Downs syndrom - hade du gjort abort?

Jag har en diagnos inom NPF, och jag blir illa berörd av denna diskussion. 
Varför ska vi med diagnoser inte få finnas?????

Jag har blivit utsatt för hat pga min diagnos, och det känns så såklart förjävligt. 

Fast resultatet blir ju detsamma, vare sig du dödar individen när den är fyra månader gammal i mammas mage, direkt efter födelsen, eller när den är två, fem, sju år gammal... Det blir i samtliga fall en individ som har valts bort, som inte fick finnas /längre/. 

Spelar roll? Det klarar sig i sin rätta miljö vid den tidpunkten. Där det ska vara. Märklig inställning.

Ja och nej. Jag ser några situationer där det kanske är det minst dåliga valet att göra aborten ändå. Och där är väl en ensamstående, redan utarbetad mamma som i så fall ska få ett svårt funktionshindrat barn att ta hand om också, förutom de två eller tre barn hon redan har, en sådan situation. Speciellt som samhällets stöd hela tiden monteras ned - man vet inte om det kommer att finnas t.ex. personliga assistenter, kontaktfamiljer, skoltaxi till särskolan, eller avlastningshem längre om fem år. Eller tio. Eller gruppboenden med personal, när barnet blir vuxet och hela hans liv ut.

Men jag tycker att abort görs alldeles för lättvindigt i Sverige idag, och alldeles för långt upp i veckorna på fullt friska foster.