Min dejt berättade först nu att hon har barn

Hur är jag omogen för att jag inte vill ha barn? Förklara gärna.

Jag vill inte leva ett sånt liv där jag ska behöva anpassa mig, ta ansvar och hjälpa till

Jag hade inte fortsatt. Sånt där berättar man på första dejten.

Haha, jösses.. håller med..! Mina barn är mitt allt och verkligen ingen ?detalj?. Och givetvis nämnda i min profil när jag dejtade, självklart för mig.

Det är inte jämförbart.

Att ha barn är en realitet, barnet finns liksom redan och alla är inte intresserade av några styvbarn.
Att inte vilja ha barn handlar om ev framtida barn som inte ens existerar. Och att skaffa barn med någon som redan har en knatte känns kanske inte heller så lockande.

Jag förstår faktiskt inte varför ts inte bara frågade dejten om hon har några ungar. Det är ju inte direkt ovanligt att man har i den åldern.

Oavsett om dejten har barn eller inte.

Om man absolut inte vill ha barn eller vara nära dem, gör man klokt i att redan i sin presentation/på första dejten klargöra det. Eftersom den man träffar med stor sannolikhet kommer vilja ha barn är det det schysstaste mot båda.

Men bara för att TS inte vill ha barn just nu betyder det ju inte att han inte kan ändra sig i framtiden. När han blivit lite äldre eller träffar kärleken i sitt liv som han vill ha barn med!

Min bästis var så övertygad om att hon aldrig skulle vilja ha barn att hon t.o.m gick till läkare för att hon ville sterilisera sig när hon var lite drygt 25 år. Hon fick inte det eftersom hon var så ung och inte hade barn och tur var väl det, för fem år senare träffade hon en kille som hon ville ha barn med. Nu har de två söner och hennes barn och familj är hennes allt!

Ja, och det är väl ändå inte vanligt att man börjar diskutera om man vill ha barn eller ej på första eller andra dejten? Brukar du ta upp barnfrågan under en av de inledande dejterna, verkligen??

Det brukar man väl inte börja ta upp innan man redan är ganska etablerad i relationen så att man börjar se en framtid tillsammans. Om man inte börjar närma sig 35-40 år och det börjar bli riktigt bråttom att skaffa barn förstås.

Att man redan har barn när man träffas är däremot en högst relevant sak att berätta om tidigt. Dels för att det är en väldigt viktig del av ens liv som är lite konstigt att inte berätta om.. som att råka glömma berätta att man redan är gift liksom. Dessutom finns det ju redan barn med i bilden som man ganska snabbt måste förhålla sig till; ska den nya dejten få träffa barnen, är han eller hon intresserad av att leva familjeliv istället för att kunna resa och festa med sin nya kärlek, eller ska man inte kunna träffas varannan vecka för att den nya flickvännen eller pojkvännen har barnen då?

Nej de passar inte för varandra med de här förutsättningarna och därför är det just så märkligt att tjejen "glömde" berätta att hon redan har barn. TS ska väl däremot inte behöva rabbla upp allt han INTE vill göra - jag vill inte bli plastpappa, jag vill inte bestiga alperna i sommar, jag vill inte dyka med hajar, jag vill inte ha surströmmingsfrossa på finlandsbåten, jag vill inte köpa husvagn, jag vill inte gå på Whitney Houston konsert osv osv.

Varför måste man berätta om saker man INTE vill? Då blir det en jävligt lång första dejt. Jag vill inte skaffa hund, jag vill inte köpa sommarstuga, jag vill inte flytta från stan, jag vill inte ge eller få golden showers, jag vill inte skjuta djur, jag vill inte äga bil...

Du behöver inte svara på nåt alls i tråden men du väljer själv att göra det.

Jag tycker det är avvikande från normen att inte berätta om sina barn. Jag är säker på att det är mer avvikande att inte berätta om sina befintliga barn än att inte initiera ett samtal där man berättar att man inte vill ha barn.

Precis som du säger så är det viktigt att diskutera vart man står i barnfrågan INNAN man går in i en relation.

Nu hade inte TS och hans dejt gått in i en relation än så jag tycker inte hans fel är så stort.

Du behöver inte svara på nåt alls i tråden men du väljer själv att göra det.

Jag tycker det är avvikande från normen att inte berätta om sina barn. Jag är säker på att det är mer avvikande att inte berätta om sina befintliga barn än att inte initiera ett samtal där man berättar att man inte vill ha barn.

Precis som du säger så är det viktigt att diskutera vart man står i barnfrågan INNAN man går in i en relation.

Nu hade inte TS och hans dejt gått in i en relation än så jag tycker inte hans fel är så stort.

Det är ju inte TS ansvar att berätta att han inte vill ha barn just nu, om inte tjejen avslöjar att hon har barn. Hade hon däremot berättat om sin son och TS då hade hållit tyst om att han inte är okej med att förändra sitt liv pga barnet, ja då skulle skulden ligga på honom. Han vill inte ha barn JUST NU men om han hade fortsatt dejta tjejen (om hon var barnlös) och de skulle förälska sig och efter något år bestämma sig för att bli seriösa och flytta ihop - då kanske han faktiskt skulle vilja ha barn med henne? Att han inte vill ha barn just nu är ju inget som definierar hans livslånga val att aldrig bilda familj?? Han har bara aldrig gått i de tankarna, har kanske aldrig varit tillräckligt kär i en tjej för att börja fantisera om att bilda familj, och han är inte beredd att ge upp friheten och kasta sig in i ett fosterföräldraskap precis just nu. Han har inte bråttom och han kan ju inte utgå ifrån att tjejen han träffar har det heller bara för att hon råkar vara i fertil ålder - vilket hon är från ungefär 14 till 40 års ålder.

Be däremot precis vilken förälder som helst att presentera sig själv med max fyra meningar och du får med 99.99% säkerhet höra något i stil med: "Jag heter nn, jag är xx år och bor i Stadköping. Jag har två barn, xx och xy som är 6 och 9 år gamla. Jag jobbar som undersköterska och jag älskar hundar och segling." I ganska exakt den ordningen.

Ber du däremot TS att beskriva sig själv så säger han liknande sak fast han byter ut meningen om barn mot "jag spelar trummor i ett rockband" eller "jag har rest i Asien senaste året och nästa år tänkte jag luffa runt i Latinamerika om jag inte kommer in på den utbildning jag sökt i höst". Han kommer garanterat inte att definiera sig själv med "jag har aldrig hittills känt en längtan efter att skaffa barn och om det visar sig efter att vi har dejtat en månad att du inte har berättat för mig att du har två-tre ungar hemma så kommer jag att bli överlycklig och ställa in mig på att bli en ansvarsfull låtsaspappa till dina fiktiva barn, som jag inte ens vet om de existerar eller ej men troligen inte eftersom du inte gett några som helst hintar om att de finns".

Tycker du inte att det är en väldigt viktig och relevant del av en persons liv att ha barn? Att vara mamma eller pappa är något som identifierar dig som person väldigt starkt?

I första hand är jag mamma, i andra hand är jag läkare/fotbollsspelare/energitjuv...

Kom på en till nyanställd som jag träffade för första gången förra veckan, vi jobbade ett pass ihop.

Det enda hon berättade om sig själv var om sin dotter, hon visade t.o.m bilder och hon hann med att berätta att hon var ensamstående och att barnet är mest likt pappan. Sedan letade hon efter bilder på pappan i mobilen men det hade hon inga, däremot 200 bilder på dottern.

Det är exakt allt jag vet om henne, jag vet inte ens var hon har jobbat tidigare...

Tja det är ju så med småbarnsföräldrar, det brukar snarare vara svårt för dem att avhålla sig från att prata om sina barn, och omgivningen brukar få veta mer än de vill om deras små fantastiska under och deras otroligt intressanta förehavanden ;)

Hon frågade mig också om jag har barn och så berättade jag om dem, sedan snackade vi inte så mycket mer än om jobbet vi skulle utföra.

Njaeej det var en fullt normal konversation, kul att se lite bilder och få veta något om den nya kollegan. Hon verkar vara en snäll fin tjej som bryr sig mycket om sin dotter, det är bara positivt och det är väl inget konstigt alls att en mamma till en treåring pratar mycket om sitt barn. Det är snarare underligt om hon inte gör det som TS tjej, då undrar man ju varför. Smusslar hon med att hon har barn eller är hon känslokall?

Detta har jag aldrig hört talas om och inte heller sett, det är fullständigt naturligt att nämna att man har barn. Att utelämna detta av rädsla för pedofiler är bisarrt och då behöver man nog söka terapi för sin irrationella rädsla.
Det är som att inte skriva ut att man har en bil av rädsla för biltjuvar.
Eller låta bli att skriva att man gillar honung av rädsla för björnattacker..

Ingen, någonsin, någonstans har råkat ut för att en pedofil söker upp ens barn för att det har nämnts i en bisats på en dejtingsida att man har barn. Det kommer aldrig att hända.

Nej det låter ju mycket trovärdigare i så fall att TS faktiskt på något vis hade hintat om att han inte var intresserad av barn och familjelivet, han kanske inte sa det direkt ut men det framgick av hans livsstil och intressen att de inte är direkt förenliga med småbarn, och tjejen hade råkat få känslor för honom så hon tyckte det kändes alltmer jobbigt att släppa bomben att hon är småbarnsmamma?