Oetiskt med äggdonation

Du säger samma sak om och om igen och vägrar ta in fakta. Du tycker en sak. Personer som har en annan genetisk bakgrund kommer alltid att undra över den och det spelar således ingen roll vad du tycker och inte tycker. Du verkar ha mycket svårt att sätta dig in i dessa individers lidande. Jag känner absolut ingen sådan vad jag vet, skulle ta avstånd från sådana föräldrar. Jag känner väldigt väl flera utomlandsifrån adopterade däremot.

För de flesta är genetik väldigt viktigt och står för så mycket mer än bara lite celler som du försöker få det till. Känns ignorant att förringa detta lidande genom att påstå att familj är mycket mer än genetik. Ja absolut, men det gör inte det oviktigt. Och vid äd saknar barn rättigheter.

Man kan absolut påpeka inkonsekvenser i resonemang och dissonanser mellan resonemang och handlingssätt. Det har jag inte sagt emot.

Men att klistra på andra vissa åsikter och sedan försöka argumentera emot detta är bara dumt och tillför ingenting. Det är ett logiskt felslut som kallas för Strawman eller halmgubbe, och det heter det oavsett att du tycker att det uttrycket är tramsigt.

Ska vi sänka oss till den argumentativa nivån nu? Okej.

Du verkar inte tåla att jag sagt emot dina anekdotiska resonemang och dessutom att jag backat upp mina påståenden med konkreta studier. Någon annan förklaring på ditt goddag yxskaft-inlägg ovan kan jag inte hitta.

Om barnen var under året så skulle jag vilja byta dem. Annars skulle jag alltid vilja veta hur mitt barn har det och vara nära om hen behöver mig.

Det scenariot behöver specificeras ytterligare. Har förväxlingen skett av en utomstående eller av andra mamman (det vill säga, var den andra mamman medveten om bytet). Hur gamla är barnen när detta upptäcks? Det är ju liksom skillnad på en bebis, en tvååring, en sjuåring eller en tonåring.

Rationellt sett, så är det inte mitt barn som jag har, det är den andra mammans och hon har större rätt till det (både moraliskt och juridiskt) än vad jag har, speciellt om bytet skedde utan hennes vetskap.

Känslomässigt är en annan femma, såklart. Jag hade nog helst behållit det andra barnet, men även fått tillbaka mitt barn, för det är faktiskt mitt barn även om jag inte fick ta hand om det från första början. Det andra barnet är också mitt barn, eftersom jag var den som tog hand om det. Jag vet att det är en motsägelse, men känslor följer inte alltid logikens lagar.

Fast jag skriver ju specifikt att barnets ålder spelar roll, för nog måste du erkänna att det är skillnad på ett några dagar gammalt spädbarn och en tvååring i det avseendet?

Dessutom redogör jag för mina känslor inför ett teoretisk scenario, inte för hur jag skulle förhålla mig till barnets dito eller för hur jag skulle handla. Förstår du inte skillnaden mellan det så är det inte konstigt att din hjärna konstant tiltar.

Du verkar mest vara ute efter att tolka människor som resonerar annorlunda än du, som har vågat säga emot dig och dessutom varit så fräcka att de motbevisat dig,  så negativt som det bara går. Det verkar liksom inte finnas den minsta vilja att ens försöka förstå andra människor, utan du bara etiketterar de som resonerar annorlunda som "känslomässig störning". Jösses människa.

Drottning1970 kan bara tala utifrån vad Drottning själv anser gällande saken. Hon/han kan inte tala för de barn som föds genom donerat ägg/spermie

Precis som du säger så är hon/han inte villig att ta in annan info än vad drottning själv tycker

Drottning1970 kan bara tala utifrån vad Drottning själv anser gällande saken. Hon/han kan inte tala för de barn som föds genom donerat ägg/spermie

Precis som du säger så är hon/han inte villig att ta in annan info än vad drottning själv tycker

Jag är inte det minsta provocerad varken av dina åsikter eller dina inlägg. Vem är det som tillskriver sig själv en oerhörd vikt egentligen?

Så du håller fast vid dina åsikter, trots att de motsägs av det nuvarande kunskapsläget. Det finns ett ord för sådana personer, som inte kan ta till sig rationella resonemang. För, det är inte dina känslor jag har argumenterat emot, utan dina påståenden. Men du verkar ha svårt med den distinktionen.

Inte heller verkar du förstå skillnaden mellan känsla och handling, mellan emotionellt och rationellt. Att man kan känna en sak utan att låta denna känsla styra ens handlingar verkar vara totalt främmande. Att majoriteten av människor kan känna något annat än dig (vilket jag har visat med artiklar) kan du inte ta in, utan det måste vara fel på alla andra. Antingen är någon god (=samma som du) eller så är någon ond (= inte som du). Vad enkelt det måste vara att se så svart-vitt på världen.

Det här med att du alltid verkar läsa andras inlägg i ett känslomässigt ljus och tolkar in känslor som du tror att de har, det är väldigt talande. Jag skulle sätta en rejäl slant på att du är en känslomänniska som i mycket stor utsträckning låter sig styras av sina känslor. Och det är inget fel med det, men konstruktiva, sakliga diskussioner med sådana människor kan vara svåra att få till.

Om du skulle få reda på förväxlingen samma dag du kom hem från BB, då skulle du ändå vilja ha barnet som du fått med dig hem? Eftersom gener inte spelar någon som helst roll, menar jag.

Jag har inte argumenterat emot dina känslor, utan dina påståenden. Det är ju nämligen totalt meningslöst att argumentera emot någons känsla, speciellt om denna känsla bara bygger på det, känsla, och inte har någon som helst rationell förankring.

Vilken härskarteknik har jag använt? Var har jag förlöjligat dig? Konkreta exempel, tack, och med det menar jag mer än ett citat, det måste motiveras varför det är en härskarteknik/förlöjligande.

Men varför? Du har fått hem en bebis som du har fått mysa med något dygn, ammat, bytt kläder på, varför byta tillbaka? Gener spelar ju noll och ingen roll? Det spelar väl ingen roll att barnet du fått hem inte är ditt genetiskt..?

Enligt dig är familjhemsföräldrar är störda. För de ibland får ta hand om nyfödda barn som är inte deras biologiska barn och knyter an till de under flera år. Men en dag kommer biologiska föräldrar och tar tillbaka sina barn. Man måste skilja på känslor och handlingar.

Om du inte vill, eller kan, motivera, så är dina påståenden totalt meningslösa. Att slänga ur sig den typen av anklagelse och sedan ducka undan när man begär en förklaring är dålig debatteknik, förutom att det rent ut sagt är oärligt och fegt. Att du ursäktar din ovilja att motivera med att jag inte kommer att ändra inställning, det är ju, faktiskt, förminskande av mig. Oh, the irony...

Du har upprepade gånger i denna tråd förminskat och demoniserat mig och andra som resonerar annorlunda än vad du själv gör. Du har försökt avfärda mig för att jag "inte verkar ha några problem med TS irrationella svador", men när jag förklarade för dig hur jag tänkte, det totalt ignorerade du och börjar istället indirekt säga att jag saknar moderskärlek, att jag hellre skulle låta mitt barn traumatiseras än av avstå från min egen känsla/vilja. Du etiketterar de med andra åsikter än du själv som havande "känslomässig störning", du säger nedlåtande att jag "tillskriver dig själv oerhörd vikt". Med mera.

Och du har mage att anklaga mig för att förminska och använda härskartekniker?