Mer barn än rum?

Mina barn är snart tonåringar och väljer att dela rum trots att de inte måste. Min man växte upp i en liten lägenhet och delade rum (ett väldigt litet) med två syskon. Jag valde själv att dela rum med min bror fram tills vi var runt 10. Ett eget rum är inte ett måste. Jag vill dock själv bo så pass stort att barnen KAN ha egna rum den dagen de väljer det själva, så länge jag har möjlighet till det iallafall.

Till fem-sex år är det väl inga problem att dela rum, men sedan är det viktigt med eget utrymme. Ni har ju tre sovrum, så det räcker fint till alla barn.

Det beror på barnens åldrar. Har man minst två sovrum för barn är det lätt löst iom att det bara finns "två" kön, så att man även med tre barn har minst två av samma sort, det är grunden iaf.

Sedan är det ju lätt ordnat att den yngsta delar rum med mamma de första åren, sen får man se hur man löser det.

Har man två av samma kön där det inte skiljer mer än ett fåtal år så kan de dela väldigt länge. Det är ingen mänsklig rättighet att ha eget rum oavsett hur gammal man är.

Vilka kön och åldrar har du på dina?

Vi har två sovrum och väntar andra barnet. Det blir 5,5 års mellanrum så vi räknar inte med att det kommer att passa att dela rum. Däremot tänker vi att vårt första barn sov inne hos oss LÄNGE innan han började använda eget rum och vi känner att det funkade bra för oss, så vi räknar med att andra barnet också kan göra det och därmed räcker det att vi försöker skaffa större boende när andra barnet är någonstans mellan två och fyra år. Beror ju även på hur lätt det är att hitta ett annat boende man vill ha inom rimligt pris därav det stora tidsspannet.

Känner ni att det funkar att ha det nya barnet hos er en längre tid så kör på det i stället för att knö in alla tre barnen i ett sovrum. Jag hade själv inte känt att det var ett alternativ att ge det yngsta barnet vårt sovrum och sedan att vi föräldrar sover i vardagsrummet utan då väntar jag hellre och har kvar det yngsta i vårt sovrum.

Vi har endast två sovrum och två barn så våra pojkar är dessvärre tvungna att dela sovrum. Det skiljer endast 2,5 år mellan dem och yngsta är bara 1 år så än så länge gör det inte dem något. Äldsta vill fortfarande endast leka k vardagsrum eller kök där vi föräldrar är ändå. Minstingen fick sova i vårat sovrum till han var ca 5-6 mån och det var en väldigt smärtfri process att byta rum till att dela med brorsan istället. De älskar verkligen varandra också, vilket självklart underlättar.

Vi vill dock inte bo så trångt och söker ivrigt efter större lägenhet, med rätt planlösning, utegård och på rätt område. En process som inte visat sig helt enkel i en mellanstor populär kuststad trots 16 års köpoäng.

Vi hoppas dock att det ska bli vår tur snart!

Tycker inte barn ska behöva tvingas dela rum när de blir lite större och kräver mer privatliv, vill ha sina kompisar över ifred, osv. Var gränsen går till lite större är svår att säga, men över 7 år åtminstone.

Jag bor i en trea med min man och våra 3 barn. Pojke på snart 11 år delar rum med sin 4,5-åriga lillebror. Lillasyster på 2 år sover i vårt sovrum. Pojkarna har smålego och andra småsaker på sitt rum och i vardagsrummet har vi resten av leksakerna. Förhoppningsvis kan vi köpa hus om 1 år och då ska alla få sitt eget rum. Men det funkar absolut att bo så här även om det är trångt. Dom yngsta vet ju inget annat men äldsta kan bli lite trött och irriterad på att dela rum med lillbrorsan men han har sitt eget utrymme upp i sin säng och där får INTE småsyskonen vara.

Blev han sur när ni berättade att lillebror skulle flytta in? Hur gammal var lillebror då? Vi kommer ha 5,5 år mellan barnen och satsar på att ha den minsta i vårt sovrum något år och sedan flytta till större. Första barnet fick eget rum strax innan han fyllde tre och hade inte behov av det tidigare. Fortfarande nu vid fem hade han föredragit att sova inne hos oss men absolut behöver han ett rum nu för alla grejer...

Lillebror flyttade in strax innan han fyllde 3 år och storebror var då 9 år. Nä han blev nog inte sur, vi hade förberett honom på det ett tag ioma lillasyster kom 7-8 mån innan och han förstod att det inte gick att vi var 4 i vårt sovrum och han var själv i ett rum. Sedan tror jag att han tyckte det var rätt tryggt med en annan person i rummet, han var lite mörkrädd i en period där

Aha, ja det kan ju vara en fördel med sällskap också. Får se hur det går när det blir dags med vågar inte riktigt räkna med att det kommer att funka så jag är även beredd att flytta till större när andra blir äldre, om vi har råd.

Vi har tre barn och tre sovrum. Barnen har fått varsitt rum och vi har bäddsoffa i vardagsrummet. Har förstått av tidigare liknande trådar här på forumet att det verkar vara en otänkbar lösning för många. Jag tycker Inte att barnen ska behöva ta konsekvenserna av att föräldrarna skaffar fler barn än det finns rum till. Vi har sex år mellan varje barn så jag tycker inte det hade varit schysst att de skulle behöva dela.

VI föräldrar har inget eget sovrum heller, men barnen har (typ) egna rum.
En större "walk-in-closet"/förråd med fönster och riktig dörr = barnrum, stora sovrummet = barnrum, kontor/gästrum = Barnrum

Så ett boende med 1 sovrum, 2 om man räknar "kontoret" funkar ändå till 3 barn och 2 föräldrar, tack vare att vi offrar oss och tar bäddsoffa i vardagsrummet och att vi har utrymmen som känns som mindre rum. 
Rummens storlek är fruktansvärt olika, men barnen köper det då vi inte har så mycket att välja på om vi inte vill flytta.

Jag delade rum med ett syskon hela uppväxten..

Tack för alla svar!

Vi tänker att bebisen kommer sova hos oss under första året om inte mer, därefter kan det behövas lite mer utrymme för bebisen också. Som det ser ut nu kommer vi då flytta till det minsta sovrummet, vår äldsta får eget rum och vår dotter samt bebis får dela på det största rummet som vi ska försöka avdela lite så att dottern får lite eget utrymme, just idag delarndocl barnen rum för att de hellre vill ha ett lekrum.

Jag tänker också att om vi blir kvar här länge så att dottern blir över 7/8 år kommer vi antingen bygga om en större klädkammare eller fixa så att vi sover i vardagsrummet

Säg det till dom som skaffar typ 7 barn. de Skulle behövt bott i ett slott med det tankesättet

Fast i mitt fall så är vi vuxna helt olika när det kommer till kvällströtthet, jag mamma måste gå och lägga mig runt 21 för att orka stiga upp kl 5.40. Med min man kan vara upp till 23 och stiger upp 6.20. Vårt äldsta barn vaknar 6.00 och ibland tidigare oavsett om det är helg eller inte. Det hade inte funkat att vi föräldrar sovit i vardagsrummet. Jag behöver dessutom ett svalt sovrum och det går inte att ha i vardagsrummet.

Jag tycker att man kan få göra som man vill, barn skadas inte av att dela rum med sina syskon, speciellt inte om det gäller en begränsad tid. Och för många är det en trygghet att dela rum. Sen kan jag tycka att när man kommer upp i tonåren och puberteten så borde man få ha ett privatliv med eget rum.