Sen jag var otrogen mår jag mycket bättre

Jag och min sambo har levt ihop i drygt tre år. Det första året vi levde ihop var som en dans på rosor (som de flesta förhållanden är första året) då det var mycket mys, kyssar, närhet, ömhet och sex. Tyvärr så har detta totalt dött ut då min partner inte känner att det är viktigt. Jag anser själv att sponta närhet är livsviktigt för att jag vill känna att jag är mer speciell för min partner än andra. Jag har även ett behov av att få visa det. Sex är självklart också en stor grej för mig men är enligt min partner ett onödigt ont som bara är jobbigt och kladdigt, att det är "något man gör som nykär". Nu har vi inte haft sex sedan i december. Totalt hade vi sex vid fyra tillfällen under förra året där min partner "offrade sig för min skull" och av oro att jag skulle lägra med någon annan. Tyvärr så är det övertydligt hur mycket av en uppoffring det är och det känns som en våldtäkt vilket gör det hela extremt olustigt. Jag har lagt upp som förslag att om det är så oviktigt och ointressant för min partner, så delegera den uppgiften till någon annan. Men nej. Min partner skulle inte klara av att leva med mig om jag hade någon annan. Nu har jag bitit ihop i drygt två år och tänjer på gränserna mer och mer och nu är det bara en tidsfråga. Varför lämnar jag inte min partner? Jo, för att det är den bästa och finaste människa jag känt i hela mitt liv som jag älskar av hela mitt hjärta. Det är den bästa relationen jag har haft i hela mitt liv och våra respektive barn har blivit närmaste bästa vänner under dessa år. Just sexet och den uteblivna närheten är det enda som är negativt i vår relation, även om detr för mig en stor grej och även skapar annat gnissel mellan oss. Men jag förstår ts och många andra som har relationer utanför. Jag har mer eller mindre bestämt mig att för en gångs skull tänka på mig själv och mitt eget välmående och se efter en sekundär relation. Om det kan få mig lyckligare så kanske det till och med kan rädda det som är kvar av min och sambons relation.

Klart att jag har tänkt på det, men som alla andra relation såväl som vänskapliga som sexuella och nära får man försöka att skapa sig en bild av vem personen är baserat på livets erfarenheter. Med människokännedom kommer man långt. Jag tror också att man slipper mycket trassel med att vara öppen med hur konstellationen ser ut redan från början så att även den man träffar är med på noterna. Sen är det en övervägning mot risker såklart

Spelar det någon roll att de pratar? Alla människor snackar skit om människor och det är just vad det är. Om de vill kalla mig billig eller lösaktig så be my guest and enjoy yourselves

Som sagt så ignorerar hon inte mina behov då hon har försökt att "ställa upp". Varför hon inte vill gå med på en alternativ lösning med en tredjepart kan bara hon svara på och de gånger vi har pratat om det så har hon inget s ar själv. Så att "ignorera mina behov" är elakt sagt då hon har försökt.

Det är ju ett ganska torrt argument då det skulle innebära att man tar samma risk med alla man har sex med första gången. Självklart är kondom en starkt rekommendation, men jag har personligen varit e teemt dålig i det ansvaret under hela mitt liv men ändå klarat mig finfint. Med min tanke är att skaffa en tredjepart, om du läst tidigare inlägg, så tror jag att kommunikation är av yttersta vikt och även att vara tydlig med överenskommelsen och vad den innebär. Min tanke är inte att "ligga runt" utan att ha en fast se partner som är införstådd med relationen och min situation och således respekterar den.