BIM MAJ, första barnet

Fan att man ska vara så nyfiken! Jag kunde inte sova alls inatt så har varit vaken större delen. Där vid 03.30 var jag så fruktansvärt kissnödig och jag kunde inte låta bli att ta ett tidigt test.. så dumt! Det var negativt och nu är jag bara nedstämd. Kunde iofs somna om en liten stund efter detta vilket var positivt men ändå! Jag vet att det fortfarande är tidigt att testa nu så det finns ju fortfarande en möjlighet men just nu känns allt hopp bortblåst..

Välkommen. Kul att ?se? dig icke anonym också. Låter som en supersambo du har.

Tror inte du kan jinxa något, du väntar ett barn. Inte missfall, det är okej att vara glad och förväntansfull även om det är en risk.

Jag har gått med i både BF- och Facebook-grupp (har hållit utkik efter dig!) för att jag bara vill vara glad och förväntansfull denna gång :) sist tvekade jag eftersom jag blödde/hade rosa spottings från BIM och precis när jag bestämde mig för att gå med i en BF-grupp på FL satte missfallet ingång på riktigt.. denna gång känns allting bättre och jag vill inte missa något ifall den lille stannar kvar denna gång. Vill den inte det kan man ju kliva ur grupper. Det gör ont, men det är ändå missfallet i sig som är det jobbiga.

Så kom och var med tycker jag! Vi har dessutom samma BF! (enligt app, sånt där kan väl alltid ändra sig) kram!

Kul att se sitt "riktiga" jag, välkommen! <3

Fattar precis vad du menar. Jag är med i en grupp på fb för oss som försöker bli gravida efter MF/ma och det har varit guld även när jag har plussat. Där är vi välkomna att stanna oavsett om vi går hela vägen vilket är väldigt skönt. Alla som är där har ju gått igenom samma sak och det kan faktiskt vara skönt att då läsa om solskenshistorierna också. Men en bf-grupp vet jag inte om jag någonsin kommer att gå med i..

Deg känns lite orättvist pratade jag och sambon om igår, att vi aldrig kommer vara ett av de paren som liksom njuter av eller under en graviditet. Vi kommer nog oroa oss hela vägen om vi någonsin har turen att hamna där. Jag kommer aldrig hitta på något kreativt sätt att berätta för honom att jag är gravid som man kan se andra göra. Allt det där försvinner för oss efter 5mf, 1ma i v17 och 1 utomkveds. Idag har jag dessutom bara 1 äggstock och 1 äggledare. På kvällarna när vi ligger i soffan smeker han ofta mina ärr på magen medan vi tittar på TV eller nåt. Märker på honom då att han ligger och grubblar eller blir ledsen. Der känns så orättvist..

Nåväl, det var OT. Vad jag tänkte säga var att jag förstår din känsla av att inte våga gå all in än pga riskerna. Men vet du? För varje dag du gläds även om det är tidigt är det en dag mer du har fått vara lycklig. Vad är skadan i det tänker jag? Der värsta som kan hända är att du har fått vara lycklig en dag till. Att ta ut sorger i förväg är ingen väg att vandra på. Du har haft tur, du är gravid och allt som har hänt oss måste inte hända dig. MF är vanligt, visst, men det drabbar faktiskt långt ifrån alla. Jag hoppas att du vågar njuta. <3

Har både laddat ner gravidappr och gått med i grupper, jag försöker se det som att lyckan kommer stanna för vill inte gå runt och vänta på ett missfall.

Det år svårt att följa sina egna råd, jag vet. Vi gör alla så gott vi kan helt enkelt.

Vet du, det hade varit skillnad tycker jag om du bara tagit allt det här för givet. Det hade kunnat provocera mig på en bra dag tom. Menndet gör du inte. Du är genuin, du är.ödmjuk, du är klok och du missunnar ingen det du har. Du förtjänar det här! Du förtjänar att få vara lycklig, få njuta och få längta. Våga tro och hoppas på att det kommer gå vägen. <3

Jag fick som sagt mens igår (elfte misslyckade försöket, men har försökt i mer än ett år bara att mens och ÄL försvann ett tag förra året) och samma dag får min sambos brorsa och hans fru sitt andra barn. Det är alltid den timingen: när jag fick veta att de väntade barn fick jag också mens samma dag. Jätteroligt för dem såklart, men den här brorsan är 50 och även om jag vet att män inte har samma tidspress som kvinnor så känns det så ironiskt att en 50-åring är mer fertil än mig och min sambo  Hans fru är i 40-årsåldern så det är ändå hoppfullt på ett sätt såklart att veta att hon kunde få barn igen lite senare i livet, men det spär också på känslan av att "alla" får barn utom vi. Förlåt för deppigt inlägg.

Min nästa BIM blir i början av juni, men jag hänger gärna kvar här för att heja på er andra. Hoppas på många plus här denna månad, för även om man ibland kan känna sig lite missunnsam eller avundsjuk ibland på folk i ens närhet som kastar gravid- och barnnyheter i ens ansikte var och varannan dag så vill jag ändå trycka på att det är en helt annan sak med er! Att vi här inne blir genuint glada för varandra när det kommer fina plus och goda nyheter i den här gruppen 

Tack fina du  Jag är så glad att man som sagt kan få skriva av sig här och att ni orkar lyssna och stötta. En sån här regnig mensdag är dina förslag precis vad jag behöver: äta och dricka något gott, titta på någon bra tv-serie och så valpgos på det. Hon ger mig några grå hårstrån den lilla damen för att hon har så dålig aptit just nu, men jag tror på riktigt att den här fyrbenta "bebisen" är räddningen just för mig under den här utdragna, stundvis tärande processen.

Hur mår du? Har du känt av någon skillnad motför en "vanlig" cykel nu när du plussat?  Jag kunde förresten inte skricka något DM till dig för det står att din sida/profil är privat.

Jag går sönder.

Vaknade idag och kände att i stort sett alla gravsymptom var borta. Tog ett test som var betydligt svagare. Har bokat blodprov kl 14 idag för att få det dokumenterat men jag vet redan att jag väntar missfall. Igen. Jag har inga ord i världen som räcker till för att förklara vad jag känner just nu. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer. Jag ger upp.

Hej alla! Det har varit en otroligt omtumlande dag men nu kan jag uppdatera er. Började med provtagning på vc men där saknades remiss så de ville inte ta något. Mitt under besöket när jag bröt ihop fick jag plötsligt väldigt ont i magen så de skickar mig akut till gyn sjukhuset för kontroll.

Där visade det sig att nytt gravtest var så positivt det kunde bli och sedan fick jag det här ultraljudet som blev daterat till 5+3.

Tydligen spökar kroppen extra när man väntar två. Ja, två. Vi väntar tvillingar och allt är helt som det ska vara! Gråter och skrattar om vartannat. Tänk så fel man kan ha. Var så övertygad om missfall. Och så är där två!!!!

Personligen känner jag att 1 eller 4 är de mest rimliga. Känner inte att jag har rätt att gå med i BIM längre tid (har bara försökt 1.5 gång så känns ofint att gå in där med er andra som kämpat länge).

Alt 2 hade också funkar men kanske inte en ny för juni utan mer kanske en ?för alla vi första försök som vill bara med här? (namn kan kluras på, haha) och där samlat oss som är intresserade, en del i denna grupp har ju nog lämnat redan.