Tyvärr vet jag inte vad detta innebär, eftersom jag inte är så insatt i de här bitarna än. Men jag förstår att du blev helt sänkt av att få ett sånt besked. :( <3 Finns det något man kan göra (med medicin eller andra metoder) som kan sänka TSH?
Ja, det är förbannat orättvist :( Man önskar ju att det kunde ha fördelats lite jämt över alla som försöker få barn, än att det ska vara såhär för några och för andra går det superlätt. :/
Nej men tjejer, visst ser ni vad jag ser? Testade bara för att vi hade tänkt dricka bubbel ikväll, BIM är egentligen inte förrän på måndag-tisdag till veckan. Testade med ett vanligt test från Babyplan och det är ju svagt men visst är det ändå positivt? Vågar inte lite på mina egna ögon!
Beklagar :( våra kroppar jävlas med oss ibland, tänk hur mycket våra lärare och föräldrar skrämde oss om hur man kan bli gravid när vi var yngre? Känns som kroppen besvikar oss nu! MEN om dem har hittat något fel så har dem iaf något att jobba med? Jag är en som fick ?aja allt ser bra ut, vad ska vi göra? så jag hoppas verkligen dem kan faktiskt hjälpa dig nu, kram!
Hoppar in här nu för vårt 14:e försök. Var på utredning igår där allt såg bra ut för både mig och min sambo. Vi kämpar på och hoppas på det bästa...
Tänker att jag nu säger upp NC, slutar tempa och testa med ÄL-stickor, för att släppa på kontrollen som man så lätt försöker ha.. för tror bara det stressar undermedvetet. Näe, nu blir det att gå på känsla helt enkelt. Och så går jag på akupunktur för att försöka slappna av och komma i balans. Har varit där 6 gånger nu.
Hörni, hur tänker ni gällande hälsan och kost? Fick ett hem ett "livsstilsråd" med blanketterna för IVF. Det tillsammans med den dåliga upplevelsen från fertilitetskliniken med min vikt sätter det definitivt griller i huvudet på mig. Äter ni inte alls socker? Röker och dricker aldrig? Dricker inte ens läsk pga koffein? Behöver nog göra hur andra tänker, för vill heller inte leva ett liv där behöver ha ångest över sånt.
Kan tillägga att jag tränar 4 dagar veckan, går några promenader i veckan, äter i princip bara hälsosam veg mat och socker endast på helger. Slutat med Kaffe och energidricka. Dricker alkohol 1 gång per månad och tar kanske en cigg i veckan (slutade för några månader sen, det är DEF det svåraste för mig)
Alltså hörrni, jag har varit frånvarande hela helgen och inte läst något, men jag tänkte smått att jag skulle ta ett gravtest idag (rfsu vanliga teststickor) och jag är nästan säker att jag ser ett streck, hoppas bara att det inte är spök, men tycker tillika inte det då jag testat mycket förr och aldrig fått såhär!
Jag skriver in mig här men med osäkert BIM pga MF på försök 3.
Hur planerar ni för ert försök? Förbereder ni er något? Vid vilka dagar har ni sex? Är rädd vi har sex för sällan men svårt att hinna vara jätteaktiv
Jag håller på att explodera inuti och känner att jag måste få skriva av mig och se om jag/vi är ensamma i det här:
Det känns som om det här försökandet håller på att ta död på vår relation. Min sambo tycks aldrig vilja ha sex längre, han har inga problem med att det går en månad typ ocjbdet gör mig så stressad av flera skäl. Efter vårt senaste MF verkar han tom undvika all fysisk beröring bortsett ifrån enstaka pussar i förbifarten ungefär dessutom. Han har slutat säga godnatt, bara vänder sig om och somnar. Vi pratar knappt ens med varandra längre och när vi är ensamma är det som om han gör allt han kan för att faktiskt undvika att vara ENSAMMA. Alltså han hittar på projekt här hemma, renovering etc. Vi har en ledig helg i månaden tillsammans pga att jag jobbar skift. Då har det varit viktigt för oss att vi somnar och vaknar, äter frukost ihop. Den här helgen har jag både somnat och vaknat själv. Han grejar all vaken tid och efter middag vid typ 21 (jag har fått äta ensam för han "ska bara") så somnar han i soffan.
Jag har börjat få tankar så som "tänder han inte på mig längre? Älskar han mig inte? Vill han ens ha barn med mig?". Det är fruktansvärt jobbigt. Och att få nobben hela tiden tär på mitt självförtroende och självkänsla. Jag älskar ju honom och är superattraherad av honom. Jag vill ju ligga med honom barn eller inte liksom. Me han tycks inte vilja alls..
Vi bägge hade svårt att somna igårkväll och när han frågade mig vad som var fel och jag försökte berätta så svarade han med tystnad tills han till slut somnade. Och kvar låg jag och stirrade i taket...
Min älskade älskade sambo.kan inte tänka mig livet utan honom och nu känns det som att jag kanske måste börja göra det. Jag går sönder. Är det någon mer här som kan känna igen sig i att samlivet förändrats sen ni började försöka bli gravida? Hur har det påverkat er isf och hur är det mellan er? Goda råd tack.