NatMar005 skrev 2021-05-17 16:29:16 följande:
Har nu fått graviditeten medicinskt bekräftad med blodprov som jag tog i fredags och ringde idag till gyn för att boka in vul i v6 enligt vårt läkares ordination. Frågade barnmorskan jag pratade med om jag skulle kunna få gå på extra provtagning för att se så hcg stiger som det ska med tanke på att vi haft utomkveds och ma. Och alla mf med för den delen.
Då skrattade hon och sa "här överbehandlar vi inte, du får vända dig till mvc isf".
Förklarade att det inte gick pga att vi inte blir inskrivna där förrän efter v12 och då svarade hon "Jaha. Men då får du tänka som elitidrottare gör; varje graviditet du får är som en ny boll. Du får bara släppa den gamla och fokusera på den nya. Annars vinner man aldrig en match".
Frågade henne om hon tyckte det var en proffsig jämförelse och om de har för vana att svara med sådär oskön victim blaming där man antyder att de är min kassa tävlingsinstinkt som orsakar mina traumatiska missfall. Hon svarade inte och sen la jag på luren.
Känner mig så satans nergjord av vården hela tiden. Är det verkligen så jävla konstigt att jag är nervös och orolig? Måste man verkligen svara på det där okänsliga sättet när en patient är inskriven på specialistvård? Förlåt, behövde bara kräka av mig.
Tack nimär verkligen guld allihopa och jag är så glad för att jag fortfarande får hänga här med er!! Jag är tacksam för att jag är gravid, det är jag verkligen, men jag mår skit rent psykiskt. Har börjat drömma att jag får missfall, vaknar med panik och låste känna efter under täcket. Är kissnödig hela tiden men håller mig för vågar inte gå på toaletten. Alltså allt det här tär så oerhört på mig..
Ååh, jag lider verkligen med dig! Som jag skrev till dig tidigare: någon som jobbar med detta dagligen och möter människor som har det svårt gällande fertiliteten borde kunna uttrycka sig lite smidigare och tänka sig för vad den säger och hur den säger det! Det låter som ett väldigt okänsligt bemötande och jag hoppas att du får prata med någon annan som kan visa lite mer medkänsla och förståelse för den oro du känner. Och det är ju förståeligt såklart, att du känner oro alltså med tanke på dina tidigare missfall. Det låter verkligen jättejobbigt med all oro och mardrömmar och så det dåliga bemötandet på det! Önskar att vi kunde göra något, eller om det finns någon annan hjälp att få för att må lite bättre i den här processen? <3
Sjävklart vill vi ha dig kvar i gruppen, det säger i alla fall jag, och vi är så många som håller tummarna för att det ska gå hela vägen denna gång! Du om någon är så välförtjänt av en fin och fullgången graviditet efter allt du varit med om <3