Hej
Fått en helt underbar sladdis nu vid 40 år men möter så mycket konstiga reaktioner. Andra barnen är 15 & 13 år. De älskar sin lillebror. Jag har mer tid, lika mycket ork o detta ger oss så mycket glädje. Ändå får jag känslan av att många tycker det är själviskt att skaffa barn vid 40? Vad tycker ni? Pappan är 39. Vill ha många svar ????
Strunta i vad andra tycker!
Och många läser in negativa reaktioner i andra, även där det inte finns... Fundera på om du är känslig och gissar/tror att folk är negativa när de egentligen är tex överraskade eller förvånade över att ni orkar "börja om".
Om du bemöter alla med din glädje så kanske du slipper så många negativa reaktioner? Annars är det ganska lätt att sortera bort negativa personer genom att sluta umgås med dem!
Ex: Du ska träffa någon släkting/vän och du vet inte hur denne kommer reagera när de ser din baby.
Då hade jag tagit fram mitt gladaste humör och största leende och inlett med: "Jag hoppas du hört våra glada nyheter! Äntligen har XYZ kommit till oss och det är ju helt fantastiskt att få det här lilla knyttet!"
Då får det vara en mycket bitter och hårdhjärtad person som du träffar om denne sågar dej vid fotknölarna med ett : "Jag tycker det är själviskt att skaffa barn så gammal, hur ska det här gå tror du?"
SVAR: "Det kommer gå finfint om jag bara sorterar bort alla negativa personer ur min vardag, så det var trevligt att se att du mår bra och jag hoppas du kommer ha en bra sommar. Hör gärna av dej om du vill komma och träffa oss och glädjas med oss, men idag orkar jag inte med negativa kommentarer eller att behöva försvara vårt val av familj så jag går hem nu. Hälsa alla!"
Vi fick också en sladdis så det är 11 år emellan drygt. Och visst fick vi kommentarer ibland, främst att jag skulle passa på att njuta ordentligt - hur vet jag om jag gör det?
Och andra mer negativa som att det var väl onödigt att börja om igen?
Men det som varit mest trist egentligen är att vi inte har några vänner som har småbarn. De vänner vi har hade ju liksom vi passerat småbarnsåren, deras hus är inte barnsäkrade längre, de reser och gör utflykter anpassat för äldre barn osv. Precis så som vi levde innan den lilla kom. Och det här har gjort att vi inte umgås så mycket mer. Den lilla bara stökar runt, har inget tålamod och man märker att de tycker att det är jobbigt. Gulligt en kvart kanske men sen vill man att han ska ta det lugnt och sätta sig i ett hörn med lite lego typ.
Har en ni fått nya vänner?
Nu är iofs vår son bara 2,5 veckor gammal (jag är 42), men hittills har jag inte fått några negativa kommentarer. Mina kollegor har faktiskt t o m glömt att jag fyllt 40 för 2 år sedan 