Äldre män attraktiva?

Så försökte på olika sätt få honom att tycka om mig med. Hade vart kär i honom i flera år men började försöka agera på det när jag var 16. Min kompis blev jättesur och slutade umgås med mig, men jag fortsatte ändå. Stalking och värre saker.

Slutade med att jag fick kontaktförbud.

Massor av grejer. Jag tror jag insåg att jag älskade honom redan när jag var 12. Men gjorde inget åt det förrän 16. Jag började försiktigt med att ge komplimanger, krama honom och försöka visa upp mig inför honom på olika sätt, klädsel beteende och försökte se sexig ut. Hade ingen effekt. Försökte mer grejer utan effekt. Min kompis mamma/pappans fru märkte detta och pratade ensam med mig om att jag borde lägga av. Tog inte till mig det utan tolkade det som att hon var avundsjuk. Men var aktsam med att göra sånt när hon såg. Men ingen effekt på pappan.

Sedan märkte min kompis detta och blev sur på mig. Jag berättade för henne att jag var kär men lovade lägga av och hon förlät mig.

La inte av utan försökte uppvakta pappa med sms, Messenger, mail, han sa åt mig att lägga av, jag gjorde inte det sedan blockade han mig.

Sedan vägrade min kompis att vara vän med mig mer och jag fick inte komma dit. Började stalka honom utomhus, när han skulle till jobbet från jobbet, väntade vid hans bil, försökte på olika sätt övertala honom om att jag älskade honom och vi var menade att vara tillsammans (jag var helt övertygad då om att han älskade mig med och bara jag fortsatte skulle det bli vi).

Vid ett tillfälle då jag gjort inbrott på hans jobb för att försöka vänta på honom där (hade tänt ljus, spridit ut rosblad osv)  kom polisen och det blev 3 månader på psyket (LPT) och kontaktförbud.

Jag var 21 då. Jag tror (men är inte helt säker på) att det var han själv (eller en kollega) som ringde polisen. De grep mig, tror även de hade kunnat gripa mig för våldsamt motstånd om de velat (jag försökte göra våldsamt motstånd och knuffa mig ut men det gick inget vidare. Den ene polisen bara vände på mig och sa "Nu lugnar vi ner oss litegrann" eller något sånt och på med handfängsel. Lite känslan av att jag var en myra som försökte brottas med en elefant.  Sedan direkt till psykakuten. 2 skötare tog emot mig, pratade med en läkare och grät varvat med att berätta att jag vill gå hem nu. Fick inte gå hem utan hamnade på en avdelning med LPT. Bestred det inte, bara nån dag där och jag kände att ja, här skall jag nog vara även om jag inte gillar det. Fick inte ha telefon. Fick inte använda patienttelefonen eller datorn. Vet att andra med LPT får pröva sin sak i länsrätten, men eftersom jag inte bestred LPTn så hörde jag ingenting om det.

Massa otäcka psykfall tyckte jag och var rädd för de andra patienterna. Informerad om kontaktförbud (av vårdpersonalen). Har inte försökt kontakta honom sen dess, och det är nästan 10år sen nu. Tror jag försökt tillräckligt och kopplar att nej är nej nu :/ Drömmer om honom ibland men det är sällan numera. Går på psykiatrisk öppenvård men har inte vart inlagd nåt mer.