Minska nattamning

Det avtog mer och mer med ökad ålder. men inte så tidigt som vid 7 månader. Napp- funkar det?

Jag är i PRECIS samma sits. Ordagrant verkligen. Hon har vaknat varje timme/varannan sedan hon var ca 8 veckor. Oftare senaste månaderna. Det längsta hon sover på nätterna är 2 timmar och det är väldigt ovanligt.. börjar bli lite tokig snart.

På dagen är hon distraherad av precis allt. Även om man ligger i ett tyst och mörkt rum så hittar hon något annat som drar hennes intresse och hon slutar äta. Och på natten finns ingenting annat än bröstet som kan trösta.

Pratade med BVC igår och de sa att jag skulle bestämma mig för att sluta nattamma helt, inte dalta lite hit och dit eller ge upp mitt i natten. Och när hon slutar äta hela natten blir hon hungrigare på dagen och äter då istället. Men att man får ge det en vecka av gråt och sömnlöst innan de vänjer sig. Och att det är viktigt att det är pappan som tröstar och att mamman håller sig borta för att inte locka med maten. Samt försöka tanka upp henne på mat på kvällen så gott det går!

Det känns sjukt jobbigt men vi kan ju inte ha det såhär. Tänker att i påsk när mannen också är ledig så kör vi ett försök. Men frågan är ju hur stark man är klockan 3 på natten när allt man vill är att sova. Men som sagt. Något måste ju göras...

Min kille var likadan. Gick trögt med maten på dagen och mycket nattamning och många uppvak. Jag ville egentligen sluta amma så fort som möjligt men insåg att natten skulle bli svårast, så den fortsatte jag med längst. Jag började helt enkelt byta ut en amning mot en måltid på dagen och plocka bort successivt samtidigt som jag ökade maten, tex lunchaamning ersattes med lunch osv. Jag tog det långsamt, minst en vecka men oftast mer innan jag plockade bort en till amning, både för honom och för bröstens skull, långsam avvänjning. Det tog ungefär 2,5 månad och i vårt fall så minskade amningen på natten först naturligt till två gånger, vilket jag tror beror på att han fick i sig mer mat som han stod sig på helt enkelt. Sen kämpade vi lite med att förskjuta tiden på natten när han fick amma, då blev det en gång kvar. Sen när jag väl bestämde mig för att sluta var vi beredda på en kamp och att han skulle få ta välling istället, men faktiskt så behöver han nästan aldrig välling numera, det går bra att söva om honom utan. Min kille är 10,5 månad.

En liten uppdatering om någon läser tråden!

Vi gjorde så att jag sov på soffan medan mannen och dottern sov i sovrummet.

Första natten vaknade hon flera gånger och grät, min man bar runt henne och vaggade och tröstade så gott han bara kunde (allt hon egentligen ville var ju att snutta på mig). En kaos natt när ingen av oss tre sov särskilt bra helt enkelt.

Andra natten gick det lite bättre. Hon vaknade ett par gånger men gick lättare för mannen att trösta.

Tredje natten sov hon flera timmar i sträck och somnade om lätt när hon vaknat.

Fjärde natten flyttade jag tillbaka in i sovrummet men låg längst bort från henne (hon har även sovit i sin egen säng större delen av nätterna när mannen haft henne) och hon somnade 20, vaknade 03 och gnydde lite men somnade om efter att ha fått nappen, vaknade igen 05 och fick då amma. Sedan sov hon vidare till halv 8!

Och nätterna har fortsatt gå bra, helt underbart!! Äntligen sömn mer än 2 timmar för första gången på ett halvår!

Hon äter också MYCKET bättre på dagen nu.

Vi behövde bryta den där vanan med nattamning som inte var bra för någon av oss.

Nu kan det ju bli bakslag när som helst, men i snart 2 veckor har vi alla fått så mycket bättre och mer sömn. Det går att ändra dåliga sömnvanor om man ger det ett ärligt försök och om barnet är redo att sluta amma på natten!

Jag slutade nattamma mina utan gråt genom att sova i annat rum. De vaknade inte lika lätt när det luktade pappa istället för mamma. Om de vaknade och var ledsna kom jag direkt och ammade.

Men de vaknade mycket mer sällan för att amma när jag inte låg bredvid.

Tack för alla svar! ??

Dock är situationen som så att jag är ensam med mitt barn.. Svårt att få någon annan att ta natten då.