Hur glädjas åt nästa graviditet efter missfall

Efter vecka 20 lär det bli bättre :)

1:MA

2:abort

3: barn 2020 va orolig fram till vecka 20 fast sen blev jag orolig att hon skulle födas död eller utan ögon då jag hade många drömmar om just det

4:mf

5: alla symptom är borta och är i vecka 9 så inte mycket hopp här tyvärr men ska på ul på måndag, hoppas ju på det bästa :)

Ta en dag i taget. Sysselsätt dig med annat så du inte sitter och grubblar och känner efter. Boka in VUL runt v.10 och vänta med inskrivning till dess. Jag hann skriva in mig min 4:e graviditet som återigen slutade i m.f så gången därpå väntade jag tills jag hade gjort VUL och sett ett levande barn.

Jag är också gravid (vecka 7 imorgon) efter 3 missfall.

Det går inte för mig iallafall, även om jag försöker så är det alltid en oro som finns där och som kommer upp hela tiden. Tror det är ganska normalt när man faktiskt fått missfall innan. Lösningen är väl att ta en dag i taget och hoppas att det blir bättre.

Och vänta med inskrivningen, man måste ju inte dit direkt.

Med första missfallet ringde jag direkt så syrran fick ringa och avboka för jag kunde inte då jag var såå ledsen. Med de andra missfallen ringde jag inte, finns liksom ingen anledning känner jag att ringa när risken finns för missfall igen.

Blir så ledsen över att vi är så många som känner så här! Jag tror knappt att jag än har vågat glädjas ordentligt, min bebis är beräknad om några veckor men missfallet innan den här graviditeten har tagit bort all glädje. Jag har fortfarande kvar alla prislappar på kläder och har inte vågat packa upp madrass till spjälsäng m.m.

Jättetråkigt att inte kunna glädjas men jag känner att det här har varit mitt sätt att hantera sorgen. Omöjligt för mig att ta för givet att det kommer gå bra den här gången men jag tror att glädjen därför blir ännu större när bebisen förhoppningsvis väl är här.

Som någon annan skrev så blev det även för mig lite bättre efter RUL i v 20. Håll ut!

Det är nog rätt svårt att glädjas åt en ny graviditet efter missfall. Jag fick 4 missfall efter första barnet och när jag blev gravid femte gången så tänkte jag inte på annat än missfall. Fick ett tidigt ultraljud i v 9 som gav en liten lättnad i några dagar. Sedan var det bara att stå ut med oron till kub i v 13. Och efter det vågade jag hoppas lite men vågade inte riktigt tro på det förrän efter rul i v 19-20. Som tur var började jag känna rörelser redan i v 16, det kändes tryggt. Det blev en pojke som kom ut i v 41+6, så jag fick vänta in i det längsta med att träffa honom.

Samma sak ipprepades när jag väntade barn nr 3... Fattar inte hur jag stod ut med oron nu i efterhand men det gick.

Hej. Jag undrar samma sak. Blev gravid i somras - MA. Sen gravid i oktober - MA. Båda gångerna hade jag hunnit få flera olika tider inbokade, hälsosamtalet, inskrivning, KUB. Om det blir en till gång så kommer jag försöka vara glad, men inom mig veta att det antagligen blir ett till MA. Vi väntar på kallelse till utredning men skräcken är ju att det inte visar något. Jag kommer iaf inte ringa BM förrän jag sett ett hjärta slå, och kanske kommer jag vänta ännu längre än så för jag har hört så många skräckhistorier. :(

Jag var gravid med tvillingar, förlorade de i vecka 21. En missed abortion. Barnen levde vid RUL vid vecka 18-19, man misstänker att de dog just där efter men min kropp reagerade inte på det så när man väl upptäckte det fick jag bli igångsatt och gå igenom en vanlig förlossning. Det är 10 år sedan och jag har inte vågat bli gravid igen efter det. Nu, rätt exakt nästan på dagen 10 år senare är jag gravid igen och livrädd. Jag har förklarat min rädsla för min barnmorska och fått godkänt att få ett tidigt ul pga det, trots att de i vanliga fall inte erbjuder det där jag bor. Mitt tips är att prata med din barnmorska om all din oro, dom kommer förstå dig ?

Fick ett ma I somras i v 12 men fostret hade dött i v 9 blev sedan gravid igen i oktober som slutade även det i ett mf och sedan blev jag gravid yrreligare igen i nov pch är nu i v18. Jag bokade ett tidigt ul I v 11 och tordes inte kontakta bm innan dess, har fortfarande inte berättat för någon att jag är gravid och har köpt en hjärtljudsdoppler sen har jag en känsla sedan jag blev gravid att jag inte vill ha barnet och vet inte om det beror på att jag ör rädd att den ska dö och behöva gå igenom det igen eller varför jag känner så eftersom barnet är väl planerat

Har sett bebis i v 9 (8+3) samt i v 11 (10+5). Så det känns hoppfullt. Nu väntar vi provsvar på nipt denna veckan. Väldigt jobbig väntan! Hoppas hoppas på bra resultat så vi kan se fram emot UL om två veckor, kommer då vara i v 14 (13+5) och då vågar jag nog glädjas ändå <3 Man har lixom stängt av känslorna nu för att inte bli sårad.

Håll tummarna för oss och lycka till till er andra

Jag kan bara hålla med, fick tidigt missfall i v 6 förra året och är gravid igen i v 14 nu. Har varit så orolig denna gång, men det har lättat lite efter v 12, även om det är mkt oro kvar.

Försöker ta åt mig av att det går bra de flesta gånger ändå. Men det ÄR svårt. Läste nån slm skrev att det är så elakt att få MF första graviditeten för att det färgar av sig vid alla kommande sen och man alltid har lite oro kvar, och så kanske det är. Men försöker också glädjas åt att ha kunnat bli gravid igen.

Vad härligt, hoppas verkligen att det går bra!

I förra veckan kom äntligen vår dotter. Förstår fortfarande inte att hon är här och är vår. Oron har dock bara tilltagit men det hör väl till när man är förälder.

Stort jäkla lycka till till er alla!

Åh vad fantastiskt! :)

Jag blev gravid igen i mars. Trodde inte det skulle hinna ta sig innan utredningen. Enorm oro, och, såklart, fick jag en blödning. Minskade symptom. Så antagligen ett till MA. Utredningen är om 1,5 vecka så nu kommer jag ju iaf få hjälp, även om den här graviditeten kanske hinner gå förlorad.