BIM MAJ, första barnet

Är det nån som äter/har ätit rosenrot och/eller bidrottninggele? Jag började i och med min senaste mens och nu ligger min temp långt under vad den brukar göra under den här perioden i cykeln. Eller rättare sagt långt under vad den nånsin har gjort. Kan det vara rosenroten eller bidrottninggelen som gör det? Nån som har erfarenhet av det??

Vet egentligen inte om jag tror att det hjälper att äta tillskott av olika slag men just nu känner jag att jag provar allt som går typ! Körde med bisolvonmetoden för några månader sedan, men slutade efter jag provat 1 cykel. Kändes inte riktigt bra att stoppa i mig hostmedicin när jag egentligen inte behövde det!

Är det fler än jag som har funderingar kring framtida boende och så? Jag och min sambo letar hus, men samtidigt blir jag rädd att vi ska stå där med ett hus och så kanske vi inte kan få barn. En del av mig vill vänta och se om vi ens kan få barn innan vi slår till, men en annan del (lite fånig och "andlig" kanske) tänker att ett hus kanske snarare hjälper till att få det där barnet på något sätt. Hur tänker/har ni tänkt kring sånt här?

Jag förstår precis hur ni tänker! Om det inte blir en bebis så hade jag tyckt att det var så jobbigt att "ge upp" allt det jag tycker är bra med där vi bor nu, för att ha bra förutsättningar för småbarnslivet - men så blir det inget barn! Många villaområden vi tittar på är nybyggnationer och där kommer det ju flytta in hoper av småbarnsfamiljer, så det skulle kännas extra tungt att - som du säger - vara "paret utan barn". Det som gör mig extra tveksam är att vi bara har en tvåa, om än en stor en (ca 75kvm), så en ev. bebis skulle inte få eget rum förrän efter en flytt. 

Jag tror att något man behöver försöka lära sig om man är i denna processen en längre tid, eller har någon typ av infertilitet, att livet går inte att planera! Jag och min fästman köpte ett radhus för två år sen, men för mig hade jag gjort det valet oavsett om jag kommer få barn eller inte, för jag ville ha ett hus i sig särskilt med trädgård. Men är det något jag kan känna att jag ångrar är att vi väntade med att börja försöka tills vi hade flyttat in (bygget tog ett år). Var besatt med att alla yttre förutsättningar skulle vara perfekta, istället för att följa mitt hjärta och förstå att man inte kan planera livet på det sättet.

Hej! jag har hängt runt här i BIM-trådarna ett tag men började tröttna på att skriva upp mig på listor eftersom det känns så deppigt nu när vi har försökt så extremt länge. Har tappat räkningen, men tror vi kan va på försök 24-25 nu? tog ut min spiral i oktober 2019 och inget har hänt, vi har gjort en utredning som visar att inget är fel och det är bara att fortsätta. blablabla. Mitt dilemma är att de allra flesta av mina kompisar är gravida eller har barn. Jag skojar inte utan det kommer födas sju bebisar i kompisgänget den här våren/sommaren/hösten. Min bästa kompis ska ha barn i juli. Och nu har en annan nära kompis till min bästis hört av sig till mig och vill styra upp en babyshower. instinktivt vill jag inte gå på någon babyshower och jag vill inte anordna den. särskilt inte eftersom jag kommer vara den enda där som inte är gravid eller som har barn. och det naturliga samtalsämnet på en babyshower är ju barn och graviditet och jag är rädd att det kommer bli för jobbigt för mig att hålla god min i flera timmar när alla andra har en gemenskap och pratar om hur fantastiskt det ska bli att alla är föräldralediga samtidigt osv osv. Men jag vill ju att min bästis ska få en babyshower liksom! hon är värd det! och det känns konstigt att som bästa kompis inte vara med och fira? så missunsamt liksom! Ska jag plåga mig igenom detta eller säga som det är till hon som hört av sig att jag inte VILL??

Vi har fått beskedet att vi får remiss till IVF när vi försökt i två år - så det blir ju oktober/november för oss. vi är över 30 år båda två. Men det betyder ju inte att vi får börja med ivf i oktober/november utifrån att det är kö också, hur lång tid det tar från remiss till att man börjar vet jag inte... men jag och min kille lutar faktiskt åt att göra ivf privat i väntan på den offentliga vården. Jag är 32 nu och det är väl varken ungt eller gammalt, men jag är så stressad och mår så dåligt att jag inte tror att jag kan vänta till i vinter och må såhär dåligt under tiden. till vintern hinner jag fylla 33 och min kille 37 och vi vill ju gärna ha flera barn liksom, så vi känner väl också att vi har tiden emot oss litegrann. men ja, tills vi har bestämt oss för om vi ska göra ivf-försök privat är det ju bara att kämpa på hemma. verkar inte finnas några alternativ eller andra typer av behandlingar förutom IVF när det är oförklarlig barnlöshet.

Jag funderar vidare på den där babyshowern <3 jag tror också att det är bäst att vara så öppen som möjligt. min bästa kompis, eller ja, alla mina kompisar vet mer eller mindre detaljerat om att vi försöker och att det inte går så bra. och de har oftast respekten att inte slänga fram för mycket barn och graviditetssnack när jag är med. men jag undviker också att träffa två gravida kompisar samtidigt. men just på en babyshower ställs det liksom lite på sin spets. oh well. vi får se hur jag gör. 

Jag ser definitivt ett streck! Åh wow! Stort grattis! <3 Du får fira med alkoholfritt bubbel <3

Iii absolut ett streck! Grattis :)

Helt klart ett positivt test. Stort grattis! <3

Superstort grattis! Det är ju ett tydligt plus! <3

Men wow, GRATTIS <3 hoppas den lilla stannar!! har följt dig ett tag och du känner nog igen mig också. Du ger mig så mycket hopp nu att vi kanske också lyckas på egen hand innan ivf.

Jävlar vad starkt det är för att ha en bit innan BIM!! :O GRATTIS!!! Och Babyplan mäter 25miu, så de är inte de känsligaste (den ligger på 10miu) så det är verkligen ingen spök det där! :D håller tummarna!!