• Anonym (Mm)

    Viktminskning- konkreta tips på hur äta mindre?

    Jag känner mig maktlös inför mat nästan. Äter tills jag känner mättnad och alldeles för mycket per dag. Har någon tips på hur en sund viktminskning går till? Jag har främst problem med att äta mindre (och testat veckovis att äta mindre och då går jag ned i vikt men tappar kartan igen ). Känner hunger titt som tätt.

    Hur ser en sund mathållning ut? Mat tider etc/mängd? Tex fördelat på 1500 kcal. Jag blir galen...snart.

    Det är inte jag som bestämmer hur mycket jag äter utan magen...

    Jag måste ned i vikt för hälsans skull. Har 30 kg övervikt.

  • Svar på tråden Viktminskning- konkreta tips på hur äta mindre?
  • MsM84

    Prioritera att äta ren mat, dvs ej processad mat. Ät kyckling, nötfärs, kött (inte färdiga köttbullar/panerat kött, fiskpinnar osv), ägg och grönsaker. Detta kan du äta nästan obegränsat av - mindre mängder sås/kolhydrater/annat fett. Ät till du inte är hungrig längre, alltså mellanlandet när hungerkänslorna gett sig men du ännu inte hunnit bli mätt. Ät tre ordentliga måltider om dagen.

  • Anonya

    Börja med att byta till hälsosammare mat. Byt mjölkprodukter till såna med låg fetthalt. Ost till låg fetthalt eller ännu hellre annat än ost (grönsaker eller skinka).
    Byt till hälsosamt bröd och kanske grovt knäckebröd, för det äter man sällan lika mycket av.
    Lägg till mycket grönsaker till varje måltid och främst sådana som ger mättnad, kokta grönsaker tex. Sallad ser ut som mycket men är inte många gram, men inte dumt att också ha förstås. Lägg också gärna till keso om du gillar det, mycket proteiner men ganska få kalorier.  
    Ät frukter och bär.
    Fundera också på vad du dricker. Även tex juice innehåller mycket kalorier. 

  • Anonym (Jag)

    Regelbundna måltider, långsamma kolhydrater, inget extra där emellan, förbereda maten i tid. Inte köpa hem "skit". Jag tror på enkelhet. Dieter funkar ett tag- sen går 99% upp igen. Man får ändra i det lilla, sånt som är överkomligt och enkelt att genomföra. Gå hungrig tror jag inte alls på, men brukar man äta sig paltkomamätt varje måltid får man ju sätta stopp innan man blir så mätt.

    Frukost, lunch, middag, 1 mellanmål, ev. kvällsfika beroende på när man äter middag. Byt ut de riktigt onyttiga alternativen mot nyttigare. Pommes mot potatis, vanlig pasta mot fullkorn, sötade flingor till osockrad musli, sötad yogurt mot lättfil, osten mot kalkon eller kycklingpålägg. Och så där kan man hålla på. Skippa de feta såserna. Ta 2 mackor istället för 3. Osötat bröd förstås. Grönsaker till varje middag. Fikabröd endast en dag i veckan och med måtta.

    Och sen fundera på om du verkligen äter bara pga hunger. De flesta överviktiga är känsloätare. Maten fyller ett annat behov. När du känner suget komma tänk efter om du verkligen behöver det där vad du nu vill ha. Det sägs att står man emot går suger över på 30 sekunder.

    Glöm inte vardagsmotionen. Man måste inte gå på gym. Mindre mat och lite mer rörelse räcker långt.

  • Anonym (Matilda)

    Förutom att tänka på vad du äter behöver du också kanske lägga fokus på om du använder maten som belöning/straff/tröst/tristess... Dvs fundera ett extra varv på om du verkligen är hungrig eller om kroppen faktiskt signalerar andra saker. Ångest, olust, ensamhet, deppighet, stress, tråkighet, sömnbrist etc kan göra att kroppen reagerar med knorrande mage och du kanske tar det för hunger fast du kanske istället skulle behöva ta en promenad och dricka vatten.

    Jag har kämpat med ätstörningar i hela mitt liv och jag har verkligen fått kämpa för att inte se måltider som en långvarig och mysig aktivitet utan istället se det som en paus och tid för återhämtning under begränsad tid. Tv/läsning/mobil som sällskap lockar ju oftast till längre sittningar och man äter mer.

    Väl värt att fundera på alltså, vad som händer omkring dig och vad som gör att du äter för stora portioner.

  • Anonym (Mm)

    Tack för era svar. Verkligen tacksam för att ni tagit er tiden att svara. Ska fundera på VARFÖR jag äter så mkt också.

    Skall fundera verkligen.

  • Anonym (Jag)

    Om du har kanalen TLC så titta på programmet My 600 LB-life. Personer som väger runt 300 kg och mer. Du är ingalunda där, men det går ändå lära sig nåt av programmet. Alla dom äter av andra skäl än hunger. Ingen måste äta 20000 kalorier per dag för att bli mätt. Deras liv är mat. De pratar om mat som vän, problemlösare, sällskap. De får nästan panik när det tas ifrån dom. De som lyckas är de som möter behoven med annat än mat. Andra som hon igår är inte villiga att avstå från maten ens för att rädda sina liv. Maten betyder mer. 

  • Anonym (Mm)
    Anonym (Jag) skrev 2021-03-14 21:58:15 följande:

    Om du har kanalen TLC så titta på programmet My 600 LB-life. Personer som väger runt 300 kg och mer. Du är ingalunda där, men det går ändå lära sig nåt av programmet. Alla dom äter av andra skäl än hunger. Ingen måste äta 20000 kalorier per dag för att bli mätt. Deras liv är mat. De pratar om mat som vän, problemlösare, sällskap. De får nästan panik när det tas ifrån dom. De som lyckas är de som möter behoven med annat än mat. Andra som hon igår är inte villiga att avstå från maten ens för att rädda sina liv. Maten betyder mer. 


    Jag har sett programmet och det känns väldigt jobbigt att se på det utan att dra paralleller till mig själv.

    Jag känner ju en stress i kroppen och tror att jag äter för att stilla detta. Svårt att förklara men som en inre oro, den finns där hel tiden och speciellt när jag sitter ned och försöker koppla av. Varit hos läkare och pratat om det och fått verkningslösa mediciner..

    Så det är nog ett tröstbeteende...
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Mm) skrev 2021-03-14 22:13:32 följande:
    Jag har sett programmet och det känns väldigt jobbigt att se på det utan att dra paralleller till mig själv.
    Jag känner ju en stress i kroppen och tror att jag äter för att stilla detta. Svårt att förklara men som en inre oro, den finns där hel tiden och speciellt när jag sitter ned och försöker koppla av. Varit hos läkare och pratat om det och fått verkningslösa mediciner..
    Så det är nog ett tröstbeteende...
    Då har du redan den insikten. Och jag tror ytterst sällan piller är lösningen. Man måste komma till botten med vad oron beror på. Och hur man kan lösa den på annat sätt än med mat. Vad finns i ditt bagage du behöver kasta av dig? Var kommer oron/stressen ifrån? Vad annat än mat kan på djupet få dig att må bättre? Mat kan ev. trösta för stunden, men löser ju ingenting. Istället uppkommer till slut andra problem iom övervikten.

    Har du intressen/hobbys du kan ägna mer tid åt? Nåt annat som får dig att må bra? Det kan ju vara vad som helst egentligen. Jag tex läser böcker. Det är min avkoppling och den stund jag glömmer andra bekymmer. Nuförtiden pratas det ofta om "skogsbad", trädgårdsterapi, ut i naturen för att må bra och jag tror det ligger mycket i det.
  • lövet2

    Det första du kan göra är att skaffa dig mindre tallrikar. Inga IKEA-tallrikar, utan köp några 60- eller 70-talstallrikar på loppis. Det kan låta löjligt, men det har forskats mycket på psykologin när det gäller mat. Jag märkte det också på mina söner, när vi köpte nya tallrikar. Vi hade haft gamla tallrikar i den standardstorlek som var förr, och så köpte vi nya i den standard som finns nu. Större tallrikar innebar större portioner. Mina pojkar började från dag 1 att äta mer mat, bara för att det rymdes mer på tallriken.

    Sedan finns det inte en enda rätt lösning. För vissa är det jättebra att äta 3 rejäla mål om dagen och ingenting utöver det. För andra passar det bättre att äta 5-6 mindre mål. När då suget efter något gott sätter in, så tar man i stället ett nyttigare mellanmål.

  • Anonym (tvillingar)

    Varje gång jag ser en sån här fråga så tänker jag genast på min högst personliga, ovetenskapliga, ständigt pågående tvillingstudie i ämnet. Jag har nämligen en tvillingsyster och vi har nästan 20 kg viktskillnad mellan oss. Vi är enäggstvillingar, så vi har samma gener. Jag vet att genetik är mer komplext än så, men ändå. Vi har vuxit upp tillsammans, så vi har samma kunskaper/erfarenheter/lärdomar med oss hemifrån. Vi är lika långa och har alltid varit. Ändå har jag ett bmi på 18.6 och hon på 24.9. Varför? Här är mina observationer som jag tror bidrar till varför. Kanske kan det hjälpa dig, TS, jag vet inte. 

    Mycket och sällan vs lite och ofta. Redan i början av tonåren, när syrrans vikt började sticka uppåt jämfört med min var det stor skillnad på hur vi åt. Hon var duktig och rejäl och åt frukost, lunch och middag. Ibland skippade hon lunchen i skolan och åt ett rejält mellanmål när vi kom hem istället. Men det var i regel inget snacksande mellan målen och det var ordentliga portioner. Inte nödvändigtvis i överkant, utan ungefär som tallriksmodellen säger. Hon gör likadant idag, men lite mer att det blir mellanmål och lunch. Jag å andra sidan gjorde/gör inte annat än äter. Jag äter innan jag går upp ur sängen, sen äter jag frukost, sen äter jag något litet mellan frukost och lunch och sen äter jag lunch, och sen äter jag något mellan lunch och middag och sen äter jag något mellan middag och sängdags och sen äter jag något litet i sängen innan jag somnar. Jag äter många, små portioner spridd över hela min vakna tid. Mamma brukade fråga hur jag jämt kunde vara hungrig, men jag är ju nästan aldrig hungrig eftersom jag äter jämt.

    Olika saker på tallriken. Även här skiljer vi oss en del. Vi är båda lite meat-n-potato-kind-o-gals som farmor säger, men syrran kämpar med sin vikt och tar till massa lättprodukter och substitut och snabbalternativ medan jag äter mer fullfeta och rena produkter. Delvis beror det så klart på att jag har mer tid till att göra det. Hon har inte tid att stå och rulla ett kilo köttbullar gjorda på 5 ingredienser, så det blir lätt mamma scans om exemplet förstås. Jag äter också mer grönsaker och mindre spannmålsprodukter än hon. Hon käkar potatis med lite ärter och majs och någon paprikaring eller tomatskiva, jag äter tomat och paprika med lite potatis, ärter och majs. Jag har ett par teskedar smör på mina grönsaker, hon har en rejäl klick lättmajonnäs Hon brukar skämta om att jag äter pålägg med bröd istället för bröd med pålägg.

    Olika val i godishyllan. Detta var supertydligt när vi fick börja köpa vårt fredag/lördagsgodis själva. Om vi hade 50 kronor var så köpte hon en vanligt stor chokladkaka, en påse chips och dipp. Jag köpte en lite choklad, en påse rädisor, en påse nötter och dipp. Många av mina småmål idag är just liknande saker. Rädisor, morötter, nötter och så.

    Olika rörelsemönster. Jag har alltid rört mig mer än syrran. Inte stora saker som att jag gymmar och hon inte. Där är det faktiskt tvärt om. Jag har alltid pillat, eller jag ska kalla det. Smårörelser. Hon kan sitta blick stilla, det gör inte jag. Jag sträcker på mig, byter ställning, trummar med fingrarna, vickar på fötterna, håller på. Jag använder händerna till saker hela tiden. Jag kan inte bara sitta och titta på en film, jag ritar, syr, pysslar alltid samtidigt. Sen är det förstås de stora sakerna också. När vi var 14 och skulle fylla 15 var det enda syrran ville ha en moped. Gud vad hon längtade efter att få den där mopeden. Jag ville ha en mountainbike. En svartlila med 21 växlar. Vi fick båda vad vi önskade oss och det sitter i idag. Hon tar bilen när hon ska någonstans, jag tar cykeln om jag inte ska väldigt långt eller få hem något otympligt eller riktigt tungt.

    Det här tror jag är de bidragande orsakerna i skillnaderna mellan just oss. Jag vet inte om min syster skulle gå ner i vikt om hon började göra som jag, men kanske. 

Svar på tråden Viktminskning- konkreta tips på hur äta mindre?