Abort eller behålla?

Vad är det MED de flesta i den här tråden..? Ni går på som om det skulle vara 1921 och inte 2021, och som om det vore stor risk att TS' barn skulle få svälta, eller att de skulle få flytta in på fattighuset! :)

Det finns idag barnbidrag, underhållsstöd (om pappan inte skulle bo tillsammans med familjen), bostadsbidrag, studiestöd med extralån för föräldrar, subventionerade dagis, speciella studentbostäder... MÅNGA föräldrar studerar - det kan till och med vara en fördel framför att heltidsarbeta under småbarnsåren, för lite beroende på vad man studerar så har man kortare dagar, vilket innebär kortare dagar för barnen på dagis också, och mer flexibelt (jättebra när man behöver boka in BVC-besök, läkar- och tandläkartider, inskolning och utvecklingssamtal på dagis). Sedan kan man plugga lite mer när barnen somnat. 

Dessutom verkar det ju som att TS' kille kommer att fortsätta vara med i bilden! INGEN kan veta hur det kommer att se ut om 10 år - men det kan man inte veta säkert om man skaffar barn vid 30 heller! Huvudsaken är att han finns med i bilden, att barnet kommer att få känna honom. 

En abort är en mycket grov och oåterkallelig handling, och jag anser att skälen ska vara MYCKET starkare än något som TS har beskrivit här: två visserligen unga, men vuxna och fullt friska och normala unga människor som tänker fortsätta att hålla ihop. Vad jag förstår inga missbruksproblem heller. 

När man kan bli gravid är kroppen redo att klara det. Ägglossningen är det sista som händer, efter att höfterna breddats och brösten vuxit ut. Att så många mammor dog i samband med förlossningen förr, berodde först och främst på ett rakitiskt bäcken ("engelska sjukan"). D.v.s. flickan hade fått för lite kalk och D-vitamin under uppväxten, och i värsta fall även under det egna fosterstadiet, vilket gjort hennes bäcken för trångt eller felformat. Och när det inte fanns kejsarsnitt, så innebar detta förstås en säker död vid den första förlossningen. Men detta hade hänt även om hon hade gifts bort först vid 25 års ålder. 

Det har också hänt att kvinnor p.g.a. föreliggande svälttillstånd inte haft energi nog att krysta, såklart...

Ja, jag säger ju det, att det föreligger en övervikt av socioekonomiska problem i gruppen unga mammor idag. Men detta handlar inte om flickor som skulle ha haft en lysande framtid om de inte hade haft oturen att bli med barn. Det är helt andra faktorer som ligger bakom, mycket mer djupgående. Det är en helt annan grupp, och deras liv blir inte bättre om de aldrig får några barn heller av någon anledning.

En begåvad, ambitiös och ordentlig flicka i dagens samhälle, har med våra fria daghem, Komvux (som inte skulle vara aktuellt i TS fall ändå, hon blir ju färdig med gymnasiet nu i vår), fria universitet, studiemedel med extra barntillägg, och generösa barnrelaterade bidrag, samma förutsättningar att uppnå en viss position vid 40 års ålder vare sig hon föder sina barn vid 19 respektive 21 år, eller vid 29 respektive 31 år. Någonstans måste ju den tiden ändå tas. (Om hon inte ska anlita en surrogatmamma som föder barnen åt henne, och en amma som tar över direkt när barnet är fött, så att hon inte behöver vara mammaledig från fin-karriärjobbet...)