Inlägg från: Anonym (Tarja) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Tarja)

    Ännu en komplicerad story

    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-03-15 21:25:00 följande:

    Jag är en medelålders man som hade gett upp kvinnor pga att jag blivit hjärtekrossad 2 gånger efter långa förhållanden och inga barn.

    När jag var 40 träffade jag min fru. Hon var en sån där bra på pappret tjej. Mycket yngre, inga barn, väldigt högutbildad från välbärgad familj. Hon var dödskär i mig och kände väl att det här är once in a lifetime, så jag friade och vi hade ett stort bröllop. Direkt därefter började bebisverkstaden som gick väldigt trögt. Dels pga min ålder men också pga att hon tappade intresset för 6 efter bröllopet.

    I samband med det blir jag blixtförälskad i en tjej på jobbet. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Hon påminde om min första tjej. Sådär glad, social, elegant och feminin. Jag borde där och då tagit mig i kragen och inte börjat umgås med henne. Men dragningskraften var sååå stark. Trodde aldrig detta kunde hända närmare 50 men jo tydligen.

    Vi började umgås intensivt, frun var bara glad jag hade en ny vän och t.o.m. hon började gilla henne. Även hon tänkte väl säkert att jag inte hade en chans ändå. Efter ett tag får jag tyvärr för mig att outa detta med känslor för tjejkompisen och det visar sig då vara besvarat. Fick ifs pressa henne mycket men men hon erkände iaf. Hon började då fantisera om ett förhållande med mig vilket kändes helt sjukt. Hon är typ en 10a och jag kanske en 5a. Jag hängde med i de tankarna i teorin.

    Sen blir frugan gravid. Under hela grav meddelar tjejkompisen mig om att det här med fantasier nu är över. Bebisen föds och tjejkompisen blir typ nere känns det som. Jag funderade på om hon ens var glad för min skull. Jag försökte tyvärr även den tiden få igång en attraktion och kemi med henne igen som vi hade innan jag blev pappa. Men det var svårt från hennes håll. Jag var tänd bara hon dök upp typ. Även jag såg henne på håll.

    Nu 1 år senare går hon själv i barntankar och jag är helt knäckt. Varför är jag knäckt när jag skapade detta scenario? Vill också ha kvar henne som vän. Ingen känner mig som hon. Inte ens min fru el syskon. Men hon verkar även tappat vänskapsintresset. Hör nästan aldrig av sig och när vi väl umgås pratar hon bara på bebisar numera. Sen undrar jag också om jag är polygam för älskar min fru och tror mig älska tjejkompisen också. Är det möjligt?


    Men alltså HERREGUD vad människor härinne är omoderna!! Får panik. Hur många människor lever inte som porslinshundar i totalt sexlösa och supertråkiga äktenskap? Att hänga på FL känns ibland som att hänga i bibelbältet. Varför dras med det år ut och år in om frun inte tar ansvar för att hålla äktenskapet vid liv?

    Har du funderat på hur det skulle vara att gå ifrån din fru? Att leva utan henne och satsa på den andra kvinnan?

    Jag tror ts att du behöver bli bättre på att sätta gränser för dig själv och för andra. Ditt sätt att leva just nu är inte hållbart. Tycker du ska reda ut dina känslor en gång för alla. Inse att du måste välja. Antingen bestämmer du dig för att vara med frun på de villkor ni gemensamt satt upp (antar att det innebär monogami?) och förklarar för henne att det är viktigt för dig att ha ett levande äktenskap.

    Eller så inser du att du har känslor för den andra kvinnan och pratar om det med henne. Antagligen hade hon känslor för dig också men du får ju förstå att om du skaffar barn med någon annan signalerar inte det direkt att du valt henne och hon drar sig därför undan dig både på vänskapsplanet (då hon antagligen inte är intresserad av enbart vänskap eftersom ni redan gått förbi det stadiet). Nu vill hon själv ha barn och då får du inse att hon 1) kommer att göra det med någon annan eller 2) så måste du göra det med henne om du ska vara med henne och 3) hon kommer inte att vänta på dig

    Antagligen är hon sårad över ditt val. Barnet mår inte bättre av att ni håller ihop äktenskapet enbart för barnets skull. Men förstår att du älskar henne och känner dig lojal gentemot henne och barnet då.

    För din egen skull - tänk och känn efter och håll dig till det.

    Kommer du att kunna hålla dig trogen mot din fru eller tror du risken finns att du kanske faller för frestelsen igen med någon annan? Jag menar det finns ju en anledning att allt blev som det blev om du förstår hur jag menar.

    Frun lär ju kanske också få en chans att få gå vidare ifall du inte är seriös med henne till 100%. Är ju inte ens säkert hon skulle ta det så hårt vad vet vi. Vet det är svårt att vara ärlig har varit i precis samma sits som du.
  • Anonym (Tarja)
    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-05-04 22:38:38 följande:

    Hon är gravid känns fördjävligt...


    Jaha sorry missade det. Oj men då kanske hon redannbestämt sig för att leva med en annan.. :O
  • Anonym (Tarja)
    Anonym (man) skrev 2021-03-29 13:26:29 följande:

    Det märks att detta är ditt första barn.... sexlivet blir väldigt sällan likadan efter barn som före barn. Det är väl ganska självklart att sexlivet inte blir detsamma efter barn eftersom man helt plötsligt har ett barn som kräver allt din tid och uppmärksamhet. Speciellt under småbarnsåren då de ska ammas och bytas blöja natt som dag.

    Hur kan en medelålders man inte ha förstått det? Har du inga vänner eller släktingar med barn?

    Du själv borde vara ganska utmattad efter att ha vart uppe halva nätterna och pysslat om barnet, eller gör hon allt själv?


    Om du läser ts kan man konstatera att de gifte sig snabbt och att hon tappade intresset snabbt (innan de skaffade barn) blir sällan bättre med barn nej.
  • Anonym (Tarja)
    Anonym (Peter) skrev 2021-03-18 20:57:31 följande:

    Det är ju du och TS som är riktigt mesigt svaga som inte kan kontrollera era känslor? Har ni inte lärt er det? Man kan kontrollera allt, aggression, sorg, kärlek, allt. Men inte svaga, som er då. Då hade ni inte svamlat på det här sättet. Det låter ju absurt förnedrande för människan man ska älska mest, sin livspartner, att man beter sig som en förvirrad tonåring och basunerar ut sig helt känslostyrd till en kvinna som inte är ens fru, och sedan leva vidare med sin fru och trycka på att den här människan ska vara involverad i ens liv som en slags vän, mot frun. Förstår inte hur man inte kan ha lämnat tonåren bakom sig, antar jag. 

    Den här typen av människor är de absolut sista jag gör affärer med. Styrs emotionellt och har inte vett nog att välja riktning, vare sig det är i privatlivet eller affärslivet och köra på det. Det här är en mycket svag egenskap jag nog föraktar såhär i tråden pga hur djupt jag ser ner på det. 


    Ändå har ~50% varit otrogna (så du känner antagligen några styckna själv) och de som är otrogna i högst grad representeras inom framgångsrika högavlönade yrken. Så vad har affärslivet med privatlivet att göra? Sociala preferenser är högst individuellt och det är inget man talar öppet om där vissa givna sociala konstruktioner är norm.
  • Anonym (Tarja)
    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-05-06 18:36:59 följande:

    Med facit i hand skulle jag tagit den andra kvinnan när jag hade chansen. På något sätt var jag nog rädd för mina känslor. Trodde heller inte frun skulle bli gravid. Vi hade oskyddat i flera år. När hon ville prova ivf sa jag faktiskt nej, men det blev ändå en graviditet kanske 2 månader efter jag sa nej till ivf.

    Sen kom bebisen och jag ångrade aldrig bebisen men situationen.

    Sen nu är hon gravid och kommer såklart satsa på pappan till sitt barn och jag är ändå glad för hennes skull. Hon kommer bli bästa mamman.

    Jag tycker dock fortfarande hon är sjukt sexig och blir liksom lycklig av att se henne även om hon konstigt nog bär en annan mans barn.

    Mitt mål är nu att behålla allt på vänskapligt plan. Komma med present när bebis är född. Gå barnvagnspromenad med varsitt barn typ. Fattar att det låter knäppt men kan inte se att hon inte är i mitt liv även om bara som en vän

    Du får gärna berätta din historia så jag får lite hopp


    Förstår ;/ kanske inte för sent att ha barnen som gemensam kontaktpunkt. Ska berätta snart vännen men förbered dig på en riktigt vidrig historia som gör att du kommer att vara glad att du har det som du har det.
  • Anonym (Tarja)
    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-05-06 18:36:59 följande:

    Med facit i hand skulle jag tagit den andra kvinnan när jag hade chansen. På något sätt var jag nog rädd för mina känslor. Trodde heller inte frun skulle bli gravid. Vi hade oskyddat i flera år. När hon ville prova ivf sa jag faktiskt nej, men det blev ändå en graviditet kanske 2 månader efter jag sa nej till ivf.

    Sen kom bebisen och jag ångrade aldrig bebisen men situationen.

    Sen nu är hon gravid och kommer såklart satsa på pappan till sitt barn och jag är ändå glad för hennes skull. Hon kommer bli bästa mamman.

    Jag tycker dock fortfarande hon är sjukt sexig och blir liksom lycklig av att se henne även om hon konstigt nog bär en annan mans barn.

    Mitt mål är nu att behålla allt på vänskapligt plan. Komma med present när bebis är född. Gå barnvagnspromenad med varsitt barn typ. Fattar att det låter knäppt men kan inte se att hon inte är i mitt liv även om bara som en vän

    Du får gärna berätta din historia så jag får lite hopp


    Jag var ung när jag gifte mig med en man som var lite äldre. Han uttryckte sig ofta grovt mot mig, begränsade mig på många sätt och försökte kontrollera mig. I tillägg till detta skrev han opassande grejer med andra kvinnor och var totalt gränslös på flera plan.

    Vi vad gifta många år och fick två barn tillsammans. Han hjälpte inte till så bra med allting och var allmänt strulig.

    Jag tröttnade och gick ut på fester ibland med vänner. En gång var det en grupp som skulle uppträda på ett event. Jag var mycket tänd sedan innan på en av mannen där. Kände inte honom privat sådär men ändå. Hade väl druckit några drinkar och sådär och gick och raggade upp honom (vart rätt packad ärligt talar så var inte vid mina sinnens fulla bruk). Han förklarade att han hade en fru och två barn. Så jag lämnade där och då och festade vidare men han kom till mig hela tiden. Det slutade med att vi drog hem till hans kompis och ja du vet. Sedan höll vi kontakt, han började ringa. Jag kände mig inte skyldig just då i och med min mans beteende. Och ärligt talat kände jag ingenting ifråga om hans fru heller just då. Vi fortsatte att träffas och inledde ett förhållande. Vi gjorde slut flera gånger pga den svåra situationen.

    En dag märkte jag att jag var med barn. En undersökning senare visste jag med säkerhet att den andre killen (pojkvännen) var pappa. Jag levde parallellt och ljög för båda. Min man hade då blivit en riktigt bra man och suverän pappa. Jag klarade inte av att ta ut skilsmässa och säga som det var. Han märkte av magen och förutsatte att det var hans... fy alltså gråter när jag ens tänker på detta. Den andre mannen ville satsa på barnet och vårt förhållande. Såg mina älskade barn varje dag och vi levde i en numera harmoinsk tillvaro. Och min man hade vuxit så i mina ögon, vi hade gått genom svåra saker tillsammans också och hade det nu lugnt. Som om det inte vore nog med detta visade det sig att barnet i magen behövde blod och man var tvungen att verifiera pappas och mammas blodgrupp.

    Slutade med att jag till sist lyckades få tag i en annan lägenhet och flydde fältet. Den andre mannen och jag har idag ett förhållande och lever med varandra men vägen dit... fy fan det var inte värt det. Jag borde gjort heeeelt annorlunda från början till slut. Så mitt råd till dig är att Alltid avsluta ditt gamla innan du involverar dig med någon annan. Alltid. Det blir alltid bäst så.
  • Anonym (Tarja)
    Anonym (Förvirrad ledsen allt) skrev 2021-05-06 21:25:30 följande:

    Låter jättejobbigt! Men ändå som ni landade i allt till slut

    Vet barnet om vem som är pappa nu?


    Ja jo som vilken unge som helst. Men alla sårade känslor på vägen var det värsta...
Svar på tråden Ännu en komplicerad story