Downs syndrom - hade du gjort abort?

Jomen så känner jag också. Jag menar OM det ska finns någon ursäkt för abort överhuvudtaget, så måste det ju vara att barnet är svårt handikappat. VAD skulle kunna övertrumfa det, liksom? Att mor inte har festat färdigt ännu? Att mor inte är klar med sin utbildning? Att mor bor i en andrahandslägenhet? Att mor inte har en fast anställning?

Dessutom kan det vara så i en del fall, att mamman övervägde abort i början av graviditeten, kanske för att barnafadern inte ville vara med och leka längre. Men sedan tänkte hon att "varför skulle inte jag klara av att ta hand om ett barn ensam, som så många andra kvinnor har gjort?"... och så avbokar hon aborttiden och börjar glädja sig åt att bli mamma.

Men sedan får hon se på RUL, att det inte är ett vanligt, friskt, normalstört barn som väntas, utan ett oändligt arbetskrävande, som kommer att behöva henne på samma sätt som ett småbarn resten av livet. Eller tills barnet flyttas till någon institution där betald personal tar över. Hon kommer att få brotta ner en tonåring för att byta bajsblöjan, och sådant. Hon är ensam om all oro, när barnet kanske måste genomgå operationer, t.ex. i hjärtat (det är vanligt att de har hjärtfel).  Aldrig kunna lämna barnet ensamt, utan bli helt låst till hemmet i 20 år. Eller mer om samhället inte kan ställa upp med institutionsvård, det vet vi inte hur det ser ut om 20 år. Att få en ny partner som vill bo med det barnet på heltid, blir nästan omöjligt.

Men DÅ ska hon inte få göra aborten, för då är det här barnets liv så oändligt värdefullt plötsligt?

Jag tycker att man skulle kunna göra en utredning, där just sådana faktorer vägs in. Men idag gör fullt friska och välfungerande unga kvinnor, som även skulle få stöttning av sina medelklassföräldrar, abort... och det tycker jag är ett så hemskt slöseri på liv. Speciellt som vi faktiskt behöver föda vita barn häruppe, om inte vår folkgrupp ska dö ut.