Det beror helt på hur hög hyra jag har och hur mycket besparingar. Men 12 000 är ju inte på något sätt omöjligt att klara sig på som ensam vuxen. 4000 mer än jag hade som student.
Men 12 000 kr/mån om 30 år känns betydligt tuffare, om inte summan räknas upp i takt med inflationen.
Ungefär 7000 kronor.
Enligt konsumentverkets budgetkalkyl så går det ihop och man landar dessutom på plus.
Man lever gott på den nivån och behöver inte snåla och leta gratisgrejer. Man har tom råd med ett sparande.
Nä men precis.
Vi lever frivilligt på den nivån för att kunna amortera så mycket som möjligt. Vi snålar aldrig utan lever gott och unnar oss saker. Det ryms ingen lyx eller överkonsumtion men å andra sidan ryms det nästan aldrig i någons budget oavsett hur stor den än är.
Visst är det så, att något man utsätter sig för frivilligt alltid är lättare än det som är ett tvång.
Men saken är den att man alltid kan göra det bästa av förutsättningarna, tvång eller inte. Gör man en ordentlig budget trots tvånget på 12000 kan man leva gott ändå.
Man måste alltså komma över det mentala motståndet.
Fast om man tänker livet ut... då blir det skillnad. För en period då man vet att det kommer bättre tider efter (som vid studier eller föräldraledighet) är det lätt att snåla, men om det ska vara för alltid så skulle i alla fall jag tänka till rejält. Är man bara 35 vill man kanske kunna se en del nöjen och guldkant i framtiden - någon resa, kunna följa med kompisarna ut på restaurang, kunna gå på nöjesfält eller konsert eller vad man nu gillar.
7000 som ska räcka till allt efter hyra ger inga stora belopp att spara och man måste ju också ta höjd för trista utgifter som garanterat kommer någon gång i livet: tandläkare, glasögon, självrisk, ny vinterjacka om man råkat ha sönder den man har etc etc
Jag hade definitivt gjort som jag skrev - försökt dra in på allt onödigt, handlat med eftertanke, lagat och lappat och låtit bli att kasta mat. För att kunna spara och lägga pengar på sådant som ger mig mer livskvalité än hämtmat, läsk och fem gamla äpplen i sophinken.
Det blir ju löjligt när folk jämför den situationen som TS beskriver, med att leva på de summorna en kortare period i livet, under studier eller för att man istället väljer att spara eller amortera. Löjligt.
Inte alls jämförbart.
Den situationen TS beskriver innebär ständig ekonomiska stress och oro som sänker livskvaliteten avsevärt. Man har inget utrymme. Ingen ekonomisk trygghet i ett hus som man kan sälja eller belåna om det krisar. Den där tusenlappen du kan spara varje månad om du inte unnar dig något annat under månaden, den räcker ingenstans om du exempelvis behöver göra en rotfyllning som kostar 12.000, och du inte hunnit spara ihop det. Sen kanske vinterskorna får hål i sulan, eftersom du med den ekonomin måste köpa skitskor som inte håller flera säsonger. Tandläkaren fick du ta på avbetalning, vilket i sin tur gör att du inte har råd att spara den där tusenlappen per månad etc...
Det är dyrt att vara fattig. Att påstå att situationen som TS beskriver är en walk in the park är verklighetsfrämmande.
Några aspekter som kan påverka är hur mycket fri tid man har och vilken hälsa man har.
Har man gott om tid och någorlunda hälsa kan man minska utgifter genom att baka själv, åka till en affär som har billig mat, göra långkok på billigt kött etc.
Då räcker pengarna mycket längre än om man har väldigt lite fri tid eller dålig hälsa och behöver gå till närmsta affären somär relativt dyr och inte klarar av att laga bra mat från grunden.
Men de flesta människor vill inte vara utan nöjen i två månader. Måste man så måste man, men att det skulle vara jättelätt mentalt är inte riktigt sant. Speciellt inte om man som i TS exempel är 35 och de flesta man umgås med har normala löner och vanor därefter. Inte roligt att under två månader inte kunna följa med på sociala tillställningar, om mycket av det sker i sammanhang som kostar. Det är skillnad när man är 21, alla har ont om pengar och man kanske dessutom ses via studier etc på dagarna ändå.
Många av oss har nog levt på studiemedel. Nio år är ovanligt länge, visst har du erfarenhet av det. Men jag vågar nog ändå påstå att det är lättare mentalt att veta att det finns ett slut, att man kan leva på tanken att "om ett/tre/fem år" kan man resa, unna sig en ny jacka eller vad man nu drömmer om. Och om femton/tjugo år kanske man ser ett stort hus och flera resor per år framför sig..
Som jag uppfattade TS frågade hen hur man skulle välja att organisera livet om man hade så låg inkomst som 12 000 kr/mån resten av livet. Och då svarade jag att jag skulle leva snålt och verkligen fokusera på gratisnöjen, just för att kunna spara en del och unna mig saker ibland. Med snålt menar jag inte löksoppa sju dagar i veckan dock, bara ett ekonomiskt tänkande vid alla inköp.
Alla skulle ju hantera saken på sitt sätt. Men jag skulle som sagt försöka skapa billiga vardagsvanor. Och (om det var möjligt!) försöka öka inkomsten eller åtminstone göra något som på sikt kanske kunde öppna möjligheter. Läsa ett språk till, utveckla en hobby, starta en receptblogg eller vad som helst. Men det är ju jag det
Många svar, få som svarar på frågan. Brukar det bli så här på Familjeliv?
Det är Familjeliv i ett nötskal! I synnerhet blir det så om trådstartaren är frånvarande. Då kan det spåra ut något vansinnigt.
Hahahah 12000 är rena lyxen. Jag har 10500kr varje månad och drygt 800kr kvar när räkningar är betalda och maten inköpt. Mmmmm pasta och snabbnudlar i mängder.
Konsumentverkets 2100 kr för mat är exklusive lunch, bara så du vet.
Det blir 90 kr/dag. Frukost, lunch, middag, mellanmål. Själv begriper jag inte hur det är möjligt...
Klart man kan överleva på den summan. Men tanken på att leva på den menyn du föreslår får mig att vilja hänga mig...
Men om man har en matbudget på 40 kr/dag och bara använder 20 ena dagen, så kan man festa till det med 60 nästa. Jag tycker om all mat i menyn och äter det gärna, även nu när jag är på grön kvist.
Plus någon smörgås till soppan och någon frukt eller liknande däremellan...
Det där är EN dag. Men i långa loppet vill väl de flesta kunna äta varierat - kyckling ibland, fisk ibland, någon dessert på lördagen och så vidare. Livsmedelsverket rekommenderar minst 500 g frukt/grönsaker per dag, det blir lite tradigt att bara äta billigaste kålen och torkade ärtorna.
Jag tror de flesta vill leva livet, inte bara överleva det, och svarar därefter.