:41 följande:
    Jo, ja dras till den självsäkerheten för att de visar ju oftast att dom e trygga i sig själva..men i mitt fall så blir ja lurad av den. Ja e ju ganska avslappnad o e mig själv i alla lägen, o ja säger va ja tycker o tänker på gott o ont.

    Många fastnar för de hos mig, o när dom inser själva att dom inte vågar/kan vara sig själva till hundra så brister de nånstans för dom..dom har antagligen inte hittat alla vråer hos sig själva. De finns jävligt många teorier ang detta. Vi bollar hela tiden.. mycket beror nog på att ja själv e så öppen o ja gillar andra som e de oxå. Tyvärr kommer väl dom me extra bagage kanske?
    Nja, det är lätt att missta sig på falsk självsäkerhet. Att vara självsäker och att vara trygg i sig själv är inte alltid samma sak.

    Människor som är trygga i sig själv på riktigt, har inget behov av andras bekräftelse. De behöver inte hävda sig inför andra för att veta att de duger, de vet redan det.

    Människor som är otrygga i sig själv döljer ofta det genom att hävda sig, genom att visa sig självsäkra inför andra för att kompensera för sin otrygghet. Det är lätt att tro att dessa människor är självsäkra för de låter och agerar så. Men i grunden är de väldigt osäkra.

    Så ett tips, en snubbe som verkar väldigt självsäker är förmodligen raka motsatsen innerst inne. Om jag vore du skulle jag träna mig på att lära mig se skillnaden på falsk självsäkerhet och verklig. Det är nog oftare killen som INTE stoltserar med självsäkerhet som är trygg och självsäker i verkligheten.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Less) skrev 2021-02-24 14:44:30 följande:
    I mitt fall blir de så när allt e alldeles för konstigt. När ja inte får ihop hur människan tänker tex, lr när man inte kan nå fram. På atomatik börjar man analysera sig själv o saker runtom för att få en någorlunda vettig förklaring.. men sen vet man oxå att man aldrig kommer få nåt svar hur mycket man än försöker.. o vi kvinnor har ju en tendens att agera mer känslomässigt oxå :P
    Jag tror att en bra guide att utgå ifrån är handlingar... när det en person gör inte stämmer med det personen säger så är det ALLTID det personen gör som gäller oavsett vad man känner och oavsett förklaringar.

    Börjar man försöka få nån logik i det och försöka analysera varför det personen säger inte lirar med det personen gör så hamnar man lätt i en abstrakt zon där allt kan vara rätt eller fel... för alla har ju alltid en förklaring för sitt agerande.

    Det är betydligt lättare och i min mening bättre att vara lite svartvit på den punkten och bara krasst konstatera att denna persons agerande funkar helt enkelt inte med mina värderingar och behov oavsett vilka förklaringar det kan tänkas finnas och därför är eventuella förklaringar i grunden irrelevanta för de kommer ändå inte ändra på det faktum att man inte kommer trivas med personen.

    Exempel:
    Kalle är en notorisk lögnare. Lisa blir ihop med kalle.
    Lisa upptäcker snart att kalle ljuger om allt möjligt
    Oavsett vilka anledningar kalle kan tänkas ha för han ljuger, om det är en personlighetsstörning, en hobby, whatever... kommer ju inte förändra det faktum att Lisa aldrig kommer trivas med att ha honom som partner. Så vad gör förståelsen för nytta egentligen? Visst det är säkert ett plus att kunna förstå personen, men det gör varken till eller från för vad Lisa behöver för att avgöra om hon ska eller inte ska ha ett förhållande med Kalle. ATT kalle ljuger är allt hon behöver veta.

    Pinotage  (som läst på lite om psykologi) får rätta mig om jag har fel, men jag har för mig att vara väldigt fyrkantig och svartvit är typ enda sättet att skydda sig mot personlighetsstörningar och manipulation. För så fort du nappar på eventuella trådar personen lägger ut, ursäkter och  förklaringsmodeller så kan man lätt dras med i väldigt bisarra diskussioner/situationer som bara gör dig mer förvirrad (vilket oxå är meningen).

    Fel är fel ovaett förklaringar.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Less) skrev 2021-02-24 16:26:06 följande:
    Ja du har helt rätt! Men ibland kan ja känna att ja kanske dömmer i förväg utan att förstå. Ja menar om de nu e nåt en person gör utan att tänka på de lr inte uppfattat vilka signaler dom sänder ut så finns de ju oxå en möjlighet att personen faktiskt kan ändra de.. de e komplicerat de där..men varje gång lär man sig nåt nytt att beakta :)
    Nej, egentligen är det inte så komplicerat

    1) Det finns inget som helst fel i att döma, döma är något alla gör, det är så vil skiljer rätt från fel. I samma sekund du tänker att , det här är fan inte rätt så har du dömt. Resten handlar med om man vill eller inte medge att man dömt eller låtsas som att man inte dömer.

    2) Människor förändras väldigt sällan. speciellt inte i vuxen ålder. Det ska väldigt mycket till för att en människa ska göra förändringar i sin personlighet. Oftast krävs det att det går riktigt åt skogen och personen får digra konsekvenser som drabbar hen själv (inte andra) för att den processen öht ska börja. Så att hoppas på att personen ska förändras är mest önsketänkande och ganska destruktivt... för om du tänker efter, är det inte precis det som gör att många kvinnor stannar i tex misshandelsförhållanden? Han är ju snäll inne, om han bara skulle kunna sluta slå mig (förändras) så skulle ju allt kunna bli så bra... 

    Det blir komplicerat när man drar in önsketänkande och irrationella känslor med i ekvationen. Utgår man krasst från handlingar så är det egentligen rätt solklart. 
Svar på tråden Finns de nån vettig karl i de här landet?