BIM tråd - För oss som har försökt en längre tid

Idag har jag haft den absolut värsta dagen under hela denna process. Jag hade precis loggat in pett jobbmöte med hela min enhet och då slänger min chef ur sig i förbifarten att en kollega är gravid. Jag fattade knappt först vad hon sa sen när jag förstod kändes det som att jag fick en kniv i hjärtat och ett hårt slag i magen samtidigt. Hon, som är lika gammal som mig, ska få ett barn. Jag är inte ens i närheten. Jag har ingenting. Under hela helgen har jag mått dåligt då jag haft mycket tankar på sistone om att min sambo inte är attraherad av mig längre, vilket jag vet inte är sant egentligen, och samtidigt vet jag att äl närmar sig med stormsteg och om vi inte får till det snart är denna månads chans förbi. Idag var den absolut sämsta dagen för mig att få höra den nyheten. Jag blev så arg, ledsen och förtvivlad att jag totalt bröt ihop. Fick lämna mötet direkt. Som tur är har jag en jättefin kollega som vet allt om vår situation, och som själv kämpat under flera år med att bli gravid så hon kunde verkligen förstå mina känslor och stötta mig.

Nu känner jag bara för att dra täcket över huvudet tills jag blivit gravid. Men istället blir det att gå till jobbet varje dag och se min kollegas mage växa som en påminnelse om allt jag inte har.

Det har varit så otroligt många på mitt jobb som varit gravida den senaste tiden så jag vet inte om jag klarar en till.Det blev riktigt deppigt detta, men behövde få ur mig det.

Kul sammanträffande, vi fick också veta idag att hans resultat var normalt. Det stod att de kunde finna 109 miljoner spermier med 39% framkomlighet. Säger mig ingenting men stod på brevet att resultatet var normalt.

Ja det känns inte alls roligt, frågade henne om jag hade behövt leva med detta (yrsel, håravfall, oregelbunden mens, illamående och kräkningar i vissa delar av cykeln) om jag inte försökte bli gravid. Och då svarade hon bara att då finns p-piller som hjälper. Dumförklarade henne lite genom att svara - så problemet ska inte lösas utan pausas isåfall eftersom att problemen kommer tillbaka när man slutar med p-piller nästa gång också. Då blev hon stum haha. Jag är rätt insatt i vissa saker och andra inte men blir så irriterad ibland att jag inte kan hålla käften haha. Är glad att jag valde familjelivet före karriären för tänk om jag hade väntat 5 år till innan första och kanske bara hade hunnit med en. Jag önskar mig två.

Hade jag vetat det jag vet idag om svårigheter osv så hade jag börjar vid 23 års ålder tror jag...

Alla problem har tyvärr kommit efter att jag slutade med p-piller. Innan jag började mådde jag toppen & hade en fin regelbunden cykel. Och eftersom dom inte hittar några fel på mig så är det rimligt att det är hormonerna som är ur balans efter att jag slutade. Kroppen kanske är seg med att starta igång och producera rätt mängder osv.

Jäklar vad man missar när man inte har loggat in på en dag! Fantastiska besked och också tråkigare besked. Själv är jag på sprutdag 6 nu. Tog den andra sprutan för första gången igår, satan vad trög den va och få in och bränner efteråt, men det klarar man. Första ultraljudet är imorgon!

Fråga till er gällande tråden, märker redan efter någon vecka att det är sjukligt många inlägg och blir lite rörigt. Tycker ni att vi ska start en ny sån här varje månad eller bara fortsätta skriva i samma?

Hej!

En helt annan fråga. Hur ser ni på jobbsökande? Jag har eventuellt möjlighet att avancera och få ett nytt jobb. Jag trivs inte alls där jag är nu, har varit där i flera år och det finns noll möjlighet till att avancera. Jag har pluggat i över fem år och jobbar med något som inte har något att göra med min utbildning och inga kvalificerade uppgifter alls. Jag har pausat allt senaste året och ingenting har hänt, helt stendött. Nu är vi under utredning så jag kanske blir gravid snart, eller inte, vem vet liksom? Ska jag fortsätta pausa och vara kvar på ett jobb där jag inte trivs, barnlös...eller söka tjänsten?

Hej alla! Har hängt med genom hela tråden men inte uppdaterat på ett tag. Fick verkligen upp hoppet denna månad då mina PMS-symptom var avvikande. Hade till och med hunnit tänka att jag skulle överraska min man med ett positivt test på vår årsdag i morgon. Tyvärr kom mensen idag på cykeldag 29 och vårt 12:e försök var alltså också misslyckat. Känner mig tom, misslyckad, och ensam. Tacksam för denna tråd!

Här kommer en konstig fråga, men vad gör ni på fritiden för att tänka på annat? Jag är inne i en period då allt jag brukar gilla känns meningslöst och tråkigt. I kombination med coronarestriktionerna är det inte heller lätt att hitta på nya saker att göra? Fastnar oftast framför Youtube som består av 90% mamma-vloggare som får nya bebisar på löpande band. Inte det bästa att se när man kämpar med infertilitet.

Hej kompisar <3

Jag kommer tillbaka till er. 6 dagar hann jag vara glad för graviditeten innan jag började blöda igår. Var helt förstörd igår kväll och tyckte det var så fruktansvärt orättvist. Sedan avtog dock blödningen så jag fick upp hoppet igen, men idag är missfallet ett faktum. Tog ett nytt gravtest som var lika svagt som för en vecka sedan och blöder som en riklig mens och har ont. Ikväll känns det ok efter att jag gråtit floder igår och var lite inställd på detta. Känner också att jag är "tacksam" över att jag fick det nu direkt och inte efter flera veckor till.

Hoppas så att det inte ska krävas 10 försök till nu <3

Kram

Godmorgon! Mitt plus blev till kemisk graviditet då jag fick min mens idag :( bett läkaren ringa upp mig då jag vill ha tag i mina provsvar från blodprovet! Det är typ 6e gången jag får kemiskt och vill kika på om mina sköldkörtelvärden är som de ska(vet att vårdens intervaller är lite åt helvete nämligen).

Någon som varit med om samma? Och som kanske har någon idé på varför det blir såhär alltför ofta? Kram