BIM MAJ, första barnet

Men OOMGG skrek typ. Det är du så värd som har kämpat så länge! Förstår att du kommer vara orolig ett tag framöver, men vi kommer verkligen hålla tummarna för att det ska gå vägen. För det ska gå vägen! Ingen tvekan om att det är positivt, stort grattis! Det ger sånt hopp till oss andra med, har aldrig fått ett positivt under 15 månaders tid.

Åh vad kul! Allt går åt rätt håll för er nu! Jag önskar att jag kunde göra tusen emojis som bättre visade exakt hur glad jag är för er skull, men tyvärr är ju FL knäppt sådär. Ikväll blir mitt glas bubbel tillägnat er :) <3 

STORT GRATTIS!!!!!! Åh hoppas hoppas det går hela vägen för dig!!!!!!! Får jag fråga hur ni hade myste under denna månaden när du plussade? ÄL-test? KRAM

En fråga till er som tempar. Jag skulle vilja tempa nu fram till dess att vi börjar en utredning för att se om jag verkligen har ägglossning varje månad, då jag tror att jag inte har det öht många månader. Den teorin bekräftades också lite då jag tog progesterontest 7 dagar efter förmodad ÄL och fick 4 i resultat och man ska ligga över 50 gärna. Vill ha lite data att visa på eventuell utredning sedan. Kommer inte tempa efter bekräftad ÄL då jag helst skulle slippa alla test då de ofta stressar, men känner att det skulle vara bra att veta inför eventuell start med utredning och Letrozol som varit på tal tidigare i mitt fall.

Min frågor till er är,

1. Vad har ni för termometer?

2. Hur lång tid tar det innan svaret visas?

3. Tempar ni en eller flera gånger varje morgon? Läste om någon som tog 3 mätningar varje morgon bara för att försäkra sig om att hon fått samma resultat på minst 2 mätningar.

Tack <3

Jag håller på att explodera inuti och känner att jag måste få skriva av mig och se om jag/vi är ensamma i det här:

Det känns som om det här försökandet håller på att ta död på vår relation. Min sambo tycks aldrig vilja ha sex längre, han har inga problem med att det går en månad typ ocjbdet gör mig så stressad av flera skäl. Efter vårt senaste MF verkar han tom undvika all fysisk beröring bortsett ifrån enstaka pussar i förbifarten ungefär dessutom. Han har slutat säga godnatt, bara vänder sig om och somnar. Vi pratar knappt ens med varandra längre och när vi är ensamma är det som om han gör allt han kan för att faktiskt undvika att vara ENSAMMA. Alltså han hittar på projekt här hemma, renovering etc. Vi har en ledig helg i månaden tillsammans pga att jag jobbar skift. Då har det varit viktigt för oss att vi somnar och vaknar, äter frukost ihop. Den här helgen har jag både somnat och vaknat själv. Han grejar all vaken tid och efter middag vid typ 21 (jag har fått äta ensam för han "ska bara") så somnar han i soffan.

Jag har börjat få tankar så som "tänder han inte på mig längre? Älskar han mig inte? Vill han ens ha barn med mig?". Det är fruktansvärt jobbigt. Och att få nobben hela tiden tär på mitt självförtroende och självkänsla. Jag älskar ju honom och är superattraherad av honom. Jag vill ju ligga med honom barn eller inte liksom. Me han tycks inte vilja alls..

Vi bägge hade svårt att somna igårkväll och när han frågade mig vad som var fel och jag försökte berätta så svarade han med tystnad tills han till slut somnade. Och kvar låg jag och stirrade i taket...

Min älskade älskade sambo.kan inte tänka mig livet utan honom och nu känns det som att jag kanske måste börja göra det. Jag går sönder. Är det någon mer här som kan känna igen sig i att samlivet förändrats sen ni började försöka bli gravida? Hur har det påverkat er isf och hur är det mellan er? Goda råd tack.

Hörrni, börjar fan bli nervös här. Det senaste året har jag haft ÄL på cd 15-18. Nu är jag på cd 19 och har inte ens fått en peak än. Är det någon som har fått sen/utebliven ÄL cyklen efter äggledarspolning? Enligt läkare uteblev min ÄL inte förra cyklen men cyklen innan och hade blivit rätt otrolig om denna också uteblev (trots alla tester på mig ser finemang ut)

Hörrni, så lustigt hur allt kan vända. Kom hem till en fin middag med levande ljus och en flaska vin. En sambo som öppnade upp sig. Fina samtal och en TV som var avstängd tills vi gick och la oss. Bara vi och en massa härliga skratt. Och ett positivt ägglossningstest på det.

Tack för allt stöd och goda råd! Visade sig att mina farhågor var helt obefogade och att bristen på närhet ifrån min sambo och avståndstagandet berodde på något helt annat så som stress och skam. Det och ilskan/sorgen över alla våra MF. Stressen över remissen till Ivf osv. Känns så otroligt skönt att ha rert ut allt och extra skönt att der kom på hans initiativ. Blev så lättad och överraskad att jag började gråta när jag kom hem och såg vad han hade gjort. Min älskade, älskade sambo och livspartner. Gud, känner mig plötsligt som nykär igen, haha.

Hur lång lutealfas har ni?

Då jag fått positivt äl-test blev min bil flyttad så uppdaterar listan. :) link92 - är så otroligt glad för din skull. Du är så värd det här efter ert kämpande! Och ni andra med givetvis men link har jag sett och följt länge nu så jag kan inte hjälpa att bli extra glad för henne. Kram!

Åh, hejja superspermier!!!

Hur berättade du för sambon? Det är verkligen något jag ibland kan dagdrömma om, hur jag ska berätta för min man och min familj. Tittat massa youtube videos där folk överraskar sina partners och familj, blir lika exalterad varje gång inför den dagen jag kan överraska familjen.

Minns dig särskilt ifrån sept/okt-tråden när min bästa vän dog mitt under ett av mina missfall. Du var så fin och stöttande mot mig då trots att du hade det så kämpigt själv. Glömmer det aldrig. Efter det dröjde det rätt länge innan jag orkade mig in hit igen. Och att då få mötas av att det äntligen är din tur gjorde mig så otroligt glad att jag fällde en tår. Vet inte om mina hormoner spelar mig ett spratt med kanske men ändå. Haha.

Önskar dig allt pirr i världen!

Tänkte att det kanske är dags att sluta vara anonym också. :) Det är alltså jag som är "anonym (lite halvt)". 

Igår kom min sambo hem med rosor och choklad och mitt favoritgodis. Jag blev så himla förvånad och så lycklig. Jag är såklart livrädd och lycklig omvartannat, men jag försöker njuta. 

Jag sitter här och tvekar över att gå med i BF januari-tråden (enligt app har jag BF 10 januari 2022), för det känns som att jag kommer jinxa då. Samma med Facebookgrupper. Hur har ni tänkt kring det här Amandannn och Link92? (och om det är någon mer här som plussat såklart)

Låter väldigt jobbigt att inte ha koll på äl när man väntar på den. Hoppas det kommer visa sig snart när äl är/var.

Intressant att du tar upp det där om jobbet då jag precis har sagt upp mig för att jag, precis som du, inte mår bra av det. Jag vet inte heller hur det kommer bli nu i sommar och i höst men har sökt utbildning till hösten så hoppas på att jag kommer in annars löser vi det på ett annat sätt. Men jag känner att jag mår så mycket bättre nu bara av att veta att jag jobbar månaden ut och sen är det över. Du/ni kommer säkert fram till vad som är bäst för dig och hoppas du vågar ta steget så du kan må mycket bättre :)

Oj hjälp vad man har missat inlägg! :D

Har suttit säkert 1 timme och läst igenom! Det är verkligen hela spannet med känslor: glädje, sorg, frustration, besvikelser...Men framför allt medkänsla och stöttning. Har skrivit det förut men det är otroligt vilket band man känner till alla i tråden. Vägen ser lite olika ut för oss. Men den går ändå mot samma mål - att bli gravid <3

Själv var jag på HSSG undersökning för 2 veckor sedan. Allt såg bra ut och det var fri passage på äggledarna. Jag hade även släpat med min kära make som fick göra ett spermaprov- som såg jättebra ut! Jag hade även ett ?ledande? ägg som såg ut att kunna släppa inom några dagar.

Så kontentan av detta. Ja friskt, hälsosamt par som får fortsätta kämpa på i sänghalmen.

Men som någon skrev tidigare på sa även vår läkare att när ÄL tester väl blir positivt så är det i många fall nästan försent. Så det bästa tyckte hon var samlag 2/3 dag från mensens slut. Blir det inget denna gång så testar vi den taktiken :)

Skönt är iaf att vi väl passerar 1 år i försök så kan vi bara kontakta reproduktionsklininen o boka tid då vi är klara med ?förundersökningen?.

Till er som plussat - STORT GRATTIS! Det måste kännas så underbart!

Men hur kände ni veckan efter ÄL? Kunde ni skönja några tecken alls? Ni som varit gravida men tyvärr fått missfall - minns ni hur det kändes då ni blev gravida?

Nu är det 1 veckas låååååång väntan kvar. Hur gör ni för att fördriva tiden o inte googla sönder er? Jag håller själv på att helt seriöst bli galen.

Intressant det där med drömmar! Jag har nämligen drömt om att jag fått mens/börjat blöda från märkliga ställen på kroppen dagarna innan mensen har kommit. Ren slump kanske. Men hoppas man får drömma om en bebis eller gravidmage denna gång :D

Hade du någon nidblödbing eller spottings?

Holy fuck. Äl+8, 6 dagar kvar till bim och jag fick ändå detta. Och här sitter jag och kan inte sluta gråta. Jag år livrädd. Det kännsa som om jag väntar mitt 8:e mf, kan verkligen inte känna annorlunda. Gud.

Hej på er, 

Jag minns inte om jag officiellt lämnat den här gruppen (har på senaste hängt i en BIM-grupp enbart för oss som försökt en längre tid). Eftersom jag inte är riktigt säker på det, och bara är otroligt glad, så ville jag få berätta att jag magiskt nog har plussat för några dagar sedan. Det tog 10 försök, 5 besök hos kvinnosjukvården för mina mellanblödningar och massa tjat för att få ta bort polypen som ingen kommit ihåg att nämna för mig förrän sista besöket. Men polypen rykte till slut efter mina påtryckningar och ta-da. 3 veckor senare har jag nu plussat! :D

Ge er inte, ni som känner att något inte står rätt till med er kropp även om vården säger "Allt ser fint ut". Det fick jag höra 40 ggr, men jag stod på mig och här sitter jag nu med ordet "GRAVID" på en sticka <3

Lycka till och kram på er alla <3

Hej på er, 

Jag minns inte om jag officiellt lämnat den här gruppen (har på senaste hängt i en BIM-grupp enbart för oss som försökt en längre tid). Eftersom jag inte är riktigt säker på det, och bara är otroligt glad, så ville jag få berätta att jag magiskt nog har plussat för några dagar sedan. Det tog 10 försök, 5 besök hos kvinnosjukvården för mina mellanblödningar och massa tjat för att få ta bort polypen som ingen kommit ihåg att nämna för mig förrän sista besöket. Men polypen rykte till slut efter mina påtryckningar och ta-da. 3 veckor senare har jag nu plussat! :D

Ge er inte, ni som känner att något inte står rätt till med er kropp även om vården säger "Allt ser fint ut". Det fick jag höra 40 ggr, men jag stod på mig och här sitter jag nu med ordet "GRAVID" på en sticka <3

Lycka till och kram på er alla <3