Behålla eller sen abort?

Vet inte vad jag ska säga mer än att jag är glad att mina barn inte ställts inför detta val.
Jag hade INTE velat ha barnbarn under de förutsättningar ni har.

Kom ihåg att ni har möjlighet att få ekonomisk hjälp i form av bostadsbidrag och försörjningsstöd utöver att du får föräldrapenning och barnbidrag. Det ger er en möjlighet att kunna leva drägligt i väntan på jobb och vidare studier.

Det är omöjligt för utomstående att svara på. Detta måste ni diskutera och komma överens om. Spontant känner jag Nej, gör abort. Ni är inte redo.

Rent spontant känns det som att du kommer ångra det om du gör en abort då era förutsättningar inte är av det värsta laget.

Allt löser sig! Det finns hjälp att få.

Du bör kontakta någon professionell som du kan samtala med ang detta som ger dig mer tips och råd mer än "Gör abort/behåll"

Ja, alltså... att vara ointresserad av krogen och alkohol är inte detsamma som att vara redo att bli förälder. Att ha ett barn kräver så oändligt mycket mer än att låta bli att festa.

Som 19-åring är man inte mogen. Det handlar om mognad och att bli mer färdig som person. Givetvis finns det många unga föräldrar som kan tillgodose sina barns behov men generellt sett brukar de flesta önska att de hade väntat, utan att för den skull ångra sina barn.

Jag fick mitt första barn strax innan jag blev 31, nu som 36-åring har vi också en tremånaders bebis. Det ÄR krävande och jag är övertygad om att livserfarenhet, mognad och insikt om sina egna styrkor och svagheter är oerhört avgörande för hur man kan hantera föräldrarollen. Vi har väldigt enkla barn (än så länge) som sovit, ätit och varit glada. Vår snart sexåring har aldrig varit jobbig på något sätt (trotsålder eller liknande) men att vara förälder är att ändra sitt liv, sin tillvaro och sin person. Bara kärleken och oron och glädjen är känslor jag inte hade kunnat hantera som tonåring.

Ni har inte rätt förutsättningar att bli de bästa föräldrar ni kan bli. Framför allt är ungdomen en tid att fokusera på sig själv. I din sits hade jag gjort abort och sedan skyddat mig ännu mer. Ni har många år på er att bilda familj.

Jag fick första barnet vid 19 års ålder, dock under helt andra omständigheter än ts. Har gått hur bra som helst, idag är det barnet 30+. Sista barnet kom när jag var 35.

Självklart finns det unga föräldrar där de, som jag skrev, är bra och närvarande föräldrar och där allt är frid och fröjd. Likaså finns det ju äldre föräldrar som kanske inte riktigt klarar av föräldrarollen. Poängen är att många unga föräldrar gärna hade väntat några år till när de ser tillbaka. Ens liv förändras ju i grunden.

Men du hade andra förutsättningar än TS skriver du. Vad hade du gjort i hennes situation?

Va 21 när dottern föddes och är nu 22 å väntat barn igen :) mannen är 25 när han va 22 å jag 19 så gjorde vi abort och innan det så hade jag ett mf i vecka 12 med en annan:) min dotter är 8 månader hade ett mf efter henne och nu är jag i vecka 9 :) är sjukpensionär så har en liten inkomst och är en närvarande förelder mycket bättre mamma än många 35-40 åringar:) pappan kunde vara hemma 2 månader innan hon föddes tills hon va 7 månader och har 4 månader föräldradagar kvar men jobbar då vi vill köpa huset vi bor i :) kan berätta mer på om om du är intresserad, har varit med om mycket i mitt liv har tex ingen familj och sånt :) men som ung mamma måste man vara bered på den extremt dåliga behandling man får på mvc i mina journaler står det alla möjliga påhitt tex att jag vill göra abort trotts att barnet va planerat :) mannen har dock jobbat senad vi träffades för 3 år sedan

Förutsättningarna skulle ju kunna vara sämre, ärligt talat. Men hur tror du din förälder kommer se på ert boende om ni behåller och du inte går i skolan? Hen har ju nämligen inget ansvar att försörja dig som vuxen och ej studerande längre. Om hen inte längre vill betala boende för er/låta er bo kvar hur ser situationen ut för er?

Men som andra redan påpekat så kan ni få hjälp med kostnader, dels föräldrapenning och barnbidrag, men också bostadsbidrag och i värsta fall försörjningsstöd.

OM din förälder ställer upp för er med boende, ta chansen att gå klart gymnasiet och låt pojkvännen som åtminstone tagit studenten vara hemma med barnet. Du kommer hamna hopplöst efter om ni blir beroende av enbart hans inkomst och du kommer ha ett väldigt tufft underläge som kan straffa sig i längden. Prioritera din utbildning även om ni väljer att behålla.

Och sluta lita på ditt preventivmedel, det funkaruppenbarligen inte för dig, ni får använda kondom. Mvh ytterligare en som hormonella p-medel aldrig funkat för.

Förutsättningarna skulle ju kunna vara sämre, ärligt talat. Men hur tror du din förälder kommer se på ert boende om ni behåller och du inte går i skolan? Hen har ju nämligen inget ansvar att försörja dig som vuxen och ej studerande längre. Om hen inte längre vill betala boende för er/låta er bo kvar hur ser situationen ut för er?

Men som andra redan påpekat så kan ni få hjälp med kostnader, dels föräldrapenning och barnbidrag, men också bostadsbidrag och i värsta fall försörjningsstöd.

OM din förälder ställer upp för er med boende, ta chansen att gå klart gymnasiet och låt pojkvännen som åtminstone tagit studenten vara hemma med barnet. Du kommer hamna hopplöst efter om ni blir beroende av enbart hans inkomst och du kommer ha ett väldigt tufft underläge som kan straffa sig i längden. Prioritera din utbildning även om ni väljer att behålla.

Och sluta lita på ditt preventivmedel, det funkaruppenbarligen inte för dig, ni får använda kondom. Mvh ytterligare en som hormonella p-medel aldrig funkat för.