BIM MAJ, första barnet

Hej! jag har hängt runt här i BIM-trådarna ett tag men började tröttna på att skriva upp mig på listor eftersom det känns så deppigt nu när vi har försökt så extremt länge. Har tappat räkningen, men tror vi kan va på försök 24-25 nu? tog ut min spiral i oktober 2019 och inget har hänt, vi har gjort en utredning som visar att inget är fel och det är bara att fortsätta. blablabla. Mitt dilemma är att de allra flesta av mina kompisar är gravida eller har barn. Jag skojar inte utan det kommer födas sju bebisar i kompisgänget den här våren/sommaren/hösten. Min bästa kompis ska ha barn i juli. Och nu har en annan nära kompis till min bästis hört av sig till mig och vill styra upp en babyshower. instinktivt vill jag inte gå på någon babyshower och jag vill inte anordna den. särskilt inte eftersom jag kommer vara den enda där som inte är gravid eller som har barn. och det naturliga samtalsämnet på en babyshower är ju barn och graviditet och jag är rädd att det kommer bli för jobbigt för mig att hålla god min i flera timmar när alla andra har en gemenskap och pratar om hur fantastiskt det ska bli att alla är föräldralediga samtidigt osv osv. Men jag vill ju att min bästis ska få en babyshower liksom! hon är värd det! och det känns konstigt att som bästa kompis inte vara med och fira? så missunsamt liksom! Ska jag plåga mig igenom detta eller säga som det är till hon som hört av sig att jag inte VILL??

Vi har fått beskedet att vi får remiss till IVF när vi försökt i två år - så det blir ju oktober/november för oss. vi är över 30 år båda två. Men det betyder ju inte att vi får börja med ivf i oktober/november utifrån att det är kö också, hur lång tid det tar från remiss till att man börjar vet jag inte... men jag och min kille lutar faktiskt åt att göra ivf privat i väntan på den offentliga vården. Jag är 32 nu och det är väl varken ungt eller gammalt, men jag är så stressad och mår så dåligt att jag inte tror att jag kan vänta till i vinter och må såhär dåligt under tiden. till vintern hinner jag fylla 33 och min kille 37 och vi vill ju gärna ha flera barn liksom, så vi känner väl också att vi har tiden emot oss litegrann. men ja, tills vi har bestämt oss för om vi ska göra ivf-försök privat är det ju bara att kämpa på hemma. verkar inte finnas några alternativ eller andra typer av behandlingar förutom IVF när det är oförklarlig barnlöshet.

Jag funderar vidare på den där babyshowern <3 jag tror också att det är bäst att vara så öppen som möjligt. min bästa kompis, eller ja, alla mina kompisar vet mer eller mindre detaljerat om att vi försöker och att det inte går så bra. och de har oftast respekten att inte slänga fram för mycket barn och graviditetssnack när jag är med. men jag undviker också att träffa två gravida kompisar samtidigt. men just på en babyshower ställs det liksom lite på sin spets. oh well. vi får se hur jag gör. 

ja tanken är ju såklart att det ska vara coronaanpassat utomhus, men vi får se. min kompis som är gravid vet redan om min situation och hon förväntar sig nog inte att jag ska styra upp en babyshower.. men det är väl att det känns lite jobbigt att berätta för hon som jag inte känner så bra som vill planera ihop med mig.. men jag funderar vidare och lurar på om jag kanske kan vara med och planera och fixa inför, och så får jag väl bli "sjuk" om det känns för jobbigt att vara med just den dagen. Man har ju bättre och sämre dagar när man kämpar på med ofrivillig barnlöshet. i bästa fall blir jag gravid nu den här månaden och då är det ju inget problem längre. 

Åhhh herregud. jag bor också i skåne. tre månader för ett första läkarbesök och sen 6-12 månaders väntetid är ju helt orimligt. Jag hinner ju nästan fylla 35 eller ja, iallafall 34 innan dess om man räknar med 12 månaders kö. får jag fråga vart du har fått informationen ifrån kring kötiden? jag har haft oerhört svårt att komma fram på rmc:s telefonnummer för jag vill fråga just kring kötiden för ivf. 

Tack för svar!!