Hur hitta ni ert drömyrke?

Av en slump.. Och jag visste inte ens att det var mitt dröm yrke förrän jag hamnade på praktik och upptäckte en ny värld.

Jag jobbar med hästar på en stor ridskola och där har jag varit i 16 år nu. Definitivt inte utbildad utan har fått lära mig på plats. Riktigt dåligt betalt med tanke på att det är ett riskfyllt yrke, har samma lön som en som är utbildad så där skiljer det sig inte. Men jag älskar varje sekund av yrket.

Jag utbildade mig till historiker först, men långt in i utbildningen slutade det plötsligt att kännas rätt. Jag kände bland annat att jag uppriktigt håller på att tröttna nu på att bara läsa långa texter och skriva långa texter under skolgången. Jag vart så hungrig på variation istället! Jag började fantisera om hur det hade varit att göra andra yrken? Matematiker som på många sätt är motsattsen till att vara historiker lockade inte heller... Men jag upptäckte att jag säkerligen vill ha en balans mellan bokläsning och räknande, och efter ett tags funderande och letande på nätet med den inställningen i huvudet så hittade jag till kemin (en process som tog lång tid, jag visste inte alls tidigt vad jag ville göra). Man ska inte vara rädd för att byta bana i livet vet jag idag. När man vet att fördelarna överväger nackdelarna - det är då som det är dags att sadla om och köra på! :)

Jag fick ett jobb som taxitelefonist av en ren slump efter flera års kämpande med arbetslöshet. Det visade sig att jag hade en känsla för logistik och planering samtidigt som jag älskade kontakten med kunderna och förarna. Jobbade där i ca 7 år, de flesta åren i kombination med studier. Tack vare den erfarenheten fick jag ett jobb som trafikledare för serviceresor, ett jobb som jag verkligen älskar. Jag lär mig något nytt varje dag och tycker det är spännande när man aldrig vet vilka hinder man stöter på och tvingas lösa så fort och effektivt som möjligt. Jag har de roligaste uppgifterna från taxijobbet och det jag saknade där, bra ledarskap och härliga kollegor.

Jag skriver, som så många vet nu, men det var yrket som hittade mig. Jag kom på att jag tyckte det var roligt och att jag var bra på det.

Hade väldigt jobbig uppväxt och det fanns inga pengar. När jag var 18 började jag känna mig stressad när gymnasiet började närma sig sitt slut. Hade innan jobbat som servitris extra och telefonförsäljare. Jag såg en annons i en korridor om jobb inom LSS på boende. Sökte det och fick det. Så fastnade i det och utbildade mig till sjuksköterska. Vet inte om det är mitt drömyrke men känner inte till något annat än att jobba i vården. Det som är positivt är att man kan välja att jobba med vilken grupp människor man vill egentligen och yrket blir väldigt fritt på det sättet. Nackdelar med det är att det är mycket stressigt arbete och mycket ob.

Tror man ofta halkar in på ett yrke av en slump.

Drömyrke vet jag inte. Jag tror inte jag har något drömyrke. Kan inte se att det finns något som är så roligt jämfört med att vara ledig. För mig är jobbet något som ger pengar för att jag ska kunna göra det jag tycker är roligt när jag är ledig. Valde att utbilda mig till det som jag tyckte lät minst ointressant och som ger bra betalt. Det finns såklart flera saker jag tycker om med mitt jobb. Men drömjobb kan jag inte säga att det är.

En slump. Var så trött på mitt nuvarande jobb så bestämde mig för att söka en arbetsbefattning jag skulle trivas med till pensionen.

En annons om testförare för personbilar dök upp och till min ovisshet så låg testanläggningen i samma kommun som jag bodde i! Sökte direkt och blev anställd pga mitt intresse för teknik samt körglädje.

Älskar mitt jobb!

Jag jobbar inte med det jag utbildade mig till. Precis när jag tog examen var det en liten dipp på arbetsmarknaden så jag sökte i desperation allt som jag hittade och kom in längst ner i industrin. 

På olika sätt har jag sedan jobbat mig uppåt och passerat många arbetsplatser för att till slut hamna där jag är idag. Jag misstänker att jag kommer att gå i pension på denna arbetsplatsen då jag trivs med arbetsuppgifterna och har hyffsat bra betalt.

Gled in på mitt jobb av en slump. Började med att jag behövde ett extrajobb under tiden jag pluggade upp gymnasiebetyg. Sen fortsatte jag extrajobba på samma ställe under tiden jag läste en utbildning. När min utbildning var klar så råkade det finnas en ledig tillsvidaretjänst på samma arbetsplats som jag också uppmuntrades att söka av högsta chefen. Jobbet hade inget med min utbildning att göra men jag gick på magkänslan och sökte, fick det, och varit kvar sen dess. Har även hoppat upp ett steg och har nu egen personal och fungerar som verksamhetsledare. Jag upptäckte att jag tyckte det var kul och utmanande att leda och fördela arbete, det hade jag aldrig trott när jag började. 

Vet inte riktigt om jag tror på idén om drömyrke. Jag har haft alla möjliga jobb och det som gör jobbet uthärdligt är oftast relationen till kollegor/chef, att det är bra stämning osv, jag har kunnat ha jobbiga/krävande arbetsuppgifter men ändå trivts på jobbet för att man haft bra gemenskap och styrningen varit bra. På ett jobb hade jag en roll som av många skulle anses som "kul" eller "spännande" eller "drömmig" (var inom kultur och jag skulle få jobba med något jag hade som fritidsintresse) men det var en jättedålig arbetsplats, kass chef med undermåligt ledarskap, mycket konflikter bland medarbetarna, och det är det enda jobbet jag faktiskt inte trivts på. Trots att det på pappret nog skulle kunna beskrivas som mitt drömyrke. 

Va kul att så många verkar ha yrken ni trivs med! Har just nu jättesvårt att veta vad jag vill, och sätter tyvärr väldigt stor press på mig själv. I och med att jag har väldigt bra betyg så kan jag läsa i princip vad jag vill, och då tänker jag att jag måste utnyttja detta. Inte för att jag nödvändigtvis måste läsa till jurist, läkare eller så, utan mer att jag faktiskt har möjligheten att kunna läsa till mitt drömyrke, men att jag inte vet vad det är....

Jag är 43 år och inte förrän nu efter massa år i olika yrken och genomgått livskriser så vet jag vad jag vill bli. Jag hade toppbetyg i skolan och det gav mig ångest eftersom jag kunde läsa allt. Jag skulle ta ett sabbatsår och jobba var det tänkt så kanske jag visste vad jag ska plugga tänkte jag. Jag kom aldrig tillbaka till skolan då jag hittade jobb som jag trivdes med och fick möjlighet att jobba och bo utomlands i flera år. Nu om ett år tänker jag börja plugga teologi och läsa till präst. Det tog mig 20 år, tre barn och en skilsmässa att komma fram till det.

Om jag var du skulle jag försöka hitta ett jobb och inte hoppa på en utbildning "bara för att", om du är så osäker. Min erfarenhet är att det är när man gör något som man kommer på vad man vill göra istället, eller att man får idéer om vägar man inte ens visste fanns/har tänkt på. Finns så fruktansvärt många olika yrken och likaså utbildningar. Jag upplever att det är lättare att ha hålla utkik efter möjliga karriär och studievägar när man jobbar än när man studerar då studier tar upp all tankekraft på ett annat sätt, då är man nergrottad i det man studerar och fokuserar på det, blir också en annan stress om det inte känns 100% rätt eftersom man hela tiden måste leverera för att inte strula till CSN. 

Vet att det kan vara extra svårt att hitta ett jobb i covid-tider men prova!

Det hittade jag under en gul låda på en loppmarknad!

Varför skriver man ? hur HITTA ni... ? Ser man inte hur fel det är?

Jag har alltid dragits åt teknik så det var lätt att välja en utbildning åt det hållet. Jag tag ett år ledigt under utbildningen och jobbade som musiker. Det var kul, men kändes mer som något jag ville ha som hobby.

Jag började med röstbaserade system av en slump. Det var helt enkelt det första riktiga IT jobb jag fick. Sedan dess har karriären aldrig varit långt ifrån de röstbaserade systemen.

Jag fick tidigare i år (15 år in i karriären) ett drömjobb för ett av de stora tech-företagen där jag nu jobbar med röst/chatt/AI mm.

Det är riktigt roligt och utmanande att jobba med några av de smartaste i världen inom mitt område.

Jag har alltid varit intresserad av världen, ju mer avlägsna och okända platser desto mer spännande. Samtidigt kommer jag från ett hem där det alltid diskuterades politik och orättvisor. Kände tidigt att jag ville göra åhon skillnad, rädda världen som man säger. Pluggade en massa på universitetet, alla kurser jag kunde hitta på temat, engagerade mig i frivilligorganisationer, pluggade språk och sånt. Efter superintensiva studier och några års kämpande efter examen fick jag en chans att jobba med internationell utveckling och har gjort det i 15 år nu. Det är mer än ett jobb, det är mitt liv och min passion. Visst finns det sämre arbetsplatser och dåliga dagar, men jag hade aldrig kunnat tänka mig vara utan mitt jobb. Jag känner att jag gör något viktigt och bra, och att varje dag är intressant. Dessutom har jag fått bo och jobba på Balkan, i Ryssland, Centralasien, Afrika och Latinamerika. Jag har vänner i hela världen och har fått lära mig så mycket om andra och om mig själv. För att svara på din fråga så har jag alltid vetat vad jag ville göra, frågan var bara hur.