Oetiskt med äggdonation

Ägg och spermier är bara råmaterial till ett barn så jag ser inte alls samma problem med det som vid adoption.

Vid ägg/spermiedonation så har barnet vuxit i mammans mage och fötts av mamman och uppfostrats av en mamma och ev en pappa eller en mamma till redan från start.

Har man fötts av andra människor på annan plats är man så klart nyfiken på vad som orsakade att man inte var "önskad". 

Vid en donation är man ju otroligt önskad och efterlängtad.

Att däremot starta handel med delar från levande människor som kan orsaka säljaren livshotande skador är en helt annan femma. Tänk dig så många människor i slumområden som skulle utnyttjas, folk som skulle bli nedslagna och man tar delar ifrån dem likt man dödar elefanter enbart för deras elfenben.

Håller absolut inte med. En ägg eller spermadonator är inte förälder på något sätt överhuvudtaget. Genetik är helt irrelevant i sammanhanget.

Hur man blir till har inget att göra med hur relationerna ser ut eller hur bra en förälder är.

Skulle inte se minsta problem med att ha blivit till med hjälp av donation. Det har bara varit ett verktyg för att mina föräldrar skulle kunna skapa mig. Inte ett dugg märkvärdigare än om mamma exempelvis skulle behövt äggstimulering eller någon annan medicinsk hjälp.

Ser verkligen noll noll noll problem med donationer och anser till skillnad från dig att det inte finns några andra föräldrar än de som skapat barnet med i bilden. Finns inga rötter eller bakgrund att rota i.

Det handlar inte om vikten av genetiken för föräldrarna. Det handlar om vad det kan ställa till för livslånga problem för produkten av donationen dvs barnet. Men du verkar oförmögen att se det utifrån donatorbarnets perspektiv. 

Kanske det. Men tillskillnad från många i tråden sä känner jag i alla fall både, donationsbarn, mottagare och donator.

Brukar inte kommentera särskilt ofta men kan inte låta blir. Jag är mamma till en äggdonationstjej. Hon har tillkommit här i Sverige. Vi har inte betalat ett öre för att få henne (förutom läkarbesök), vår donator har heller inte fått betalt förutom en liten ersättning för inkomstbortfall, mediciner etc. Så att köpa sig ett barn handlar det verkligen inte om. I Sverige vill man också att donatorn ska ha egna barn innan de donerar så att de ska förstå den känslomässiga biten. Innan vi blev godkända för äggdonation hade vi ett obligatoriskt samtal med en kurator om hur vi såg på äggdonation, vårt eventuella barns ursprung. Att berätta för barnet om det samt om vårt kontaktnät och att berätta för dem. Så visst har vi blivit utredda om huruvida vi är lämpade som föräldrar. 

Vår dotter fyller 8 i år, det var en självklarhet för oss att berätta om snälla flicka vi fick bebisägg från så hon är fullständigt medveten om hur hon kom. Har berättat att hon kan få träffa snälla flickan/donatorn när hon blir vuxen, då tittar hon frågande på mig och frågar varför skulle jag vilja det, du är min mamma. Inser självklart att hon kan komma att ändra sig och kommer givetvis fortsätta prata med henne utifrån den ålder och livsfas hon befinner sig i. Våra närmast anhöriga och vänner är också insatta i hur hon kom till så det är absolut ingen hemlighet. Sedan är det inget jag diskuterar med kreti och pleti. 

Kan för mitt liv inte förstå hur någon annan än den man vuxit upp med kan vara ens förälder. Föräldraskap handlar om att finnas där i vått och tort, att ge barnet de bästa förutsättningarna i livet. Utan mig och min man hade hon inte funnits till, precis som ett barn som tillkommit på "vanligt sätt". Uppväxt, trygghet och miljö är det som utgör ens bakgrund, inte DNA och en person man aldrig träffat. 

Någon pratade om förväntningar på likheter hos barnet vilket jag tycker som stenålderstänk. Vår dotter är sin egen, med sina egna egenskaper, förmågor och intressen. Skulle aldrig drömma om att överföra min identitet på henne, hon ska bli den hon vill och leva sitt liv. Så tror jag varje sund förälder resonerar. 

Så med detta som bakgrund kan jag inte för mitt liv förstå vad som skulle vara oetiskt med äggdonation.