Minns jag saker ifrån mitt förra liv eller är det minnen som är förträngda?

Hej, jag känner igen mig. Har minnen från tillfällen som aldrig skulle kunna ha hänt i det här livet. Jag önskar att jag hade svar på vad det är.

Det kan inte vara drömmar du haft? Jag har i perioder haft väldigt verklighetstrogna drömmar och minns fortfarande många av dem inkl. från vilken ålder de härstammar. Minnen av en dröm. Minnen av självupplevda händelser. Falska. Sanna.

Låter som att du har tvångstankar kring detta nästan. Att vara upptagen, tänka på och må dåligt av saker som inte ens har hänt känns som slöseri med ditt liv.

Kan du fokusera om? Kan det hjälpa att prata med någon?

Det hade nog hjälpt att prata med någon.

Jag mår dåligt över detta, ja. Jag vet innerst inne att jag inte gjort dessa saker, men samtidigt får jag en känsla av: ''Man kan ju aldrig vara helt säker''. Så tänk om jag gjort dessa saker, men att jag bara förträngd det?!

Jag tror att jag i alla fall fått svar till varför jag har en rädsla av att råka vara obehaglig av misstag. Det är som sagt dessa minnen som måste ha funnits där hela tiden, men som jag nu har fiskat upp och ser dessa scenarier mitt framför ögonen på mig. Jag kan inte fatta att jag skulle göra någon så pass illa att denne springer ut ur klassrummet och gråter. Men jag kan väl inte ha gjort det? Det står ingenting på mina papper som stökig elev ifrån högstadiet..

Samma sak med att jag säger åt en tjej att dansa med mig. Vart skulle det ha varit någonstans? Jag festar ytterst sällan och drar inte på diskotek.

Det där med att kyssa mig, samma sak där. Hur skulle jag all sina dar säga något sådant? Till skillnad från minnet av scenarier i klassrummet. Så känns dessa senaste minnena som jag rabblat upp ganska suddiga. Jag minns inte vem jag har sagt till, hur personen har sett ut eller vart jag skulle säga det någonstans.

Jag mådde sämre igår. Men nu känns det bättre. Beror mest på att jag är helt säker i alla fall att jag inte gjort dessa saker och att minnet spelar nog mig bara en spratt.

Nu är det länge sedan, men jag minns för ett par år sedan då jag for hem med tåget från Norrland ner mot Sthlm. Då satt jag på tåget med för mig en okänd kvinna, vilken tillsammans med sin man skrev böcker och föreläste inom psykologisk genetik typ.

Såhär, om jag minns rätt, så kan ett barnbarn ärva vissa känslor, från sin tex mormor. Var mormor mycket ängslig så gick dessa känslor/egenskaper/rödslor/tankesätt i arv. Men dem hoppade ofta över en generation..

Ska inte skriva för mycket. Men tolkar jag kvinnan rätt kanske det inte ens är dina egna tankar du minns, utan en förfäders känslor. Nu är jag dock ev. Ute och cyklar, lyssnade bara med ena örat.

Har du en diagnos som gör att du kan ha lättare att få tvångstankar?

(Tänker på att du har ?papper från högstadiet?, det har man ju oftast inte om det inte finns en utredning.)

Ta kontakt med vården för att prata om det.

Jag skulle tro att det du minns är drömmar. När man är orolig över att något ska hända så är det vanligt att man drömmer att det faktiskt händer.

Du går och är orolig att du ska behandla kvinnor illa och då dyker det upp drömmar där du är tillbaka på högstadiet och är oförskämd mot den kvinnliga läraren. Har man drömt samma dröm flera gånger kan det bli svårt att skilja den från verkliga minnen.

Papper från högstadiet syftade jag på utvecklingssamtal och så.Mycket intressant!!

Tack Julie!

Du verkar vara en väldigt väldigt samvetsgrann person, som är mycket rädd för att göra någon annan illa och känner stor skam för att du skulle ha kunnat gjort något felande mot annan. Då tror jag antigen att det är som andra har skrivit, att dom här episoderna du "minns" kan ha varit sådant du drömt under uppväxten, och som du inte längre vet om det var dröm eller o det hänt. Jag har också haft episoder som jag trott hänt, som sen visat sig ha varit drömmar. Och man drömmer ofta om sådant som man är rädd för och behöver bearbeta. Men ett annat scenario är att det skulle kunna vara något som hänt. Du verkar ha en enorm skräck för att detta skulle kunna ha hänt, och jag tror att du måste lugna ner dig lite grann. För även OM du någonsin skulle ha uppträtt fel eller obehagligt, så är inte det du gjort "the end of the world". Du har inte mördat någon, du har inte rånat en bank, eller misshandlat barn, varit involverad i knarkaffärer eller trafficing. Jag tror att alla människor, hur bra vi än är och hur rättfärdiga vi än vill vara, så har vi alla gjort något fel och vi har alla gjort någon illa. Du måste chilla och sluta älta dessa tvångstankar. Antigen var det drömmar, eller så hände det på riktigt-men du är förlåten i vilket fall, du är inte en dålig människa. Du måste lägga din tankekraft på framtiden.( Jag som skriver detta är kvinna kanske jag ska tillägga)

Oerhört snällt skrivet!!

 

Tack så mycket! Jag mår faktiskt betydligt mycket bättre nu!

Det där med att alla har gjort något fel, var bra skrivet! Det där om att människor är förlåten, även fast de gjort något fel någon gång under livet, var också bra skrivet. Du verkar vara en bra människa! Tack!