Perfekta barnaskaran

Verkar rätt olika vad alla tycker är det ?ultimata? antalet barn, kön och ålderskillnad på era svar, kul ändå! Jag har vänner som sagt att det går för länge mellan barnen om det är mer än 4 år mellan syskonen, har även vänner som uttryckt att det ändå är ?mer speciellt? när dom fick sin dotter än när dom fick sin son....

Kan det vara att du är lite känslig när du hör vissa saker, att du sörjer att du inte har en dotter och lyssnar överdrivet mycket när du hör just något sådant positivt om flickor? Jag har aldrig hört att det skulle vara mer speciellt att få en dotter. Någon kanske tycker det men slå det ifrån dig. Det finns lika många uppfattningar om rätt familjekonstellation eller syskonföljd som det finns familjer. Känns mer som att du är fast i ett tankemönster och att du tycker du får något bekräftat när du hör något som stämmer med din bild. Men se i tråden här. Alla tycker olika! Jag tycker inte heller som någon annan. Mitt svar är pojke först och flicka sen med 2,5 år emellan. Så blev det inte för mig men det gör ingenting. Jag är nöjd med hur det blev.

Min önskan var tre barn, med ca 4 år mellan 1 och 2, sedan ca 4 år mellan nr 3 och 4. Kön har inte varit så viktigt. Min man ville gärna ha en pojke, men det berodde främst på ett pojknamn han tyckte väldigt mycket om och ville döpa en son till.

Det blev fyra barn. 12 månader mellan 1 och 2. Nästan 3 år mellan 2 och 3. 1 år och 2 månader mellan 3 och 4. Pojke-flicka-pojke-flicka.

Blev bra det med, alla barnen är ju ändå i hyfsat nära ålder, så det är ju som inte att två av barnen leker i sandlådan och har treårstrots, medan två av barnen tonårstjorvar. Så det är helt klart en fördel. Däremot krävs det ju en del av oss föräldrar med fyra yngre barn

Jag har fyra. Första är pojke 4 år senare flicka sen flicka, flicka med 2 års mellanrum

Jag kan tycka att man inte vet vad som är optimalt förrän efteråt när barnen är vuxna. I familjen jag växte upp i var det tre år mellan första och andra barnet och sedan tre år till det sista (mig). Ur ett syskonperspektiv från minsta barnet blev jag väldigt ensam och hade ingen att leka med eftersom jag inte fick vara med mina syskon. Jag växte upp med att behöva stå till sidan för de äldres behov samtidigt som jag fick leka ensam.

Jag känner en familj nu som har två barn med 4 års mellanrum där de två leker mycket tillsammans. Egentligen tror jag att föräldrarnas uppfostran medför till hur tajt relation syskon får eller hur bra det fungerar mellan syskon samt att ett udda antal kan medföra att någon i syskonskaran blir ensam (det behöver inte vara så beroende på hur situationen hanteras).

Sen är det andra aspekter i vad som är optimalt. Att man exempelvis önskar att den äldsta ska klara mycket själv när syskonet kommer för att man helt eller delvis är ensam med barnen till stor del och då gärna har minst 3 års skillnad. Så finns de dem som tycker det är optimalt med tvillingar och de som tycker det är optimalt med två blöjbarn samtidigt och har 1,5 års mellanrum. Tvillingar och pseudotvillingar kan man lätt köra runt i en syskonvagn och köra iväg istället för att stora syskonet ska gå vid sidan om.

Optimalt beror dels på vems synvinkel man ser från och vilka förutsättningar föräldrarna och familjen har skulle jag säga.

Jag har fyra barn. Pojke, pojke, flicka, pojke. Skiljer 13 mån mellan 1 och 2, 2 år och 10 mån mellan 2 och 3 och så 9 år mellan 3 och 4. 

Idealiskt hade väl kanske varit lite kortare tid mellan 3 och 4, typ 4-5 år däremellan. Annars är jag nöjd med åldersskillnaderna och väldig nöjd med tre gossar och en tös.

Jag har alltid vetat att jag är en pojkmamma, jag ville inte ens ha någon dotter.
Hade tur och fick två pojkar. Och nu är det klart.

Och jag ser det som helt klart en fördel att ha just småbarn och tonåringar :D. Hade nog blivit sjuk i huvudet om jag haft alla mina tätt i ålder. Speciellt nu när man vet hur krävande tonåringar faktiskt är..

Har fem barn. Fyra pojkar och en flicka. 2 år, 3 år, 5 år och 6 år emellan. De som kommit bäst överrens och som är tightast är de som har 6 år emellan sig.

Har alltid sett mig som mamma till pojkar. Men det var väldigt kul att få uppleva en flicka också.

När vi fick reda på att vi väntade nr 1 tyckte vi att fem barn lät bra; däremot hade vi ingen åsikt beträffande kön. Sen blev det fyra pojkar på drygt fem år; när fyran föddes kände vi bara att nu var familjen komplett. Dessutom sa man till oss på förlossningen att det nog var bra om vi inte skaffade fler, för min kropp skulle inte klara av det.

Jag tycker (och har alltid tyckt) att två barn är det ultimata. Ville först ha en pojke och ca 2-3 år senare en flicka. Nu fick jag två pojkar istället (med 2,5 års åldersskillnad) och är ändå supernöjd! Ser nu fördelarna med två pojkar istället för en av varje, de kan leka med varandra bättre och bägge gillar lite hårdare tag. Tror att de kommer ha mycket roligt med varandra även som äldre! Gå på nöjesfält ihop, spela fotboll och datorspel med varandra osv.

[quote=81063300][quote-nick]Tomelilla15 skrev 2021-04-12 06:45:06 följande:[/quote-nick]Kan det vara att du är lite känslig när du hör vissa saker, att du sörjer att du inte har en dotter och lyssnar överdrivet mycket när du hör just något sådant positivt om flickor? Jag har aldrig hört att det skulle vara mer speciellt att få en dotter. Någon kanske tycker det men slå det ifrån dig. Det finns lika många uppfattningar om rätt familjekonstellation eller syskonföljd som det finns familjer. Känns mer som att du är fast i ett tankemönster och att du tycker du får något bekräftat när du hör något som stämmer med din bild. Men se i tråden här. Alla tycker olika! Jag tycker inte heller som någon annan. Mitt svar är pojke först och flicka sen med 2,5 år emellan. Så blev det inte för mig men det gör ingenting. Jag är nöjd med hur det blev.[/quote

Jag har aldrig tänkt på att det skulle spela någon roll vilket kön mina barn har men blev mer än medveten om att samhället ffa kvinnor tycker att sådant är viktigt. När jag hade bara två barn så fick jag ofta höra ? ska ni inte satsa på en trea så ni får en liten flicka?? Och när vi sedan väl väntade vårt 3e barn så fick man bara höra ? åå hoppas det blir en liten tjej? , och ja jag har nog efter alla dessa ständiga kommentarer börjat ta åt mig lite....å har därför börjat fundera lite på hur folk egentligen tycker....för skaffar man barn ?för tätt? är det fel, är dom för långt ifrån varandra i ålder är de fel osv osv..

Önskade först ett barn, en flicka men fick en pojke och han blev mitt allt från första stund jag såg honom.

Ca 20 månader senare ville jag ha ett syskon, vi blev gravida men fick missfall. Vi försökte igen och fick behålla graviditeten och det blev en lillebror!

Hade inga preferenser med kön på barn nr två efter att ha fått tidigare missfall. Blev 26 månader mellan barnen och det har varit lagom!

Två döttrar, ca 7 år emellan. Sååå bra! Har gott om tid för dem både, de är på olika stadier vilket gör att det inte är någon rivalitet eller konkurrens, men det uppskattar båda samma större aktiviteter så semestrar och liknande är aldrig några problem. De har stor glädje av varandra också, på olika sätt. Helt perfekt, hade aldrig velat ha något annat än mina fina tjejer!

Glömde kommentera på den här aspekten innan, men som mamma till fyra pojkar kan jag bekräfta det här till 110 %. För varje barn blev omgivningen "desperatare" i sina förhoppningar om att det skulle bli en liten tjej. Helt absurt. Sen har ju alla varit lika glada ändå när det har blivit en pojke varje gång, men bara själva grejen, att det uttrycks en förhoppning om att det ska bli ett visst kön är ju ganska sjuk...  

När jag fantiserar om att ha barn brukar det främst växla mellan dessa alternativ:

Först två pojkar tätt, typ med ca 1 års mellanrum. Och sen när yngsta av dessa är ca 3-4 år föds en flicka och sedan tätt därefter en flicka till.

samt:
Första barnet en flicka, sen när hon är ca 2-3 år en pojke, och sen tätt därefter ännu en pojke, och sen när yngste pojken är ca 3 år en flicka (och tätt efter yngsta flickan eventuellt ännu en flicka)

eller: några stycken pojkar ganska tätt (typ ca 4 pojkar) och sen sist en flicka

Och eftersom just dessa barnaskaror av någon anledning så lätt dyker upp i huvudet på mig, måste väl dessa av någon anledning kännas kännas som de perfekta alternativen enligt mitt undermedvetna haha ;)

Så hade alltså gärna velat ha 4-5 barn, gärna av lite olika kön. Men 2 st barn kan jag dock också tänka mig, i så fall tänker jag mig främst 2 pojkar med ca 1-3 års mellanrum. Hursomhelst rätt mysigt att fantisera om det här med barn, även om jag mer och mer börjat inse att det förmodligen aldrig lär bli några barn för min del, men fantasier ger ju fortfarande alltid en viss upplevelse i sig så det är ju alltid något haha.

Vi tycket att det skulle bli bra med två barn och så blev det också. Det blev en varje vilket vi också tyckte var bra men inget som vi uttalat önskat.

Vi tyckte att det var praktiskt att stanna vid två barn.
* Egna rum i en fyra.
* Inte så trångt i bilen.
* Charterresor brukar vara 2+2.
* Vi bidrar inte till befolkningsökningen. (haha ja jag vet knäppt va?)

Men det finns säkert lika många argument att välja fler eller färre barn. Alla resonerar vi olika. Det viktiga är att man är överens.