Jag ställde in bröllopet

Nej, jag är ingen dramaquen. Och nej, min man är inget rötägg heller. Mej veterligen har jag aldrig haft en enda ovän tidigare i mitt liv.

Vad som är värst är såklart att inte min man står upp för mej. Den här kompisen har ju inte bara råkat slänga ur sej några elaka ord i förbifarten. Han har gjort så många taskiga saker mot mej att en bråkdel borde ha räckt för att min man aldrig någonsin skulle vilja ta i en kompisen ens med tång. Att min man nu tydligen väljer att släta över det är för mej detsamma som att han sviker mej. Kan han inte stå upp för mej vet jag inte om han är så mycket att ha. Att kompisen är ett rövhål (ursäkta språket) kan jag leva med. Det är hur min man hanterar rövhålet som gör att jag inte vill gifta mej med honom.

Polisanmälan. Nej det är inte aktuellt. Även om det nog absolut finns tillräckligt med material att sätta dit honom så skulle inte det gynna mej någonstans. Jag vill bara slippa han i mitt liv så är jag nöjd. Jag är som sagt ingen drsmaqueen.

Jag och min man bor som sagt inte ihop. Inte ens i samma stad vilket gör att jag missar mycket av vardagsskvallret. Jag lever mitt liv här med mina barn i veckorna och han sitt med sina barn. Vad han gör eller vem han träffar eller pratar med då är inget han behöver redovisa för mej. Mannens bästa vänner har ingen kontakt med den här kompisen så dom tvivlar jag på att dom ens vet, Övriga jobbarkompisar känner jag knappt. Det var visserligen dom som kontaktade mej och berättade men jag skulle aldrig be dom rapportera till mej. Min man och den här kompisen har vad min man sagt endast haft kontakt via sms utanför jobbet. Dom har pratat om sitt intresse och att kanske ses och utöva det tillsammans igen.