Behålla eller sen abort?
Detta inlägg kommer vara såå jobbigt o skriva men jag behöver råd..
Jag är 19 år (min kille 19år också), gravid i vecka 9 och har en stabil relation sen 4-5 år tillbaks.
Jag och han har verkligen inte planerat att bli gravida redan nu.. Men efter 4 aborter sen jag var 14 år, utomkvedshavandeskap som resulterade i 1 äggledare borttagen i akut operation och mindre än 1 månad senare så blev jag gravid, igen. Det känns då lite menat att jag ska ha barn nu? Haha.. (vill inte ha kommentarer om antalet aborter jag genomgått! Alla graviditeter blev till trots preventivmedel.)
Iallafall så är denna graviditet annorlunda för oss båda. Min kille har alla andra gånger varit tydlig med att han inte är redo. Vi har pratat och pratat och även haft ett hälsosamtal med barnmorska och han har sagt att denna graviditet VILL han att jag behåller, han är tillräckligt redo för att bli pappa! Jag blev såå överlycklig när jag fick höra det då jag länge velat ha barn! Så vi valde tillsammans att behålla detta.
Dock så finns det rättså många anledningar till att vi kanske ska vänta med detta.. T.ex:
- Jag ligger efter i gymnasiet. Egentligen ska jag ta studenten nu i år, men den kommer jag aldrig få uppleva då jag har 3 år kvar innan jag har nån typ av gymnasiekompetens. Går folkhögskola nu.
- Ingen av oss har ett jobb. (Dock så har jag eventuellt ett sommarjobb)
- Ingen egen lägenhet. Dock så har vi turen att få bo själva i min förälders bostadsrätt. Så det enda vi betalar i månaden är våran mat!
- Mina föräldrar skulle nog ta detta otroligt dåligt eftersom jag har så mycket kvar av skolan..
Jag vet inte hur vi ska tänka.. Jag har enda sedan jag plussat varit så peppad på att vi ska få ett barn i Oktober! Men jag börjar tvivla mer o mer på om det ens kommer gå bra? Jag är orolig för vår ekonomi och att vi inte har ett eget boende när bebisen är född.. Och jag är orolig för hur mina föräldrar kommer reagera (min mor längtar till att få ett barnbarn! Men hon förväntar sig nog det om 2-3 år, inte nu :( )
Iallafall.. Jag vill verkligen detta! Har även pratat med min kille om min oro över saker och han håller ju med om allt, och för han just nu så "spelar det ingen roll" om vi har barn nu eller om 2-3 år.
Jag vet att jag är redo för o bli mamma, jag har dem instinkterna och mina vänner ser att jag skulle bli en så bra mamma. Jag vill inget hellre än att få bli mamma! Jag är verkligen inte personen som suktar efter alkohol eller att gå ut på krogen osvosv, jag klarar mig fint utan det. Så mammalivet är något jag längtar efter! Men det är så mycket annat som sätter stopp för mig just nu och jag går snart sönder av alla tankar jag har i huvudet och all denna stress :/
Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg.. Kanske bara nån/några att bolla tankar med eller helt enkelt skriva av mig och få lite "input" :(
Så jag vet inte.. Abort eller behålla? Barnet hade såklart fått ett bra liv med många människor runtom sig som har massa kärlek o ge.
Men det är vägen dit som känns jobbig just nu, och att jag ska behöva berätta detta för familjen. Även ekonomin känns lite jobbig..
(Glömde lägga till i texten att min kille tar studenten i sommar, så han ska såklart kämpa med att hitta ett jobb. Dock så kan man aldrig vara säker på att han ens får nåt nu i pandemitider)