• Anonym (Lyssnare)

    En fot i vardera värld. Kommunikation?

    Min mamma gick bort för några dagar sedan. Hon var klar i huvudet (förutom för morfin mot smärtor).

    Kan knappast säga hon var speciellt troende för att man kan kommunicera med bortgångna även om jag själv kunnat vittna om vissa sådana saker. Hur som. På slutet så var det som att hon vid sin sängkant fick besök av många bortgångna. Hon gick över till att prata dialektalt ibland. Hon pratade som man gör i telefon. Även med hejdå på slutet av varje konversation. Hon pratade med och om exempelvis sina föräldrar. Hon frågade mig vid ett tillfälle om "pappa" satt på en stol i rummet. När jag svarade att han dött för flera år sedan fick hon ångest. 

    Min fråga är om ni vet om det kan vara så att gränsen kan vara mer flytande i slutet?

    Och för de som är helt motståndare till dessa fenomen ber jag er att hålla er från att skriva i denna tråd. Debattera kan ni göra i andra (kanske egenskapade) trådar.

  • Svar på tråden En fot i vardera värld. Kommunikation?
  • Anonym (Lyssnare)

    Har ju själv suttit vid fem närståendes dödsbädd, och inte varit med om detta tidigare. Antar att det kanske inte är så vanligt då med tanke på inga svar..

  • AndreaBD

    Hmmm.... jag har inga erfarenheter med sånt, men det finns ju olika möjliga förklaringar. T.ex. att hon förväntat sig något sånt, för att andra har träffat sina döda släktingar när de dog? Kanske var hon ändå inte helt klar i huvudet? Om hon fått morfin så kan hon ju ha fått hallucinationer av det. Det var nu dem rationella förklaringsförsöken. :) 

  • Anonym (Elli)

    Även efter att en närstående gått bort så bär man ju personen inom sig på något vis. Man känner hen så väl och vet vad hen skulle ha sagt om olika saker, så det går att föra ett samtal fastän hen inte är där. När ens egen död står för dörren kan jag tänka mig att man tänker extra mycket på de nära och kära som redan dött och känner ett större behov av att prata med dem. Morfinet kan nog göra att deras närvaro känns ännu mer verklig. Så ja, det var en rationell förklaring från mig med, men en som handlar om att döden inte innebär slutet för en relation mellan två människor.

  • Anonym (ooo)
    Anonym (Lyssnare) skrev 2021-04-16 20:35:14 följande:

    Min mamma gick bort för några dagar sedan. Hon var klar i huvudet (förutom för morfin mot smärtor).

    Kan knappast säga hon var speciellt troende för att man kan kommunicera med bortgångna även om jag själv kunnat vittna om vissa sådana saker. Hur som. På slutet så var det som att hon vid sin sängkant fick besök av många bortgångna. Hon gick över till att prata dialektalt ibland. Hon pratade som man gör i telefon. Även med hejdå på slutet av varje konversation. Hon pratade med och om exempelvis sina föräldrar. Hon frågade mig vid ett tillfälle om "pappa" satt på en stol i rummet. När jag svarade att han dött för flera år sedan fick hon ångest. 

    Min fråga är om ni vet om det kan vara så att gränsen kan vara mer flytande i slutet?

    Och för de som är helt motståndare till dessa fenomen ber jag er att hålla er från att skriva i denna tråd. Debattera kan ni göra i andra (kanske egenskapade) trådar.


    Låter mest som demens? Man kan bli väldigt förvirrad i slutskedet så även om du menar att din mamma var klar i huvudet egentligen, så kanske hon inte var det riktigt precis på slutet. Jag tycker inte alls det låter konstigt om man "tror" att en kär anhörig sitter på en stol, när man är i livets slutskede och fått morfin, och tankar säkert virvla runt i huvudet. 
Svar på tråden En fot i vardera värld. Kommunikation?