Hur ska en vara för att få er kvinnor intresserade?

Om jag vore singel skulle jag söka efter:

Humor

Bra värdegrund

Tycka om att resa, gå på restaurang och fika.

Gilla promenader och träning

Tycka om att spendera tid med mig

Gärna åka på utflykter

Inte röka

Inte ha hund

Ha ett jobb/studera

Det handlar nog inte om dialekt utan ett medvetet språkligt val att använda "en" istället för "man". Är inte helt ovanligt.

Eftersom det inte inkluderar kvinnor så klart. "man" används i allt möjligt, men inte "kvinna". Då skulle det varvas med att en säger t ex "Vet du kvinna kan jobba för jämställdhet mellan könen utan att ta till dumma sätt att uttrycka sig på." 

Men det är ännu bättre att ersätta man med en så det blir könsneutralt så inte kvinnor diskrimineras i det dagliga talet. 

Väldigt många som är emot att du använder benämningen "en" vilket förvånar mig. Jag använder det inte själv men vet att det är ändå är relativt vanligt, så för mig känns det mer obildat att ens ifrågasätta detta än bara ignorera. 

Det är skillnad på facebookgruppen där man ser vad som sker och andra datingsiter är man kan vara mer provat. Klart att en vacker bild drar uppmärksamhet i första skedet, men det betyder ändå inte att du vet vad de sedan skriver om i privata PM. 

Jag håller också med "Dude" om att profiltexten är oerhört viktig. Ju mer nyanserad man klarar av att vara i text, desto bättre budskap till den som läser. Folk är olika: Jag tittade inte så väldigt mycket på foton när jag nätdejtade, jag läste texten först, bedömde om personen verkade vara av det slag jag var nyfiken på, tittade på åldern (ville helst träffa en i ungefär min egen ålder) och tittade på var personen bodde. Var det för långt bort ger jag upp direkt även om personen verkade väldigt bra annars. 
Jag ville veta om personer hade barn (det har jag själv), om personen rökte (för då är han rökt - ursäkta ordvitsen!  )  osv. Vissa saker som jag anser vara viktiga om man skulle bo ihop med mig resten av livet. 

Är idag gift med en man jag mötte online, han hade världen sämsta foto (bara ETT också) där han tittade ner så man såg mest pannan), men hans skrivande väckte mitt intresse, vi sågs på dejt och resten är historia. Inne på ca 7 år tillsammans nu. Allt är bara toppen och har varit från dag ett. 

Jag anser (om jag får analysera lite) att det är skillnad på "folk och folk". När man är lite äldre (var 40 + när jag gav mig ut på datingsidorna) och har varit gift innan så vet man kanske lite mer om livet och vad man själv vill, än om man är ganska ung och scrollar runt på de där siterna och liksom bara tar det som det kommer. Jag förstår då att fotona kanske är prio ett för vissa, medan det för mig och personer som är mer som jag är, inte tänker så. Man försöker se helheten och för mig säger det en person uttrycker i en välformulerad text, så mycket mer än ett fräckt foto.
Min man har beskrivit hur oerhört tacksamt det var att jag hade skrivit en så tydlig text om vad jag önskade/inte önskade och beskrivit mig själv en hel del. Han kände sig som om det var han som hade skrivit texten så han var liksom tvungen att kontakta mig. Det visade sig att vi har så många beröringspunkter gemensamt. Kanske hade vi inte fått kontakt alls om vi hade skrivit mer generella och "vanliga" profiltexter. 

Är man för perfekt blir en ju tråkig till slut.