Matkostnader

Jag tycker det låter rimligt. 

Man kanske inte äter för 80 kr/dag alltid, men ibland kanske man bakar tillsammans, köper en extra yoghurtsort för att tonåringen vill testa, köper en hämtpizza då och då. 

Låter som en otroligt snäll familj som tar sig an er dotter! De ska naturligtvis ha ersättning för mat, normal hushållsförbrukning (tvättmedel, diskmedel, plåster...) och kanske kan man tänka sig att en tonåring som mår dåligt kan kosta lite extra. Om en ledsen tonåring blir lite, lite gladare för stunden av att baka tillsammans eller få åka till favoritfiket eller vad det nu kan vara, så är det väl värt det?

Frågan är ju då alltid vad de personerna äter. Äter de helvegetariskt? Då är det lättare att komma ner i kostnad. Äter de blandkost med fisk, fågel och kött så är det svårare, speciellt om man vill följa de nationella kostråden och äta sunt för kropp och själ. 

Långtifrån alla i Sverige kommer upp i de rekommenderade dagliga 500 g grönsaker och frukt, eller fisk minst 2 ggr/vecka. Det är lätt att äta billigt om man lever på makaroner och korv, med två bitar gurka till på sin höjd, men det är knappast hälsosamt i långa loppet.

Andra berättar hur de får kött av grannen som jagar, eller att de har tid att storhandla i tre butiker för att hitta extrapriser. De flesta har det ju inte så. 

Åter andra verkar nästan njuta av att berätta hur låga kostnader de har och förfäras över andras "höga" (högst genomsnittliga) matkostnader. Som om de vore lite bättre än andra... 

Jag tänker att man får ta trådar på Familjeliv med en stor nya salt. 

Instämmer. 

Sen tänker jag också att även om man KAN minska matkostnader, så kan man inte kräva av någon annan att de ska övergå till vegetariskt eller jaga extrapriser bara för att man själv tycker att det är dyrt med mat. 

Gäller det en situation som i TS låter det klokt att utgå från konsumentverket (eller om det finns liknande beräkningar hos socialtjänsten?) för att landa på en rimlig "mittemellan-summa". En del äter billigare, andra dyrare.